Global Circumnavigation

Aldrig säga aldrig

2010-08-19T23:04:00.003+02:00

På denna blog har jag skrivit om förberedelserna inför en världsomsegling. Förra inlägget skrevs strax före avfärden och var menat som det sista inägget. Det gäller fortfarande, men här kommer ett till ändå. Resten får ni läsa på andra hemsidan.

För snart tre år sedan började jag längta efter att segla iväg, riktigt långt. Detta inlägg skrivs inifrån båten som ligger vid en boj vid Scilly-öarna utanför Storbritaniens sydvästra spets. Om några dagar ska vi segla över Biscaya-bukten, mot Spanien. Spanien. Det är utomlands, det. Jag är hopplöst nöjd över att ha kommit iväg.

Det finns många att tacka, som hjälpt till på olika sätt. Min arbetsgivare Unit4 Agresso gav mig tjänstledigt. Calle och Kerstin och alla andra som hjälpt eller ska hjälpa till att segla. Och våra sponsorer.

På 28fot.se framgår att vi döpt om Birka till Pour Bon. En del tror att det betyder otur att byta namn på båten. För mig och övrig besättning var namnbytet dock en riktig lyckoträff.

Båtens namne är ett cafe i Göteborg, där jag många gånger ätit lunch, och numera världsomseglingens huvudsponsor. Det var några hektiska veckor på slutet innan avseglingen från Göteborg. Take away blev det ofta till lunch. Till avskedskalaset hjälpte de oss också med Catering. Göteborg är mitt hem och det känns helt rätt att avseglingen skedde därifrån. Kalaset blev en succé.

Jul kommer vi att fira i Karibien, långt från Göteborg. Julbord ska vi dock äta, och det tackar jag på förhand att Calles pappa Eric tar med när han ansluter där.

Till Karibien kommer även Kicki och hon hoppas säkert på en bröllopstårta. Göteborg till Aruba är långt att färdas och jag är tacksam att jag hittat en så go tjej som tycker om mig mycket för att vilja trängas i båten så länge.

28fot.se

2010-06-09T00:39:00.004+02:00

Nu är schemat späckat må ni tro. Sen senast har roderbeslagen blivit klara. Helgen bjöd på perfekt väder och trevligt sällskap. Tre lager epoxi-primer och spackel sitter på båten. Tack Kicki, för en riktig kämpainsats och inspiration!

Jag har två arbetsdagar kvar nu och idag avslutade jag det sista stora projektet på jobbet. I söndags kom Kerstin upp till Göteborg och har under måndagen och tisdagen åkt omkring i båtsportbutiker och i verkstäder och därmed räddat planen för sjösättning. Besättningsuniformerna är klara och seglen ser ut att bli klara i tid. Enligt uppgift blev vi heller inte blåsta på satellittelefonen.

Detta blir det sista inlägget här på bloggen, för Calle har just lanserat en mycket, mycket, mycket snyggare hemsida. Där kommer man kunna följa världsomseglingen live när vi ger oss iväg. Det blir blogg, bilder och mycket mer. Adressen är 28fot.se

Lugn och fin nu

2010-05-31T21:50:00.004+02:00

Kaminmannen är en rolig historia om en man som inte kan sluta att elda i sin kamin. Jag börjar känna mig lite som kaminmannen, fast med en båt och en slipmaskin istället. Ikväll smet jag ner till båten några timmar efter jobbet. Det blir nog en snabbis imorgon kväll igen.

Kanske är det på grund av detta smått maniska drag som jag blir så besviken när andra inte känner samma engagemang för att arbeta. Idag ringde jag till mekaniska verkstaden. I förra veckan skulle de ha varit klara med mitt roderbeslag:

"Nej, nu har vi fått så jäkla mycket att göra vet du, så vi har inte börjat med det än. Andra kunder, som vi haft väldigt länge, vill att vi ska bli klara med deras grejer först. Han som sa att vi skulle leverera till dig på två veckor har åkt till Gotland. Nej, jag kan inte svara på när vi kan vara klara med din grej. Vi ringer när den är klar."

Klart som korvspad att jag borde haft bättre marginal när jag beställer ett sådant här jobb, men ändå. Jag fattar inte hur man kan bete sig såhär. Var är yrkesstoltheten? Var är kompetensen? Var är moralen? På mitt eget jobb skulle ett sådant beteende gå fetbort. Men sen har jag ju världens bästa jobb också. Idag blev jag avtackad av mina kollegor, fastän jag har två veckor kvar. Jag fick ett par diskret sportiga polariserande solglasögon och ett presentkort på Sjösport. Polariserande glas är the shit på havet. Stort tack!

Das Handy

2010-05-27T22:38:00.003+02:00

Om 22 minuter är auktionen på eBay slut och det ser ut som att en bättre begagnad satellittelefon är på väg. Iridium 9555. Nu ska vi inte ropa hej förrän vi kan göra det genom telefonen, men det är spännande. Med Iridium har man täckning överallt på hela jordklotet och man kan koppla ihop den med datorn och skicka mail och ladda ner väderkartor, etc. Det går att skicka sms till telefonen gratis via Iridiums hemsida, men i övrigt är all användning ganska kostsam. Återkommer med telefonnummer.

Veva slipa slipa

2010-05-24T23:50:00.006+02:00

Senast Calle var över hade han med sig en väldigt praktisk grej. En vevdriven mackapär som ger både el och en slankare midja. Den laddar upp ett kombinerat batteri/lampa som har en massa olika uttag, eller så kör man in en sladd rakt in i båtens laddningsregulator. Om någon är intresserad så kan Calle nog svara på var han fick tag på den.

Birka har två 1¼-tums självlänsar i sittbrunn. Slangarna går i kors därunder och sitter väldigt oåtkomligt till. För att stänga kranen vid genomföringen måste man öppna motorrumsluckan och kravla sig ner över motorn. I helgen upptäckte jag dessutom att ena kulventilen inte alls gick att stänga. En allvarlig säkerhetsbrist. Jag satte en plugg från utsidan och hällde matolja i självlänsen, men den satt ändå som berget. Med vinkelslipen tog jag bort mässingsflänsen från utsidan och drog loss hela paketet inifrån. Ett tips till alla båtägare är att öppna och stänga de där kulventilerna lite då och då, så att de inte ärgar igen.

Kicki hjälpte mig slipa rodret, som har en primer i vackert turkos färg. Det blev väldigt dammigt och vi borde naturligtvis haft handskar på oss. Jag ska förstärka rodret vid det översta beslaget med några extra lager glasfiberväv. Sen ska jag hämta två specialtillverkade beslag på verkstaden, epoximåla rodret och hänga fast det innan vi sjösätter 15 juni. Allt tar längre tid än man tror och det börjar bli lite stressigt nu.

Bultsax

2010-05-20T22:51:00.004+02:00

Häromdagen var jag på Jula för att köpa en slang att trä runt antennkabeln i masten. Det fanns ingen lämplig slang, så istället köpte jag någonting jag hoppas slippa använda ombord: En bultsax.

Förutom att någon i besättningen ramlar i spat eller att båten sjunker, så är ett mastbrott ungefär det värsta som kan hända när man befinner sig långt från land. Uppenbart blir det svårare att segla utan mast, och en knäckt mast kan i sig själv utgöra en fara för båt och besättning. Masten sitter fast i 10 stycken 6-millimeters stålvajrar och ett antal linor som löper upp och ner, kors och tvärs. Så om den faller kommer den dingla omkring, kanske smälla till någon i huvudet, dras ner i vattnet och punktera skrovet.

Någon JRSK:are, som varit med om inte mindre än sex mastbrott, berättade att när en aluminiummast väl knäcks, så faller den långsamt, på grund av materialets seghet. Det är en viss tröst. Att Birkas stag och vant är nytillverkade är också betryggande. Men om det ändå skulle ske, gäller det att handla snabbt för att få ordning på situationen. Då kan bultsaxen komma väl till pass. Plan A är att rädda masten och bygga någon form av nödrigg av det som återstår. Plan B är att klippa loss masten helt och avlägsna den från båten.

Fest 2 juli

2010-05-18T19:30:00.004+02:00

Kristiflygarehelgen bjöd på vackert väder, perfekt för plastarbete och grillfest. Kerstin hjälpte till med både plast och matinköp, tack för det! Flera av projektets huvudpersoner var på plats och vi hade riktigt trevligt. Syftet med kvällen var att ”känna lite på varandra”, s.k. team building. Jag tror att besättningen blivit lite mer sammansvetsad nu.

Apropå fest så har vi hittat en väldigt bra plats för avseglingsparty kombinerat med avsegling. Festen äger rum mitt i Göteborg fredagen 2 juli och avsegling sker dagen därpå från samma ställe. Så tillsvidare ber jag er reservera datumet! Mer info kommer inom kort.

En fot till

2010-05-09T16:28:00.013+02:00

Nu är vindrodret på plats. Ska bli kul att se hur det funkar i praktiken. Det känns helt rätt att ha en 29-fotare.

Mera sjökort

2010-05-08T15:10:00.005+02:00

I veckan var det pubkväll med JRSK. Öl till självkostnadspris och rövarhistorier från de sju haven. Martin och jag fastnade i kopieringsrummet där vi noggrant inspekterade ett gäng sjökort över öarna i Söderhavet. Tydligen är det ganska vanligt bland långseglare, att man kopierar varandras sjökort. Vi har visserligen hela världens sjökort i datorn (MaxSea) men jag föredrar ändå papper.

Sjökort

2010-05-03T21:26:00.003+02:00

Idag kom Kapten O förbi med en trave sjökort och pilotböcker. Kaledoniska kanalen och Irländska sjön, med hemleverans till kompispris. Nu har vi papperskort hela vägen ner till Scilly-öarna sydväst Storbritannien, och jag har kvällslektyr den närmsta tiden. Sjökorten kommer från Victory Too, som navigerat genom nämnda farvatten, och längre därtill.

Stål och bomull

2010-04-27T19:39:00.003+02:00

Igår var jag nere hos Riggarna och inspekterade masten. De har satt i maststeg och ett fäste för kutterstaget samt gjort lite småreparationer här och var. Nu sitter jag här med nya vant, stag och vantskruvar (av brons, fint ska det va) samt en räkning som egentligen är alldeles för dyr för mig, men rättvis det fina jobb de utfört.

Lika viktig som riggen är för båtens framfart, är gardinerna för trivseln ombord. De gamla gardinerna såg lite löjliga ut, så jag har beställt nya av Kicki. Idag kom följande tygprover i ett diskret kuvert på posten. Nu är det upp till er bloggläsare att rösta fram bästa gardintyget. Rösta genom att lämna en kommentar till detta inlägg!

Det är mycket nu

2010-04-26T00:46:00.007+02:00

Igår kom Stig förbi och svetsade lite på pushpiten. Den börjar arta sig. I veckan ska jag köpa rostfria T-kopplingar, sen ska Stig kapa till två eller kanske fyra rör. Sen är den klar.

Windpilot sålde slut de sista vindroderkugghjulen för 25 år sedan. Jag har skickat offertförfrågningar till tolv olika mekaniska verkstäder för tillverkning av kugghjul. Det vinnande budet ser ut att gå till Glembrings i Mölndal, de enda som faktiskt bemödade sig med att svara och lämna prisuppgift.

Sjösättning är bokad till 15 juni. Då gäller det att allt under vattenlinjen är klart. Båten två platser innanför Birka har visat sig tillhöra Mattias, som seglade till Australien i en L28 för fem år sedan. Resan finns föredömligt dokumenterad här, och har varit en inspirationskälla för det här projektet. Mattias tyckte att jag borde sätta på en targabåge över rufftaket. Ingen dum idé. Stig, om du blir sysslolös nu när vindroderfästet börjar bli klart, så har vi en lösning på det problemet.

Idag åt jag en god middag med Calle och hans far Erik. Han möter upp oss i Västindien och seglar med en bit. Apropå det så har besättningssammansättningen börjat utkristallisera sig. Från Göteborg till Kanarieöarna finns en plats ledig. Därefter är båten fullbemannad fram till Panama, vilket är jätteroligt. Kerstin och Kicki har första tjing på Stilla Havet så beroende på dem är vi fullbemannade hela vägen till Australien. Därefter finns i nuläget två lediga platser ombord. Först till kvarn.

Angående resvägen genom Karibien så har Ivan satt griller i huvudet på mig. Jag har hela tiden tänkt mig kortaste vägen från Tobago till Panama.

Ivan menar att det är onödigt att stressa och istället cruisa runt bland de Små Antillerna, upp mot Kuba och sedan ner mot Panama. Det blir väl ungefär dubbelt så långt att segla men/och då slipper man piraterna utanför Venezuelas kust. Det är ett delikat problem som det börjar bli läge att lösa detta då vi har tre inplanerade besättningsbyten i Karibien.

Påskpyssel

2010-04-07T22:01:00.003+02:00

På skärtorsdagen införskaffades en oscillerande slipmaskin av märket ”Fix It” för 199 kronor. Under långfredagen och påskafton hjälpte Kerstin till att slipa botten. Vi använde 120-papper. I höstas skrapade vi bort bottenfärgen för hand. Nu ser man gelcoaten och bara ett tunt lager primer på vissa ställen. Det som återstår nu är att spackla igen några hål och ojämnheter och därefter kleta på ordentligt med epoxi över hela botten.

Kerstin och Fix It gjorde ett bra jobb. Kicki, som ska med och segla i Stilla Havet, räknade kvickt ut att Birkas undervattensyta är 30 kvadratmeter stor. Hon hjälpte även till att mäta masten. Det kommer att behövas femton stycken maststeg för att kunna klättra hela vägen upp till toppen. Hennes nästa uppdrag blir att sy nya gardiner och en ny toalettdörr.

Stig kom förbi och vi provhängde fästena för vindrodret. Det är mycket roligare att se en ställning av rostfritt ta form, än att slipa botten. På Stigs inrådan har jag kontaktat Windpilot i Tyskland för att se om de har reservdelar till rodret. Modellen slutade tillverkas i mitten av 80-talet. Jag hoppas de har några extra kugghjul på lager.

No Commission

2010-03-25T21:49:00.008+01:00

Via jobbet har jag ett Eurocard som ligger i den främsta kortfickan i plånboken för att det är av guld och ser dyrt ut. I fickan bakom ligger ett Visa-kort från SEB, där lönen hamnar. Sparpengarna sätter jag in på Marginalen och i Avanza Zero. Det är full ruljans i privatekonomin, men inte länge till. Snart upphör lönen att ticka in. Snart ryker guldkortet. Snart handlar det mest om att undvika avgifter och dåliga växelkurser.

ICA-banken erbjuder ett MasterCard med tillhörande Internet- och telefonservice för 240 kronor om året. Jag har jag just ansökt om ett. Noll kronor i uttagsavgift utomlands och noll procent valutapåslag vid köp och automatuttag. Dvs mycket bättre än ocker-SEB som ska ha 300 kronor om året, 35 kr per uttag och dessutom 1,65 procent extra på allt man köper utomlands. ICA-kortet ska jag fortsättningsvis bära stolt längst fram i plånboken.

Det rör sig framåt

2010-03-18T20:25:00.006+01:00

Det var ett tag sedan jag kom över ett Windpilot-vindroder, som (fortfarande) ser ut såhär:

Hittills har det stått i garaget, där det inte gör mycket nytta. Det ska fästas därbak på båten, så att vi slipper sitta vid pinn dag ut och dag in. Vindrodret funkar så att man ställer in en viss vinkel mot vinden, sen seglar båten sig själv. Sägs det. Men först behövs en ställning att fästa det på.

I söndags kom Stig och tog lite mått. Idag åkte vi och köpte ett sex meter långt rostfritt rör. Det ska kapas, böjas och svetsas till lämplig form. Jag är glad att Stig kan hjälpa mig med det. Redan på båtmekarkursen visade han sig full av kunskap och visdom, men ibland förstår jag inte riktigt vad han menar. Idag lärde han mig en ny knop och sa att det är viktigt att planera framåt och tänka på konsekvenserna.

Ett päron till mast

2010-03-10T21:55:00.002+01:00

Mycket av förberedelserna på båten nu innan vi sticker iväg handlar om säkerhetsåtgärder. Med en begränsad budget känns det rätt att lägga krutet på säkerhet, och låta annat komma i andra hand. Något av det viktigaste är riggen.

Idag fick jag besök av Mattias och Hampus från Riggarna, som inspekterade mast, båt och riggvajer. Till skillnad från mig själv är de ruggigt kompetenta när det kommer till sådana grejer.

Birkas mast är en gammal guldeloxerad Seldén med päronprofil. Bild här. Manualen är skriven på maskin. Så gammal är den. Före påmastning ska jag se över trissor, spridarinfästningar och övriga rostfria beslag. Men i det stora hela känner jag förtroende för den gamla trotjänaren.

Dock misstänker jag att stag och vant är lika gamla som masten, så de ska bytas ut till nya. Dessutom ska jag sätta på ett kutterstag. Dels för att det inte funkar att kryssa med rullgenuan i hårdvind, dels som extra säkerhet. Tanken är att det ska fästas ganska högt i masten, för att om möjligt slippa backstagning.

Efter förstärkning av skottet till ankarboxen sätter jag ett röstjärn där. En till fallbox, ett fockfall, ett spinnakerfall, maststeg, röd topp, LED-lanterna och tätning ovanför rufftaket. Och så ska jag fixa så att VHF-antennkabeln inte klonkar runt där inne också. Sen är det klart.

Länspump

2010-03-04T21:57:00.004+01:00

Igår fyndade jag ett stycke sprillans ny länspump för halva priset via favoritaffären Blocket. Det är en Whale Gusher Titan, som enligt specifikationen pumpar 105 liter i minuten. Kan vara bra att ha om båten börjar springa läck. Det sitter redan en pump i båten, men det är inte fel med en till. Jag ska sätta på en lång sugslang som man kan köra runt lite hur man vill där inne, tex i de olika facken under durken.

Båtmässan i Göteborg

2010-02-14T22:37:00.002+01:00

Den var som den brukar vara. Badtunnor, mirakeltvättsvampar, fleecetröjor och några fina båtar. Samt en och annan riktig guldklimp på tillbehörssidan.

Kerstin och jag var där i helgen och rekade lite. Målet var att lära känna dem i branschen som kan hjälpa oss med det som återstår utrustningsmässigt. Vi lyckades. Calle hade försett oss med finfina visitkort med adressen till den nya hemsidan som snart kommer att finnas uppe. Projektet bemöttes på de flesta håll med intresse och sympati.

Cordland bjöd på inträdet och förklarade hur satellittelefoner och LED-lanternor fungerar. Mycket uppskattat. Inför resan kommer vi att behöva ett extra storsegel och en stormfock, vilket vi diskuterade med de olika segelmakare som fanns representerade. Vi snackade lite olika idéer kring riggen med Seldén, ekolod med Nexus, och redde ut några frågetecken kring försäkringen med Pantaenius.

Trots tvättsvampshysterin på plan två så var det alltså en givande dag, som bådar gott inför framtiden. Just nu ser jag dock mest fram emot lite värme så att man kan komma igång och jobba med båten ordentligt någon gång.

Skeppspapper

2010-02-07T19:01:00.004+01:00

För att undvika trubbel med myndigheter i främmande hamn gäller det att ha pappren i ordning. Följande handlingar är nu fixade, med stämplar och underskrifter:

Certificate of Registration och Nationalitetsbevis
Transportstyrelsen har tagit över Sjöfartsverkets tidigare ansvar för Sjöfartsregistret. När man registrerar båten där, får man dessa två dokument som visar att båten är svensk, vem som äger den, samt hur lång och bred är. I och med registreringen fick jag en ny anropssignal. Birka svarar numera på SFC-9205.

VHF-radiolicens
I och med att Transportstyrelsen gav mig en ny anropssignal fick jag kontakta Post- och telestyrelsen, som skickade över ett uppdaterat ”tillstånd att använda radiosändare ombord på fartyg”.

Internationellt certifikat för fritidsfartyg
Sjösportens samarbetsdelegation, dvs Svenska Båtunionen, Svenska Seglarförbundet och Svenska Kryssarklubben, utfärdar internationella certifkat för fritidsfartyg. Innehåller bland annat uppgifter om deplacement, motor, tillhörighet i båtklubb, befälhavare ombord, etc.

Pass
För att ge mig det internationella certifikatet för fritidsfartyg ville de ha mitt passnummer. Eftersom mitt gamla pass bara gällde till 2011, begav jag mig till polisen och fixade nytt.

Köpekontrakt
Det finns historier om seglare som råkat i trubbel utomlands då de inte kunnat bevisa att momsen på båten är betald. Det kan jag inte bevisa, men med köpekontraktet går det åtminstone att visa att själva båten är betald.

Besiktningsprotokoll
När jag köpte båten såg jag till att få den besiktigad. Lika bra att ta med den lappen också.

Kompetensbevis
Den blå intygsboken ser nästan lika officiell ut som passet. Det viktigaste är att den innehåller kanalintyget, vilket ger behörighet att färdas på de europeiska inre vattenvägarna.

Gult vaccinationshäfte
Gula febern, tyfoid, hepatit A och B, difteri, stelkramp och polio.

Dykcertifikat
Bra att ha om man vill hyra dykutrustning någonstans.

Det som återstår är att teckna båtförsäkring, personlig reseförsäkring och skriva ut en trave besättningslistor. Samt att ta några kopior på allt och scanna in dokumenten lagra dem någonstans på nätet.

Global Organization

2010-01-04T21:13:00.003+01:00

Det har redan blivit 2010 - avseglingsåret. Nu är det inte långt kvar. De senaste veckorna har det varit för kallt för att fixa med båten. Istället har fokus riktats mot de mer byråkratiska sidorna av projektet.

På juldagen sammankallades urbesättningen för ett första skeppsmöte, som hölls i land. Urbesättningen är Kerstin, Calle och jag själv, det vill säga vi som är ombord från starten. Under avslappnade former avhandlades frågor kring kommunikation, hemsida, finans, försäkringar, skeppspapper, vaccinationer, med mera. Det är mycket att tänka på. Vi håller på att ta fram former för hur det ska fungera med gästande besättningsmedlemmar. Ni som har anmält intresse kommer att kontaktas igen inom kort.

Jag har frågat efter offerter på båtförsäkringar hos några olika bolag. Med tanke på projektets natur är premierna säkerligen höga, men vi ska åtminstone ha en ansvarsförsäkring för båten och någon typ av reseförsäkring för oss själva. Pantaenius och Gouda är favorittippade.

Imorgon ska jag till Vaccinationsakuten, gå ur facket och gå med i Kryssarklubben.

Tidiga och bra julklappar

2009-12-21T22:14:00.006+01:00

Blott en gång har jag, trots dessa tider av ambitiös signalspaning, känt mig nödgad till retroaktiv självcensur här på bloggen. Så fort någon påpekade att harpuner är olagliga, tog jag bort inlägget och gömde vapnet noggrant bredvid en blå segelsäck på adressen jag är skriven. Alltså kommer inte ordningsmakten, trots eventuella röda blinkande lampor hos Försvarets Radioanstalt (shit, vad DDR det låter) kunna lägga sardin på fiskestämningen. Snart är vi ute på internationellt vatten, och då ska det skjutas hejvilt! Men hur ska vi kunna lyfta ombord den tunga fångsten?

Fram tills idag visste jag inte vad en gaff var för något, så jag kan ärligt neka till uppsåt om även detta sportfiskeredskap visar sig vara terroristklassat. Men, nu, efter en kort beskrivning från min goda vän, östkustlots och fiskemästare Cavallius, förstår jag. Först fångar man fisken på vanligt sätt (t ex harpun), sen stoppar man ner kroken (gaffen) hugger till i sidan, och drar upp fiskstackaren sista biten upp över fribordet. Tack för denna finfina julklapp! Jag ser fram emot att torka den ren från blod.

Inte nog med det. Idag hade vi julklappslek på jobbet också. Jag hade turen att få med mig en ficklampa och en pannlampa, båda av variant LED. De ska med ombord. Erfarenheterna hittills säger att man aldrig kan lita fullt ut på elsystemet i båten. Ljus känns som det viktigaste, om allt annat skulle braka ihop.

Väderfax

2009-12-14T21:08:00.006+01:00

För ett tag sedan skaffade jag en liten världsradiomottagare, Degen 1103. Med den går det att få in kortvågssignaler och den har någonting som kallas SSB – Single Side Band.

Korta vågor färdas mycket längre än vanliga radiosignaler, vilket är ett skäl gott som något att sända väder på dem. Bland annat skickas det ut väderfax från olika håll och kanter. Här finns en förteckning på vad som sänds ut när och på vilken frekvens.

Tanken är att koppla ihop radion med laptopen och på så sätt kunna ta emot och titta på väderfax. Det finns några olika program där ute på nätet för detta ändamål. Jag laddade ner en demoversion av JVComm, för at testa lite. Programmet verkar bra, men testresultaten är varierande. När man får in rätt frekvens hörs det tydligt när ett fax är i antågande. Då börjar radion kvittra frenetiskt med en rytm på 120 bpm. Bilden nedan är från Deutscher Wetterdienst och visar vädret just nu på norra Atlanten, om man tittar mycket noga.

Det tar ungefär 20 minuter för ett fax att komma fram. Pipandet är enerverande, så nästa steg i radiopejlandet är att skaffa en sladd mellan radions hörlursuttag och datorns mikrofoningång. Förhoppningsvis ger det också bättre bildkvalitet.

Flottan växer

2009-12-12T19:31:00.005+01:00

I veckan var jag och hälsade på i Stefans källare och fick med mig en bättre begagnad gummibåt hem. När vi seglar ska den ligga ouppblåst i stickkojen. När vi kastat ankar i en naturhamn, eller strax utanför en dyr marina, pumpar vi upp den och tar oss i land.

För övrigt kan tilläggas att all bottenfärg på Birka äntligen är borta. Idag slutförde jag skitgörat, lagom till årets första snöflingor. Det känns skönt att ha det avklarat. Nästa projekt blir att se över elsystemet.

ARC

2009-12-03T20:19:00.004+01:00

Jimmy Cornell har inte bara skrivit böcker. Han är också stamfader till ARC – Atlantic Rally for Cruisers. Det är ett jippo som går av stapeln i november varje år. Lämpligt nog går tävlingen längs en ”world cruising route” – från Gran Canaria till St Lucia. ARC förser nöjesseglare med den extra säkerhet och tävlingsinstinkt som det innebär att vara flera som seglar åt samma håll samtidigt.

I år hejar jag på Victory Too, som just nu kommit längre än halvvägs och ser ut att ligga bra till. Grattis till att ni äntligen fick en fisk också!

En annan båt som just nu är mitt ute på Atlanten är min gamla bryggranne Mare, som (medelst kortvågsradio) rapporterar sin position här. De gav sig iväg samtidigt som ARC, men kör sitt eget race.

Föga förvånande går det fortare att korsa Atlanten i en modern 56-fotare än med en trettio år gammal 28-fotare.

World Cruising Routes

2009-12-01T22:09:00.003+01:00

De senaste dagarna har jag suttit och bläddrat i Jimmy Cornells klassiker World Cruising Routes. Det ät en systematisk förteckning över i princip alla möjliga segelvägar kors och tvärs över jordklotet. I grova drag förklaras under vilken tidsperiod man bör segla var, vad för typ av väder man kan vänta sig och vilka sjökort som behövs.

Särskild vikt läggs vid när det är orkansäsong, och var. I den sjätte utgåvan har de säkra tidsfönstren mellan orkanperioderna kortats ned något. Anledningen är den senaste tidens globala uppvärmning, som enligt författaren gjort vädret mer nyckfullt. Jimmy är lite utav en legend inom långseglarkretsar, därför tog jag hjälp av hans bok vid planeringen av rutten nedan.

Boken ska med ombord, alltså inga ölpengar den här gången.

Rutt

2009-11-26T23:14:00.005+01:00

När man seglar har man inga planer, bara intentioner. Men många undrar hur jag har planerat, och kräver svar. Så jag har skissat lite grann. Ingenting är hugget i sten. Det är en mycket lång resa som är omöjlig att detaljplanera. Detta är mer ett underlag för diskussion och ett försök att vänja sig vid tanken på vad som komma skall.

Rutten är uppdelad i elva "legs", och det finns alternativa sträckningar på vissa etapper. Ju längre västerut vi kommer, desto luddigare är planen. Det är medvetet. Den elfte och sista delsträckan sträcker sig över halva jordklotet och går inte ens hela vägen hem. Det är svårt att veta hur omständigheterna kommer att se ut om ettochetthalvt år på andra sidan jordklotet. Vi får ta det som det kommer. Intentionen är dock att ta sig hela vägen runt. På ungefär 24 till 30 månader.

Jag har utgått från "den klassiska rutten" västerut: Kanarieöarna - Panamakanalen - Torres sund - Röda havet - Medelhavet, om man ska fatta sig kort. Klicka på länken för att komma till kartan i Google Maps. Om du har Google Earth installerat, kan du öppna rutten där.

Visa Rutt på en större karta

Lite hur jag tänkt:

Det är nog bekvämare att segla via Skottland än genom Engelska kanalen. Hellre ett sjöodjur i Loch Ness, än motvind, tidvatten och trafikstockning. Dessutom erbjuder Skottland fina möjligheter att bunkra Single Malt.

Om det är hård västlig vind när det är dags att ge sig av, kan vi istället mjukstarta söderut över Kattegatt och åka igenom Kielkanalen. Men isåfall blir det Engelska kanalen, med vilopaus i bland annat Amsterdam.

Scillyöarna vid Storbritanniens sydvästra hörn skulle vara roliga att besöka, och bidrar med sjörum inför Biscaya-överseglingen.

Efter pitstops i Vigo och Lissabon seglar vi, möjligtvis via Madeira, till Kanarieöarna. Därifrån seglar vi antingen raka vägen över Atlanten, eller så tar vi en avstickare till Afrikas västkust och Cape Verde på vägen.

Det är inte bestämt vilken av de Små Antillerna i Västindien vi ska sikta på. Barbados ligger närmst, men klingar inte lika bra som till exempel Tobago. Av ekonomiska skäl är det nog lämpligast att inte cruisa runt för länge i Västindien, utan i stället ta sig vidare mot Panama. Kortaste vägen blir via ABC-öarna (Aruba, Bonaire och Curacao). Om vi tar den vägen vill jag även landstiga i Venezuela och Colombia. Innan vi seglar in i Panamakanalen ska förråden av rom vara välfyllda.

Panamakanalen är point of no return. Första stoppet blir Galapagos, som jag alltid velat besöka. Därefter får vi se. De flesta verkar segla kortaste vägen västerut till Marquesas. Men om moralen är god och vindarna bär, vore det riktigt häftigt att segla längre söderut, till Påskön och Pitcairn. En mer avlägsen plats än Pitcairn finns knappt. Det bor 48 pers där, 1300 sjömil från närmsta flygplats. Tyvärr finns det ingen riktig hamn på Pitcairn, så det gäller att ha tur med vädret. Annars är det bara att segla vidare.

Sen blir det vidare genom Franska Polynesien mot Australien, kanske via Nya Zeeland. Vidare genom Indonesien, Thailand, Andamanerna, Indien, Maldiverna, Röda havet och Medelhavet. Från medelhavet går det att åka kanal upp till Sverige. Om piratsituationen utanför Somalia inte ordnar upp sig kanske det är läge att överväga omvägen runt Afrika istället. Isåfall stannar vi till i Rio. Och då kommer nog resan ta lite längre tid än "planerat".

Global Inspiration

2009-11-25T23:57:00.002+01:00

Jorden är rund och sjökort är platta. Det innebär en massa problem. Till exempel är den kortaste vägen mellan två punkter på ett sjökort oftast inte ett rakt streck. Om man ska långt, bör man segla i en böj på sjökortet. Det kallas storcirkelnavigering. Jag antar att det är sånt man lär sig på Oceanskepparkursen. Som tur är, förstår sig GPS-navigatorn på detta och visar vägen till waypointsen längs storcirklar. Men det är värt att ha i bakhuvudet.

På den tiden då Sovjetunionen fanns, fick jag en jordglob av mormor. Den brukade pryda skrivbordet i mitt pojkrum. Jag kommer ihåg att jag ibland vred på den litegrann när jag tröttnat på en viss världsdel. Idag plockade jag fram den ur förrådet. Sen vred jag flera varv. Den visar havsdjupen och de stora strömmarna. Den sätter igång fantasin och ger inspiration. Och den lyser fint. Jag ska ha den som julpynt.

Mer skrap

2009-11-22T13:39:00.005+01:00

Igår fortsatte skrapandet. Inför sjösättningen i förfjol hjälpte min syster Kerstin till med bottenmålningen. Igår hjälpte hon till att skrapa bort färgen igen.

Kerstin ska följa med på seglingen. Åtminstone till Västindien, kanske längre. Jag tror att det kommer att fungera bra. Hon är klok, tapper och rolig, min syster. Vi får se hur länge hon kan vara borta från skolan. Ombord kommer hon bland annat att ansvara för meteorologi och underhållning.

Nu är det uppskattningsvis bara åtta timmars skrapning kvar.

Dirty Work

2009-11-15T20:26:00.003+01:00

Idag har jag skrapat. Jag använde sådana här.

Jag höll på i sex timmar och kom så här långt - nästan halvvägs. Sen fick jag ont i huvudet och blev trött och lite yr. Den där färgen är nog inte så hälsosam. Jag använde mun- och ögonskydd men blev ändå helt svart i ansiktet av färgdammet. Folk tittade konstigt på mig när jag vinglade hem på cykeln.

Nu återstår styrbordssidan. Därefter ska jag slipa ner den återstående färgen och se till att skrovet blir lent som en barnrumpa. Birka ska inte bara bli tät - hon ska bli snabb också.

Global Information

2009-11-12T21:53:00.002+01:00

Dagen har spenderats som vanligt - morgontidning, några timmar i telefon, outlook, spotify, facebook, msn, sms, några bloggar, forum och tidningar på nätet. Ute till havs finns inget av det där. Jag undrar om det kommer att bli skönt att slippa eller plågsamt att vara utan all information.

Det skulle dock kännas bra att åtminstone ha tillgång till väderprognoser där ute. Och jag tror att de där hemma skulle uppskatta ett livstecken då och då. Det vore fräckt att kunna visa var man är, på en hemsida eller liknande. Det finns, vad jag vet, två olika sätt att åstadkomma detta.

Den samlade långseglareliten verkar överens om att kortvågsradio är överlägset. Med en sådan går det att prata med andra seglare, skicka e-post och få in väderprognoser. Om man blir radioamatör. Och om man lägger tjugofem papp på utrustning, som man sedan ska montera ihop och få att fungera.

Alternativet är en satellittelefon. En sådan verkar enkel att hantera och går loss på ungefär tio lök. Fast då kostar det en och en halv dollar i minuten att prata och ladda ner data. Det går i 2,4 kb/s.

Båda alternativen är egentligen för dyra, vilket gör valet extra svårt. Oavsett så kommer det inte att bli någon spotify eller facebook. Men det kanske blir skönt att slippa.

With a Little Help from My Friends

2009-11-08T20:04:00.007+01:00

Efter outandet har jag mötts av enkom positiva reaktioner. Tack! Det värmer och uppmuntrar. Fler och fler hittar till bloggen, vilket är roligt. Det är bra med en blogg. Med hjälp av ett bra tips från Lars kunde jag i helgen slutföra motorkonserveringen. "Häll vatten i slangen" - så enkelt, så bra.

Jonatan kom med tipset att slipa botten redan nu, så torkar den fortare. Jag provade att skrapa bort lite bottenfärg och såg att gelcoaten har lite småskavanker därunder. Sprickor med tjockleken av ett hårstrå och små, små hål här och var. Är det något att oroa sig för? Räcker det med att slipa bort såhär mycket färg, eller måste all färg bort? Ska tillochmed gelcoaten bort? Input mottages tacksamt.

Kanske finns det någon där ute som har tips på hur detta ska hanteras? Ur plasten i kölsvinet sipprar brun vätska upp. Den luktar ingenting, men smakar röv.

Ibland känns det lite ensamt att hålla på med båten. Det är tråkigt och ineffektivt. Två hjärnor är mer än dubbelt så bra som en. Jag vet att både Calle och Kerstin gärna skulle hjälpa till. Men de bor inte här. Så oftast har jag bara mig själv att tillgå för att hitta lösningar på problem som dyker upp. Men idag, på fars dag, fick jag välkommen hjälp av självaste far. Vi byggde en ställning att hänga presenningen över. Det gick fortare och bättre än om jag gjort det själv. Och det var roligare.

Vem är Kapten H?

2009-11-02T22:34:00.004+01:00

Det kommer att bli roligare att presentera övriga besättningen, så jag sparar det bästa till sist och börjar med mig själv istället. Kapten H heter egentligen Henrik Ljunglöf. Jag är 29 år gammal och jobbar som IT-konsult på Agresso. Vi gör affärssystem utan bäst före-datum.

På GKSS seglarskola på Æolusön lärde jag att segla. Jag kan jag stoltsera med en 22:a-plats som gast i internationella svenska mästerskapet för IF-båt 1998. I övrigt är min erfarenhet av segling begränsad. Under ett sommarlov i gymnasiet fick jag låna familjens båt. Jag bjöd ombord ett par kompisar och vi tog oss hela vägen till Lysekil och tillbaka. Vid ett tillfälle var vi en knapp meter från att sänka båten mot fundamentet till bron mellan Hönö och Fotö. Sedan dess har jag alltid varit lite rädd för segling.

Mitt verkliga intresse väcktes för ungefär två år sedan sedan. Då insåg jag att en segelbåt kan användas för att utforska världen med. Jag vet inte vad som var orsak eller verkan, men i samma veva stod jag utan sambo. Plötsligt hade jag valet att skaffa lägenhet eller båt. Jag hittade Birka på Blocket, och gick all-in.

Sedan dess har tillvaron varit ett äventyr. Den här galna idén är det bästa jag kommit på. Om allt skulle skita sig imorgon, så är jag ändå nöjd. Men jag känner på mig att äventyret kommer att fortsätta. Just nu ser jag fram emot att slutföra motorkonserveringen och att lansera en riktig hemsida. Det får Calle hjälpa till med.

Tålamod och viljestyrka

2009-11-02T00:48:00.004+01:00

Känslan efter snacket med chefen är positiv. Rent formellt har vi inte kommit fram till någon lösning än, men hur det än slutar så blir jag nöjd. "Synd för oss att du sticker, men coolt att du gör det" är väl den bästa tänkbara responsen egentligen. De återstående månaderna på ska jag jobba duktigt så att jag blir välkommen tillbaka igen, efter seglingen. Så finner jag motivation.

Nätdejting är inte min grej. Att gå över ån efter vatten för att köpa grisen i säcken går fetbort. Tak över huvudet har jag istället löst genom att flytta in hos mor och far. Det är bekvämt med tillgång till dusch, ett riktigt kök, tvättmaskin och lite förvaringsutrymme. De är snälla som ställer upp. Förhoppningsvis står vi ut med varandra fram till våren. Ibland känns det trångt och repetitivt här. Ett ypperligt sätt att träna på de psykosociala aspekterna av långsegling, alltså.

Idag gav jag mig an gamla Bettan. Jag började med att byta kylvattnet i färskvattenkylningen. Det tog lång tid för mig att hitta dräneringshålet, som sitter väl synligt där den blåa slangen går in.

Därefter skulle jag skölja ur sjövattenkretsen, men efter mycket om och men sket det sig. Jag hängde upp en spann under avgasröret och kopplade insuget till en vattenkanna med färskvatten/glykolmix. Allt enligt handboken. Motorn startade snällt, men den ville inte suga in något kylvatten. Sen föll skymningen. Det är väl impellern, skulle jag tro.

Ibland känns det som om någon osynlig kraft motarbetar mig. Den testar tålamodet och viljestyrkan. Gång på gång försöker den få mig att ge upp. Men den är god, den osynliga kraften. Framtiden bär på värre prövningar, och då kommer tålamod och viljestyrka att komma väl till pass. Till helgen fortsätter jag med impellern.

Heja kronan!

2009-10-27T21:12:00.006+01:00

Fokus har den senaste tiden legat på de mjukare sidorna av projektet.

Jag har varit i Stockholm och träffat Calle, som har några intressanta idéer på marknadssidan av det hela. Ska bli intressant att följa upp. Jag har träffat Tomas, som vill följa med och segla. Han är meriterad, då han tidigare seglat över Indiska Oceanen och har flera tatueringar. Jag har sett över finanserna. Den senaste tidens leverne har varit alltför utsvävande, så det var med glädje jag läste tidningen imorse. Värdet på reskassan har det senaste halvåret ökat med 25 procent.

Imorgon är en viktig dag. Jag ska jag träffa chefen på jobbet och berätta om världsomseglingen. Det ska bli skönt att lägga korten på bordet. Undrar hur han kommer att reagera? Jag hoppas att vi kommer fram till en lösning som passar båda, och jag är redo att vara flexibel. Med en satellittelefon och ett guldkort på Inmarsat skulle jag kunna rycka in och ta ett supportärende då och då, till exempel. Eller också få tjänstledigt. Eller säga upp mig.

I och med att jag kommer ut på jobbet, ska jag också komma ut här på bloggen. Då kommer jag att framstå som mer seriös, vilket gör det lättare att administrera besättningsfrågan. Inom kort ska här presenteras olika delsträckor med ungefärliga tider och var det finns platser lediga. Hittills är vi tre glada amatörer ombord från Göteborg till Kanarieöarna. Atlantöverfarten är en populär etapp, som ser ut att bli fullbokad. Därefter finns ännu inga detaljplaner. Vad som är säkert är att det blir många olika schyssta seglatser om du är sugen på att hänga med nån sträcka.

Terra firma

2009-10-11T21:04:00.005+02:00

Båten står på land. Förra vinterns tjocka istäcke vid Lilla Bommen har lämnat tydliga spår längs vattenlinjen. I övrigt är ärren efter två säsongers segling bland grynnor och skär inte så farliga.

Några skrubbsår under kölen, som blir enkla att åtgärda. Något värre är det med rodret. Det nedersta "gångjärnet" lossnade helt på det mycket lömska grundet Plankorna mellan Saltholmen och Asperö. Det finns totalt fyra gångjärn, så man skulle kunna säga att rodret nu hänger på trekvart.

Så det blir till att sätta dit ett nytt, och reparera med lite glasfiber längst bak där på kölen. Det känns ganska bra ändå. Rodret är en av de viktigaste komponenterna i systemet Birka och jag har alltid varit lite orolig för att det ska lossna. Nu, när man tangerat ett roderhaveri, är oron mindre. Nu vet jag hur hårt det faktiskt sitter. Sjöräddningens starka motorbåt gjorde några ordentliga ryck i akterlig riktning för att få loss oss från grundet.

Idag var jag på Biltema och köpte en presenning och refill till torrbollarna. Snart är Birka redo för en välförtjänt vintervila.

Havet ger och havet tar

2009-09-29T21:28:00.004+02:00

Nej, det är ingen grönmögelost. Det är (var) min finkostym från J Lindeberg som är lite trött efter sommarens seglingar. Den har hängt snällt i ett kostymfodral i babordsgarderoben hela sommaren. Nästa gång jag mastar på ska jag sätta en krage runt masten så att det inte läcker in så förfärligt genom hålet i rufftaket. Se där, ytterligare ett litet projekt!

Att göra

2009-09-28T20:28:00.005+02:00

Idag är det ett år sedan jag lämnade Malmö och seglade till Göteborg. Igår mastade vi av. Aktuell position är nu Tånguddens marina, där Birka väntar på att få komma upp på land.

Tiden går fort. Ändå har jag hunnit med mycket på ett år i Göteborg. Jag har lärt mig att bo i båten. Jag har lärt mig motorn (typ). Kustskepparen, utsjöskepparen och kanalintyget. Vindroder, livflotte, jackstays, radarreflektor, Laptop, VHF och EPIRB. Jag har hunnit spara ihop en del pengar. Jag har blivit lite bättre på att segla. Och under seglingen över Nordsjön upptäckte jag och Calle ytterligare en massa saker som måste fixas. Nu ser jag fram emot att omvandla Birka från bostad till arbetsplats under vintern. Nästa gång hon sjösätts ska hon vara redo för oceanerna:

Motorn ska konserveras och målas
Sjövattenfilter
Vindrodret ska monteras
Förbättring av kojerna
Sätta igen en genomföring
Rodret
Montera ekolodsgivare
Epoxibehandling under vattenlinjen
Masttoppen ska målas i någon självlysande färg
Massteg
3-färgs topplanterna LED
Alla lampor ska bytas till LED
Styrbords lanterna
Mantågsstötta som pajat
Ett till lager antihalkfärg på däcket
Fixa spinnakerbommen
Gummilist till motorrumsluckan + ruffluckan
Maststeg
Nya masttrissor
Ny löpande rigg
VHF-antennkableln ska fixeras inuti masten
Furlexen ska höjas 20 cm
Fall för extra försegel
Fall för spinnaker
Kryssfocken
Stormstor
Kätting + lösning för ankare i stäven
Fenderbräda
Fixa länspumpen
Nedgångsluckan
Elsystemet + fixera batterierna bättre
Vattentank
Dieseltank
Dinghy
SSB-radio?

Vinterförvaring

2009-09-15T22:10:00.005+02:00

Äldre plastbåtar drabbas förr eller senare av böldpest, som orsakas av att vatten tränger in i skrovet. De första symptomen är små bubblor i gelcoaten vid vattenlinjen. Tillslut delaminerar hela skrovet. För att förebygga detta ska jag måla hela botten med epoxi till våren. En sådan behandling görs lämpligast då båten är absolut torr. Därför ska Birka upp på land redan nu i månadsskiftet, så att hon kan torka ut ordentligt under vintern. Jag hoppas att åtta månader är tillräckligt.

Vinterplatsen blir utomhus på Tånguddens marina. 4700 kronor kostar den. Om någon sitter på en bättre begagnad presenning, så är jag intresserad.

Det känns varken särskilt romantiskt eller praktiskt genomförbart att bo i båten då den står på land. Jag behöver alltså någonstans att övervintra. För att budgeten ska hålla har jag inte råd att betala mer än max 2000 kr i månaden. Om någon vill ha sällskap där hemma i garderoben, så är jag intresserad.

Hittills har jag nämligen inte hittat något. Sista utvägen blir att ro ihop någon form av halvpensionlösning hemma hos mor och far. Men innan vi går så långt ska jag försöka en sista grej. Idag registrerade jag mig på Spray Date (sök på Kapten H) i syfte att hitta någon med för stor lägenhet och för lite spänning i vardagen.

Flyt

2009-09-14T21:54:00.004+02:00

Du som tycker det suger att bli äldre, betänk alternativet! För ett tag sedan fyllde jag 29 och det var länge sedan en födelsedag blev så firad. Tack för alla finfina presenter!

Av Kerstin fick jag en keps av det föga båtvänliga materialet näver. Ännu gladare blev jag då jag hälsade på mor och far och mottog en handhållen och vattentät VHF-radio. Det sitter redan en fast monterad i Birka, men det känns bra att ha en i reserv också. Framförallt eftersom den har ett batteri som kommer att fungera även om resten av elen ombord pajar. Det verkar som om de börjar acceptera hela det här circumnavigationsprojektet. Det betyder mer än radion.

Av Daniel fick jag en portabel version av det mycket trevliga sällskapsspelet Settlers of Catan. Perfekt att ha med på resan. Han lovade även att ordna catering till festen i Göteborg inför avseglingen nästa sommar. Det kommer att bli en hejdundrande tillställning. Trettioårsdagen kommer att firas utomlands någonstans, antagligen under lugnare former.

Better Safe than Sorry

2009-08-31T22:51:00.009+02:00

Inför seglingen över Nordsjön kittades Birka med diverse säkerhetsutrustning.

Om båten skulle sjunka (Gud förbjude!) kan det nog kännas bra att ha någonstans att ta vägen. Strax före avfärd införskaffades en livflotte av typ Plastimo Cruiser från Viking Yachting. Förpackad i en låda på rufftaket, är den redo att blåsas upp på ett ögonblick. På grund av stöldrisken är den nu (liksom allt annat av värde) magasinerad inomhus. Kanske var det dumsnålt att satsa på plastfästen istället för rostfritt. Det vore ju snopet om en våg tog med sig flotten strax före undergången.

När man väl sitter där i flotten är hjälp utifrån den enda långsiktiga lösningen. Därför skaffade jag även en EPIRB (Emergency Position Indicating Radio Beacon). När den aktiveras sänds Birkas MMSI-nummer och position via satelliter till sjöräddningsstationer runt om i världen. Bara att trycka på knappen och vänta, alltså.

Calle hjälpte mig att hänga upp en radarreflektor i akterstaget. Den är mittemellanstor och bättre än inget, antar jag. Åtminstone kunde Lerwick Harbour se oss när det inte var några vågor och vi passerade så nära att vi kunde se deras radarantenn. På bild fastnade den dock inte.

För att undvika decimering av besättningen monterades jackstays som löper från för till akter på båda sidor. Det är band (typ Ankarolina) som man hakar fast säkerhetsselen i. Praktiskt, då man kan springa runt på däck utan att behöva koppla om linan till selen hela tiden. Jack stays är bättre än vanliga tampar. Man kan trampa på dem utan att rulla iväg. Vad man ska tänka på är att infästningen bör tåla upp till två tons belastning. Jag hoppas att röstjärnet till förstaget och pushpiten (med åtta fästpunkter) sitter tillräckligt. De är känsliga för UV-strålning. Nu, då seglingssäsongen verkar ta slut, tog jag in dem.

Göteborg - Skagen - Farsund - Lerwick - Göteborg

2009-08-25T21:16:00.011+02:00

Shetlandsöarna ligger i höjd med Gävle, en grad väst om Greenwich. Ögruppen är kanske mest känd för shetlandsponnyn, lunnefågeln och det faktum att vikingarna brukade hålla till där. Dit seglade jag och Calle under semestern. En dag hyrde vi bil för att titta på lunnefåglarna, men de hade redan gett sig av till havs. Resten av tiden drack vi bärs och spelade biljard. I övrigt finns det inte så mycket att göra där. Men det känns väldigt bra att ha seglat dit.

På vår väg mot Lerwick på Shetland Mainland stannade vi till i Skagen. Där blev vi besvikna på hamnen, som är dyr och skitig. Bättre är det i Farsund, som ligger vackert på några små öar omgivna av höga berg på norska sydkusten. Angöringen var en mäktig upplevelse. Hamnkaptenen, iförd norsk folkdräkt, knackade på. Istället för att kräva oss på pengar fick vi dagens tidning och varsin fralla. Därefter unnade vi oss Norges nationalrätt pizza á 200 norska.

Från Farsund satte vi kurs 300 grader i 270 sjömil. Vinden var svag till måttlig och vågorna skvalpade från alla håll. Efter tre dygn kom vi fram. Det är ganska häftigt det där. Man seglar och seglar och seglar utan att se land. Sen plötsligt dyker ön upp där framme, rakt i fören. Det mest sevärda ute på Nordsjön är alla sällskapliga fåglar, och oljeplattformarna. De är sjukt stora. Förutom några trålare såg vi knappt en enda båt därute.

Tre dagar räcker gott för att göra Shetlandsöarna. Vi gled ur hamnen med tidvattnetoch började segla hemåt igen. I träningssyfte valde vi att segla non stop till Göteborg. Det blev en verklig prövning för Birka med besättning.

Vi möttes av ett lågtryck ungefär tolv timmar tidigare än idealt, och fick kryssa med dubbelrevad stor söderut längs Norges kust. Vindskydden på mantågen blåste sönder. Allt blev vått. I brist på stormfock kryssade vi med en liten bit av genuan utrullad. Det funkade inte så bra - avdriften var ungefär 20 grader. På morgonen tilltog vinden till styv kuling samtidigt som den vred mot väst, och det var med lättnad vi kunde falla av. Under ett dygn länsade vi över hundra sjömil österut för endast riggen och en kvadratmeter försegel.

Efter fem dygns oavbruten segling fick vi landkänning i bokstavlig betydelse. Klockan halv två på natten gick vi på grund på Plankorna några hundra meter utanför Hinsholmen. Där fastnade vi. Femton minuter efter vårt samtal var Sjöräddningen på plats. Det kändes löjligt att bli bogserad sista biten, men i övrigt var det en fin segling. Den gav mersmak.

Citizen Aqualand Promaster II

2009-07-24T14:34:00.002+02:00

Förr i tiden, innan man lyckats konstruera pålitliga urverk, var det endast möjligt att ta ut sin latitud när land var utom sikte. Genom att mäta vinkeln till solen går det att räkna ut hur långt från ekvatorn man är. Men för att kunna veta hur långt västerut man kommit, måste man först veta vad klockan är. Uret är alltså ett viktigt navigationsinstrument. Dessutom är det en av de få tillåtna accessoarerna för fåfänga män.

Nyligen skaffade jag en robust och vattentätt dykarklocka med en massa roliga funktioner. Bland annat aktiveras undervattensläget automatiskt då man hoppar i vattnet. Då börjar den mäta tid, djup och temperatur. Den piper om man råkar stiga upp för snabbt, vilket är bra vid apparatdykning. Och den lyser i mörkret. Sprillans ny på ebay kostade den en bråkdel av priset här i Sverige.

Handbok i splitsning

2009-07-21T22:50:00.008+02:00

Jag har fortfarande inte skaffat ordentliga förtöjningstampar till båten. Det har inte blivit av. Istället ligger jag fastknuten med pålstekar i bryggan. Det är lite slappt, men å andra sidan uppskattar jag symboliken i att inte vara alltför hårt fjättrad vid bryggan.

Fördelen med knopar är att de går att knyta upp. Nackdelen är att de minskar linans styrka med ungefär 50 procent. Därför är det ibland lämpligt att istället göra en splits, som inte har någon nämnvärd effekt på linans hållfasthet.

Idag lärde jag mig detta hantverk. Boken tar upp lite olika varianter av splitsning och jag började med den lättaste: Ögonsplits på treslagen lina.

Ölsaldo: 2450 kr

Att leva är livsfarligt

2009-07-16T12:39:00.003+02:00

Igår firades mormor, som uppnått den aktningsvärda åldern av 85 år. Det är trevligt att träffa släkten emellanåt. Vi åt fisk och sjöng. Det stundande äventyret kom såklart på tal. Det är roligt när folk visar intresse, men samtidigt börjar det bli lite tröttsamt att svara på samma frågor om och om igen. Och efter några glas mousserande kom olyckskorparna igång. Temat var det vanliga: Pirater och förlisning. Det är väl ganska naturligt att den äldre generationen oroar sig över avkomman, men ändå. Ungefär som att jag inte fattar att det finns faror där ute på havet. Det finns det överallt.

Påväg till kalaset körde vi i sjuttio knyck bredvid ett smalt vitt streck. På andra sidan strecket kom det ett flertal bilar i motsatt riktning. Sådär håller vi på dagligen, utan att ens överväga riskerna det innebär. Vi cyklar utan hjälm och vi röker. En gång kröp en geting ner i min Colaburk. Lägenhetsbalkonger rasar. Glasbitar i kyckling. HIV och svininfluensa. Alkohol och akrylamid. Mord, stress, magsår och mobbing. Våta badrumsgolv. Terrorister. You name it. Trots alla faror, har mormor hittills lyckats hålla sig vid liv i 85 år. Isolerad från de flesta av dem, planerar jag att överleva världsomseglingen.

En till skön helg

2009-07-06T21:57:00.006+02:00

Eskaderseglingen började med att bryggrannen Martin, med sin vackra Winga 25:a, majestätiskt tuffade förbi oss i stiltjen.

Därefter kom någonting ännu bekvämare - en bastubåt från Bo på Havet.

En sjömil senare fastnade sjögräs i backslagskylningen. Efter en pinsam och helt onödig bogsering hamnade vi på Köpstadsö, där vi tillslut hittade en ledig plats.

På Kössö grillade vi och drack Hot Shots.

Eftermiddagen därpå fick vi en fin slör till Små Lyngskär, där vi fick ligga alldeles ensamma.

Skön helg

2009-06-29T21:37:00.010+02:00

På fredag kväll kl 1900 UTC avgick vi planenligt från Hinsholmen, efter att ha provianterat ordentligt.

I solnedgången gick vi söderöver och rundade Donsöhuvud på väg till en liten ö i sundet mellan Stora och Lilla Rävholmen. Vi seglade över ett lugnt hav på en frisk ostan.

Bergkilarna fungerade utmärkt, men Bruce-ankaret behöver lite kätting.

Vi tog inte snabbaste vägen till Amneskären, som blev vår andra natthamn.

Vädret var idealiskt, sällskapet likaså.

Bergkilar

2009-06-25T20:20:00.003+02:00

Vissa populära naturhamnar är försedda med permanenta krokar i berget, som det går att knyta fast båten i. Men skärgården är stor och på många ställen behöver man ha med sig egna bergkilar. Idag var jag förbi Sjösport och införskaffade sådana. Tre vinklade och en rak, samt en klubba att banka ned dem med. Det kostade 182 kronor, vilket snabbt kommer att tjänas in på sparade hamnavgifter. Vinklade kilar funkar på de flesta ställen bättre än raka, är min erfarenhet.

Inför helgen behöver jag tips på schyssta naturhamnar inom rimligt avstånd från Hinsholmen, gärna med övernattningsmöjlighet och en rak yta att ställa grillen på. Permanenta krokar behövs inte.

Sommarkryssning

2009-06-25T13:01:00.007+02:00

Igår var jag på sommarkryssning i Stockholms vackra skärgård. Vi åkte med Tärnan, en säkert 100 år gammal och förtroendeingivande skuta. När jag gick på toaletten upplevde jag en doft som på ett ögonblick placerade mig åtta år tillbaka i tiden. Avgaser, avlopp och ljummen havsluft. Precis som på toaletten på The Andaman, dykbåten jag säsongade på i Thailand. Jag blev nostalgisk.

Höjdpunkt nummer två var när en av Volvo Ocean Race-båtarna slörade förbi oss. Om en timme ger de sig av på den sista etappen av sin världsomsegling. På skeppsbrokajen träffade jag Jungman C. Vi inspekterade båtarna som låg förtöjda där, och förundrades över att däcket behöver svabbas även på en Open 70.

Volvo Ocean Race är en fascinerande tävling, men inte den mest extrema. I Velux 5 Oceans seglas ungefär samma typ av båtar (Open 60) ungefär samma rutt. Men i 5 Oceans är de inte tio ombord - de seglar ensamma.

Två radioapparater och en dykdalb

2009-06-23T21:47:00.008+02:00

Tanken var att under midsommarhelgen ta båten till Stenungsund. På grund av dålig planering på jobbet och osäkert väder, fick det bli buss istället. I och med bussresan fick jag anledning att köpa ett 100-kort på Västtrafik, vilket i förlängningen besparade mig 1200 kronor på spårvagnen i måndags morse.

En sparad slant är en tjänad slant, och tjänade pengar ska investeras. Idag såg jag en annons på Blocket där någon slumpade bort en lite bättre världsradiomottagare för tusen kronor. Sangean ATS 909. Såklart var den redan såld.

Bitter över nederlaget har jag ikväll spenderat flera timmar på att googla radio. Egentligen spelar det kanske inte så stor roll vilken man väljer och just därför har jag siktat in mig på Kaito KA1103. Enligt uppgift är den oslagbar i sin prisklass. Men den går inte att få tag på. Det finns inga återförsäljare i Sverige och Amazon skickar den inte hit. Jag som trodde att vi bodde i en globaliserad värld där vadsomhelst gick att köpa närsomhelst!

Motiverad av abstinens blev det en liten eftermiddagsseglats på annandag midsommar. En långsam kryss i motström till Styrsö där vi hälsade på Oscar. Vi la till på fel bryggplats (två gånger) och jag fick lära mig vad en dykdalb är för något. Vi inspekterade Oscars roderlösa Stortriss, badade, och stressade hem för motor. Marschfarten är, efter drygt ett år i vatten, reducerad till 3 knop. Oscar navigerade.

Sportfiske

2009-06-16T07:40:00.003+02:00

Tack Pelle, för sponsring med håven. Den är mitt favoritfiskeredskap nummer ett.

Mediahype

2009-06-14T22:37:00.003+02:00

Easy Excellent Exciting

2009-06-11T23:08:00.005+02:00

Nu har Birka datoriserats i form utav en Asus Eee Pc 901. Tillsammans med en 12-voltsladdare kostade den 3490 kronor på Teknikmagasinet. Det var det sista exemplaret i hela Sverige. Datorn ska primärt användas för navigation och korrespondens.

Mycket talar för att just denna modell är särskilt lämpad för det kommande äventyret. Den har låg vikt. Den har Solid State-hårddisk, vilket är bra när det skakar. Batteritiden utlovas till åtta timmar (yeah right). Med ljudkortet går det att tyda väderfax genom att koppla en världsradiomottagare till mikrofoningången. Och den matta skärmen ska nog inte ge så mycket reflektioner i tropiskt solsken.

Måndagssegling

2009-06-08T22:34:00.002+02:00

Ikväll blev det en liten seglats med mig själv som enda sällskap. För att kombinera nytta med nöje lagade jag mat därute – middag och matlåda till imorgon. Det blåste bara någon sekundmeter från nordost och havet var helt platt. Slör ut och bidevind hem. En stillsam men intensiv upplevelse.

IIABDFI

2009-06-06T18:39:00.003+02:00

Birka är utrustad med två par vinschar. Ett par lite mindre Lewmar för spinnakersegling, och ett par kraftigare, tvåväxlade Baron (?) för genuan. För ett tag sedan demonterade jag en av de mindre vinscharna, för rengöring och smörjning. Då upptäckte jag att bultarna var rostiga.

I det skicket vågar man inte lita på dem, tänkte jag, och gav mig på att skruva loss bultarna. Det gick inte, inte ens med slagskruvmejsel. Jag hällde Pepsi på dem, för att lösa rosten, men det hjälpte föga. Min borrmaskin är i klenaste laget, så jag fick ringa far. Han tog med sig det tunga artilleriet. Några timmar senare hade vi lyckats knäcka ett flertal borr, och tillslut var vinscharna äntligen loss. Min oro över bultarnas skick var alltså starkt överdriven.

Utsjöskepparintyg och kanalintyg

2009-05-29T18:13:00.005+02:00

Det är intensiva tider och jag hinner knappt blogga – eller duscha. Jag har ännu inte hittat någon dusch i Hinsholmen, eller någon bra rutin för hur jag ska sköta hygienen på min nya boplats.

I onsdags hann jag dock med att bli godkänd Utsjöskeppare och Kanalfarare. Utsjöskepparkursen var matnyttig. Nu försår jag, åtminstone i teorin, hur tidvatten fungerar och jag har lärt mig några saker som jag inte ens visste att jag behövde kunna. Det var en bra kurs.

Kanalintyget är mest en formalitet som går ut på att man ska lära sig hitta i den lilla röriga boken Euroregs for Inland Waterways. Den ska finnas ombord tillsammans med kanalintyget om man vill åka kanal genom Europa. Jag ger den ett ankare.

I veckan var jag även på audition för TV-programmet Robinson. Det ska spelas in i höst och kommer att sändas under nästa vår. Om jag kommer med, så är det bra på flera sätt. Vinst där skulle innebära en skön buffert inför resan. Vid en eventuell förlust kommer jag åtminstone lära mig hur man överlever på en öde ö, vilket är bra i händelse av skeppsbrott. Dessutom är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet i jakten på sponsorer till Global Circumnavigation. Nästa vecka ska även Kerstin på intervju, vilket fördubblar chanserna för projektets uppmärksamhet i media. Om vi kommer med båda två föreslår jag en pakt.

Inatt sov jag på hotell och unnade mig veckans första dusch. Måndag till torsdag blev det endast ansiktstvätt, raggardusch och våttorkning av skrev morgon och kväll. Visserligen bra träning inför Robinson, men det är ingen långsiktig lösning. Nästa vecka ska jag etablera en ny vana – att duscha på jobbet.

Alla sa vi skulle dö

2009-05-24T15:37:00.005+02:00

Med ideala förutsättningar kan en nöjessegling runt jorden se ut så här. Då är det inte så mycket snack om saken. Med begränsad erfarenhet, minimal budget och tveksam båt, däremot, möts världsomseglaraspiranten av en massa invändningar. Alla sa vi skulle dö är titeln på den senaste boken jag läst, och vad de tre Umestudenterna Danjel, Kajsa och Jonatan hörde när de gav sig ut på världshaven i sin gamla Vega, Sally Blue.

Deras hemsida är första Google-träffen på ”Segla jorden runt” och var således på ett sätt starten även för Global Circumnavigation. Historien ingöt hopp. Det är möjligt att komma iväg – och överleva – utan helt ideala förutsättningar. Norrlänningarna tog sig hela vägen runt jorden på knappt två år, med en total budget på 110 000 kronor per person, i en 40 år gammal Vega utan toalett och med krånglande motor.

Boken, som jag fick i present av Jungman C, är berättelsen om detta stora äventyr. Den innehåller några spännande seglingsscener. En natt seglar de över ett vulkanutbrott. Vid ett annat tillfälle tätar de en läckande genomföring med en morot.

Den största behållningen för mig var dock de psykosociala aspekterna av långsegling under enkla förhållanden. På Sally Blue blev det lite kinkigt emellanåt, vilket de åtgärdade med dialogfrämjande teambuilding-övningar. Det visade sig att deras självbilder inte stämde överens med rollen de hade i gruppen, eller nåt åt det hållet.

Detta är någonting vi måste förbereda oss på inför vår egen segling. Till exempel är det viktigt med definierade ansvarsområden för varje besättningsmedlem. Man måste våga lita på varandra och acceptera sin roll som en del av helheten ombord. På Sally Blue upprättades det formella kontrakt om vad som gällde inför seglingen. Det är nog viktigt att alla ombord åtminstone har någorlunda matchande förväntningar på vad resan kommer att innebära – ekonomiskt, tidsmässigt och geografiskt.

Jag imponeras av det mod och den målmedvetenhet som besättningen på Sally Blue har uppvisat. Det är tydligt att resan inte bara var en dans på rosor. Jag hoppas att stämningen ombord på Birka kommer att kunna vara lika konstruktiv och trevlig, även då vi utsätts för prövningar. När allt kommer omkring ska vi ju faktiskt sitta i samma båt.

Ölsaldo: 2382 kr

Manikyr

2009-05-23T19:41:00.006+02:00

När man mekar med båtmotorn blir man smutsig, oundvikligen. Det överlägset bästa sättet att tvätta händerna på, är att tillverka en scrub på Yes och strösocker. Frottera händerna tills all olja och smuts löst sig och skölj sedan med ljummet färskvatten!

Segelkanot

2009-05-18T19:59:00.007+02:00

Min erfarenhet av kanoter sträcker sig till en klassresa till Dalsland och några regniga dygn i Västerviks skärgård i förfjol. Det är fina minnen, även om paddling inte är min främsta passion. Någonting som verkar lite mer fartfyllt, är att segla kanot. Det går fortare än att segla L28, och man kan till och med ta sig över oceanerna i segelkanot.

Jag har ärvt läggningen att snöa in på saker från min far. Hans senaste intresse är just segelkanoter, vilket naturligtvis uppmuntras. Han borde bygga en kanot. En till. Här susar han fram i en D-kanot utanför Långedrag. Visst ser det läckert ut!

Bränslefilter

2009-05-17T18:16:00.008+02:00

Närmast dieseltanken sitter ett grovfilter med vattenavskiljare. Idag bytte jag det. Tanken sitter upphängd under relingen med ett rör undertill, som bränsle rinner ner genom, till grovfiltret. På så sätt rinner allt vatten, som samlas i botten av dieseltanken, förhoppningsvis ner till vattenavskiljaren. Problemet som kan uppstå i en dieseltank som det samlas vatten i, är bakterietillväxt. Bakterierna, som trivs i ytskiktet mellan vatten och diesel, bildar ett slem som ser ut såhär. Det vill man inte få in i motorn.

Mellan grovfiltret och insprutningspumpen sitter ett finfilter. Det är enkelt att byta, om man har en filteravtagare till sin hjälp. Och rätt filter. Till en Volvo Penta MD7A passar finfilter med artikelnummmer 3840335. Inte 829913, som de trodde på Sjösport.

Pimp my Boat: Part 9

2009-05-10T23:47:00.005+02:00

Att grilla är, liksom att segla, nödvändigt. Jag funderade ett tag på en sådan här, som hängs på pushpit och som gör det möjligt att grilla den nyfångade tonfisken direkt. Det känns dock lite nervöst att ens ha möjligheten att tända en grill ombord på en plastbåt. Och att grilla med gas är ju ungefär lika charmigt som att ta sig fram på havet med diesel. Så det fick bli en sån här:

En portabel liten kvalitetsgrill med det för Projektet mycket passande namnet Go-Anywhere. 695 kronor på Clas Ohlson.

Till grillat smakar det gott med ett glas eldigt Rioja. Trots den smarta vinglasupphängaren ovanför köket, har det vid ett flertal tillfällen hamnat vassa glasskärvor på durken. På Clas Ohlson finns vinglas av plast för tio kronor styck - ett givet köp för oss som gillar att segla barfota. Det blev fyra vanliga och fyra lite högre, för särskilt festliga tillfällen. De passade perfekt i vinglashängaren.

Igår testade vi grillen. Korv från Saluhallen med bröd från Pour Bon. Det blev en trevlig tillställning, där det även gavs tillfälle att testa vinglasen. De klarade sig hela kvällen, trots flitigt bruk och dans i Kajutan frampå småtimmarna.

Av motormekar-Stig fick jag tipset att pulversläckare bör omfylllas med jämna mellanrum. Åtminstone bör man vända på dem då och då, och banka med en träklubba i botten. Annars packas pulvret i botten, och släckaren kan bli obrukbar, trots att manometern står på grönt. För ett tag sedan ringde jag Kidde och samtalade kring min gamla 2,5-kilos Tempus. Den satt i båten när jag köpte den. Det blir billigare att köpa ny än att fylla om den, så igår passade vi på att träna eldsläckning också. Go-Anywhere slocknade på några sekunder och Lützen-dimman låg tät över Hinsholmskilen igår natt.

Surfa till havs

2009-05-07T09:22:00.003+02:00

Igår på utsjöskepparn pratade vi lite om grib-filer, vilket är ett smidigt sätt att hålla koll på vädret. Det kräver dock att man har en dator och tillgång till Internet ombord. Hittills har jag bara använt det kustnära, med 3G-dongle. Jag har ju inte seglat längre. Fördelen med grib-filer är att de är så små. Med satellittellefon behöver det inte bli så dyrt, och med kortvågsradio tar det inte hela dagen att få ner en prognos. Här kan man ladda ner Ugrib gratis, som man sedan kan ladda ner väderfiler med. Upp till sju dagars prognos, som är häpnadsväckande träffsäker. Vindhastighet, vindriktning, lufttryck och nederbörd. Man kan till och med göra fräcka animationer, där man ser hur vädret utvecklar sig de kommande dygnen.

Eniro har börjat med sjökort. Det är visserligen inget longitud/latitud-nät, men i övrigt tycker jag att det ser ganska bra ut. Nu väntar vi bara på att sjökort ska dyka upp i Google Earth, med long/lat, stöd för GPS och utan texten ”får ej användas för navigering”.

Lilla Bommen – Hinsholmen 30 M

2009-05-03T22:09:00.008+02:00

Sjökortet kommer från Fugawi, men det röda strecket kommer från MS Paint. Jag känner mig ännu inte helt bekväm med elektroniken, och använder fortfarande papperssjökort. Plotter/PC-navigering står på att göra-listan.

På förmiddagen den 1 maj tog vi farväl av Lilla Bommen. Hamnen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Vid rodret satt jag själv, och på fördäck virvlade Kikki omkring bland fenderts och tågvirke. Det var vackert väder, sol och svag västlig vind. Första stoppet blev Klippan, på fastlandet strax innanför Älvsborgsbron, där Carin och Kaj mönstrade på. Kaj hade med sig äppeldryck och några halv special, som vi åt till frukost. På grund av Carins sjösjuka blev leg två kort. Vi gick in i Långedrag, tackade för korven och släppte av dem igen.

Därefter satte vi segel och kryssade genom ett smalt sund vid Svinholmarna, för att Kikki skulle lära sig att skota hem ordentligt. Det gick bra. Vi fortsatte ut genom den södra farleden mot Vinga, som vi stilfullt angjorde västerifrån.

Bilden föreställer Vinga, söderifrån på långt avstånd genom mobilkamera. Tills Jungman C hittar ombord blir det inte bättre bilder än såhär.

Vinga markerar slutet på Göteborgs skärgård med sin välbekanta fyr och båk. Evert Taube föddes där. Det var nästan fullt i hamnen, som det kostar 140 kronor att ligga i. Om man inte är medlem i Winga Vänner. Då kostar det 120 kronor. Ett livslångt medlemskap kostar 1200 kronor. Som medlem får man en flagga att sätta under spridaren, och efter sextio besök på ön nås break even.

Vi gjorde hamburgare och tittade på solnedgången och Ebbe the Movie via SVT Play. Nästa dag blåste en frisk bris. Med god fart seglade vi hem igen, via Snobbrännan längs Styrsös norra strand. Hem igen, fast till en ny plats, nämligen Hinsholmskilens småbåtshamn. Birka har alltså förflyttats ytterligare några sjömil i rätt riktning, västerut. Nu har jag längre till jobbet, men närmre till havet. Det känns helrätt.

Händerna fria

2009-04-30T15:54:00.003+02:00

Det här är antagligen ett bättre sätt att montera vindrodret på. Alltså att byta ut hela den befintliga pushpiten mot en större. Då går det att klättra omkring i motljus, medan båten seglar sig själv och vågskummet breder ut sig i två spikraka streck akteröver. Tack för tipset, Anton!

Sökes: Svetsare

2009-04-28T22:35:00.004+02:00

Idag fick jag en glad överraskning då Helena och Torbjörn la till här bredvid. Jag känner dem från Jordenruntseglarklubben. Om en månad ska de segla till Karibien. Ett sympatiskt ungt par, som gett sig fan på att göra det, så det ska nog gå vägen. Jag är grymt avundsjuk, men samtidigt vet jag att det inte är dags för mig riktigt än. Innan de kastar loss måste jag ta mig ombord och inspektera skutan. I detalj.

Jag skaffade nyligen ett vindroder, men har inte monterat det än. Jag har försökt få tag på Anton, som jag aldrig träffat, men som jag vet monterade ett Windpilot på sin L28. Jag har ringt, men han återkommer aldrig. Istället har jag börjat skissa själv. Jag tänker mig sex stag från pushpiten av rostfria 25 mm rör, med någon typ av klämkoppling runt själva vindrodret i två punkter.

Kommentarer eller idéer kring detta mottages tacksamt, då jag har noll erfarenhet av vindrodermontage. Sedan behöver jag bara få tag på någon som kan hjälpa mig svetsa. Appropå svetsning behöver jag även få till en targabåge, liknande den som sitter på Helenas och Torbjörns båt.

Oljebyte till hösten

2009-04-26T14:18:00.007+02:00

Ibland blir jag lite stressad över att tiden går utan att jag gör någon framåtsyftande aktivitet för Projektet. Det är visserligen över ett år kvar, men tiden kommer att gå fort och det är mycket som måste ordnas innan avgång. Igår kände jag så. Till exempel skulle jag behöva byta olja i motorn.

För att få lugn i sinnet begav jag mig till Sjösport, som ligger förhållandevis centralt i Göteborg, och köpte oljefilter, oljefilteravtagare, oljebytarpump och fem liter Volvo Penta-dieselmotorolja SAE 15W-40.

Det var prisvärda grejer, förutom oljebytarpumpen. Den består av en plastdunk, en cykelpump och några slangar, och kostade 394 kronor. Oljesumpens avtappningsplugg sitter helt oåtkomligt, så planen är att använda den dyra pumpen till att få ut oljan genom oljemätstickans hål istället. Då detta är ett smutsigt jobb, kanske det visar sig vara välinvesterade pengar ändå.

Oljan bör bytas minst en gång per säsong, för att motorn ska må bra. På motormekarkursen fick jag lära mig att man inte bör använda syntetiska oljor till gamla motorer. Det framgår inte riktigt om Volvo Pentas olja är syntetisk eller inte, men varumärket känns betryggande. Framförallt kändes det ganska rutinerat att snacka mineralolja kontra syntetisk olja med butikspersonalen. SAE-klassen talar om vilken viskositet oljan har, dvs hur trögflytande den är. 15W-40 betyder att det är en multigrade-olja som kan användas när temperaturen ute är ner till minus tio grader. De kompetenta killarna på Sjösport rekommenderade dock att man bör göra oljebytet på hösten, inför uppläggningen. Med tanke på att det inte kommer att bli så många timmars motorgång denna sommar heller, kanske jag lyder deras råd och väntar med oljebytet.

Medan jag funderade på olja spolade jag av Birka med vatten och skrubbade hela däcket med Boat Schampoo från Hempel. Kikki hjälpte till. Hon var oerhört skitig efter en vinter i stadsluft. Båten alltså. Sedan klippte jag sönder en gammal skjorta från Filippa K och gick över all gelcoat ovan gummilisten med polish och vax. Det tog hela dagen, men hela tiden njöt jag av projektets framfart. Jag lärde känna min båt lite bättre.

Oväntat besök

2009-04-19T18:21:00.001+02:00

Igår blev jag ombordbjuden till mina grannar Christian och Agneta. De sålde huset i våras och köpte ett skepp, en Benetau, som alltså är större än tolv gånger fyra meter. Nu bor de tillsammans med sina två barn ombord på sitt fina skepp. Vi tog ett glas vin i sittbrunnen, som det gick att sitta bekvämt i, och snackade lite hav. Kristian berättade en historia vars sanningshalt jag tvivlar på, men som är värd att återberättas:

En ensamseglare som fastnat i stiltjen mitt ute på Atlanten hör efter flera dygns ensamhet några bestämda knackningar på båtens sida. Över relingen upptäcker han en man, endast iförd badbyxor. “Hello. May I come onboard?” Ensamseglaren, som haft horisonten som enda sällskap under lång tid, blir lite ställd av frågan, men hjälper engelsmannen upp för badstegen. ”What time is it?” frågar engelsmannen. Ensamseglaren svarar att klockan är tre. ”Well, it’s time for tea then, isn’t it?” Medan de dricker te brottas ensamseglaren med faktumet att han just plockat upp en livs levande man ur havet. Eller håller han på att bli tokig? Han kommer inte riktigt på någonting klokt att säga eller fråga sin gäst. “Thank you very much. Now it’s time for me to leave. I’m off”, säger engelsmannen och hoppar tillbaka ner i vattnet. Han försvinner sakta akteröver med ett leende på läpparna. Ensamseglaren blir inte klok på vad som just hänt och förstår inte hur han ska kunna återberätta händelsen utan att framstå som galen. Det måste vara ensamheten där ute på havet som spelat honom ett spratt. Plötsligt ser han hur en gigantisk ubåt från brittiska Royal Navy klyver vattenytan en bit bort. Han hade just blivit utsatt för tidernas practical joke.

Radiotjänst

2009-04-18T12:06:00.003+02:00

Inte ens på sommaren är det ok att vara folkbokförd på en båt. För ett tag sedan skrev jag mig på mina föräldrars adress. Det kommer att kosta några tusenlappar extra om året i kommunalskatt, jämfört med min förra adress. Å andra sidan slipper jag skaffa ny hemförsäkring (måste dubbelkolla detta) och postgången blir smidigare. Mamma tar hand om posten åt mig.

På grund av flytten fick jag en räkning på drygt tvåtusen kronor från Radiotjänst i Kiruna. Så mycket sparar jag årligen på att inte ha någon TV. Jag har visserligen aldrig kommit ihåg att betala TV-licensen, men ändå. Det vore enklare att komma ihåg om de drog pengarna direkt via skattesedeln. Häromdagen damp det ner en faktura från Post- och telestyrelsen. Den gällde mitt tillstånd att använda radiosändare ombord på fartyg. Det kostar 145 kronor om året. Den ska jag inte glömma bort att betala.

Vindroder

2009-04-16T23:24:00.007+02:00

Tog en sväng till Skåne idag och införskaffade det här:

Ett vindroder av typ Windpilot i bruksskick. En beprövad och enkel konstruktion som enligt en säker källa ska funka bra på L28:an.

Lokföraren svarar

2009-04-15T21:35:00.001+02:00

Hejsan Kapten H.

Vi brukar säga "avstigning till vänster i tågets färdriktning" så det borde inte betyda att så värst stora problem uppstår. Servicen riktar sig ju till alla, men med en viss extra tanke på synskadade och äldre. Jag förstår din tanke och som marint intresserad skulle du nog få med mig på din "decksida" men med tanke på att vi inte tänker "angöra" stationerna så blir nog dagens utrop kvar. Flyget tog ju den marina vokabulären nästan fullt ut när det utvecklades, men jag tror man skippade just babord/styrbord vid avstigning. Järnvägen har ju utvecklat sitt eget språk och traditioner som du vet. Min din fråga är kul. Tack. Hälsningar Arne

Båtmekanikerintyg

2009-04-14T21:26:00.003+02:00

Idag firar vi ytterligare en stämpel i intygsboken. Tio veckors mekande på Medborgarskolan satt helt rätt. Läroplanen var relevant och läraren Stig var mycket kunnig och engagerad. Praktiken i hans verkstad var kursens absoluta höjdpunkter. Nu förstår jag hur motorn fungerar och jag har vunnit självsäkerhet nog att skruva på den. Det enda jag saknar är att det numera inte finns några ursäkter om motorn skulle krångla.

Tack Stig för en bra kurs! Till er andra nybakade båtmekare: Här finns en mycket bättre hemsida än denna om ni vill läsa mer om långfärdssegling.

Vackert väder

2009-04-13T22:56:00.013+02:00

I höstas hade jag lite problem med stoppvajern. På skärtorsdagen löste det sig. Men inte med den gängade originalgrejen från Volvo Penta. Antagligen skadades gängorna sist jag försökte. Silvertejp och buntband fixade biffen.

På långfredagen kom en Bavaria och la till här bredvid. I utbyte mot några kW el fick jag lite vantskruvsolja. Jag smörjde in vantskruvarna och inspekterade en toggle till förstaget, som såg lite trött ut. Vantskruvsolja skyddar gängorna på de rostfria vantskruvarna. Till stag och vant räcker det nämligen inte med silvertejp och buntband. Det är någonting väldigt härligt med bra glid. Efter att ha fettat in toalettpumpen med vaselin är det en fröjd att spola, t ex.

På påskdagen sattes det segel. Jag och Kikki tog en sväng ut på Rivö Fjord och tillbaka, mest för att det var vackert väder och för att kolla att alla tampar, segel och vantskruvar satt som de skulle. I svag vind och sol gick det att sitta i bara skjortan, till och med under kryss. Det var tur att vi smörjde in oss med solskyddsfaktor. Botten är dock inte i det bästa skicket, för det gick betydligt långsammare än normalt. En bottenmålning skulle ge betydligt bättre glid. Det kändes väldigt skönt att få komma ut på sjön igen, om än bara för några timmar.

Raz de Sein

2009-04-07T23:38:00.006+02:00

Imorgon på Utsjöskepparn har jag i uppgift att berätta för de andra kursdeltagarna hur jag ska segla förbi Pointe du Raz, längst ut på spetsen av Finistère i Bretagne, mellan Engelska kanalen och Biscaya-bukten. Till min hjälp har jag Reeds Nautical Almanac och Cruising Association Handbook. Finistère betyder världens ände. Men kanske blir det här, inför Biscaya, som det kommer att kännas som att världsomseglingen verkligen börjar.

Passage av Raz de Sein
Sjökort: British Admiralty 798, 2351; F5252

Raz de Sein är sundet mellan Île de Sein och Pointe du Raz längst ut på Finistère i Bretagne, Frankrike. Öster om Île de Seine står en fyr Le Chat som markerar slutet på ett stort grundområde. På norra sidan av Île de Seine finns en referenshamn till standardhamnen Brest.

Tevennec-platån, 2,9 M NNE om Le Chat består av småöar, grynnor och områden med negativt djup som sträcker sig ungefär fem kabellängder åt alla håll runt fyren. Fyren är vit och står vid ett hus på en rejäl klippa som sticker upp ur vattnet.

Den nordostgående tidvattenströmmen börjar 5 timmar och 50 minuter före HW Brest och har en fart på 6,5 knop. Den sydvästgående ebben börjar 30 minuter efter HW Brest och har en fart på 5,5 knop. Slackt vatten är det 30 till 60 minuter efter HW Brest. Södergående båtar rekommenderas att göra passagen mitt i detta intervall, +/- 15 minuter.

Som regel kan man säga att passagen endast ska göras i slackt vatten, för att den ska bli så ”minst obekväm” som möjligt. Exakt tajming är helt avgörande. Bara en timme mer eller mindre kan ha stor påverkan på sjön. När det blåser friskt är inget annat att tänka på. Då vinden är stark och motriktad strömmen, ska man inte ens överväga att segla genom här.

Vi kommer norrifrån och håller utanför västmärket La Plate, som ligger strax väster om fyren La Vielle, en knapp sjömil utanför Pointe du Raz.

Nattetid är det enligt Reeds bäst att styra 180 grader mot La Vielle, passera nära väster om La Platte tills fyren Tevennec har bäring 328 grader och då gira till 148 grader.

Var noga med att korrigera för avdrift! Se till att tajmingen är rätt! Stationen på Point du Raz övervakar kanal 16 på VHF. Bon passage!

There Be No Dragons

2009-03-30T21:45:00.005+02:00

På den gamla goda tiden, innan man kartlagt hela världen, slutade sjökorten en bit ut till havs med en streckad linje och texten Beyond here there be dragons. Det bidrog säkert till att många valde att hålla sig kvar på land.

Idag finns det sjökort över hela världen, och Reese Palley ser ingen anledning till att stanna kvar på land längre. Däremot tycker han att det finns alldeles för mycket information nuförtiden, och att detta överflöd snarare förstärker bilden av drakarna bortom horisonten. Om man ska förbereda sig för allt, kommer man aldrig iväg.

Därför har han skrivit en mycket kortfattad sammanfattning av det absoluta minimum som krävs för att ge sig iväg över ett stort hav med en liten segelbåt. Tillräckligt, men inte mer, för att läsaren själv ska våga ge sig ut på havet, där det verkliga lärandet kan ta plats.

Boken är matnyttig men framför allt väldigt roligt skriven. Den är rättfram, respektlös och utgör en skarp kontrast till utsjöskepparkursen. Jag är glad att jag hittade den. Samtidigt är jag glad att det inte var den första boken jag hittade på ämnet.

Reese, som seglade jorden runt under tjugo år, ger många filosofiska infallsvinklar på vad det innebär att segla. Genom att acceptera en obekväm tillvaro och ett fullständigt ansvar för sig själv, ges livet en större mening. Men fullärd ska man inte räkna med att bli.

”A sailor is never really finished like a piece of toast or a steak. A sailor is always in the living process of becoming, a condition described by Plato as life itself.”

Betyg:
Ölsaldo: 2188 kr

Elsystem

2009-03-26T22:42:00.003+01:00

1. Generator
2. Plats för batteri
3. Huvudströmbrytare
4. Huvudsäkring
5. Laddningslampa
6. Startkontakt
7. Oljelampa
8. Startmotor
9. Säkringspanel
10. Tändsystem (finns ej på dieselmotorer)
11. Lanterna
12. Oljetrycksgivare

Hemkomst

2009-03-25T22:15:00.007+01:00

I Malmö blev det avstigning på ”höger” sida. Där träffade jag HR-chefen på företaget där jag jobbar. Egentligen borde jag kanske ha passat på att berätta om mina planer. Men tillfället kändes inte rätt. Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska lägga fram det. Nu är jag hemma på båten igen.

Jag har hela tiden utgått från att jag kommer att behöva säga upp mig för att kunna genomföra detta. Men den senaste tiden har jag börjat fundera på om det kanske kan finnas en möjlighet att få tjänstledigt. Det skulle vara ganska nice att ha ett jobb att komma hem till, efter seglingen.

Min största rädsla kring hela det här projektet handlar nog om att komma hem igen. Låt säga att det tar två år. De flesta kompisarna kommer att ha hus, barn, äkta makar, feta jobb, vänner och schemalagda liv, föreställer jag mig. Jag kommer att ha en massa minnen som ingen kan relatera till, och en väldigt sliten båt. Luspank, utan lägenhet, kvinna eller jobb. Risken finns att det då känns tungt att komma igång igen.

Å andra sidan, med tjänstledighet skulle det inte bli lika mycket av ett äventyr. Det skulle nog kännas mer som en lång semester. Just detta att inte ha någonting speciellt att komma hem till (förutom släkt och vänner) skulle nog vara en häftig känsla. Det skulle vara skönt att inte behöva ha någon tid att passa.

Jag vet inte hur jag kommer att påverkas. Kanske ger havets vidder ett perspektiv på livet jag lever här. Kanske kommer jag att bli riktigt sugen på att komma hem och börja jobba igen och göra rätt för mig. Seglingen kommer kanske att lära mig ta ansvar och fatta beslut och förbättra min arbetsmoral. Isåfall kommer det inte vara några problem att hitta ett nytt jobb. Men det kan lika gärna bli tvärtom. Efter att ha suttit och tittat på horisonten veckor i sträck, kanske det känns helt fel att stressa fram och tillbaka till ett jobb varje dag.

Jaja, den som lever får se. Vad som är säkert är i alla fall att två år går väldigt fort nuförtiden. Åtminstone på hemmaplan.

Fråga lokföraren

2009-03-21T14:06:00.003+01:00

Jag åker ofta tåg. Det är ett trevligt och miljövänligt sätt att resa, precis som segling. Under tågresorna uppskattar jag den alerta och adekvata informationen från ombordpersonalen. När det är dags att kliva av får man i god tid information om att tåget närmar sig stationen och på vilken sida avstigning sker. Men varför anammar inte SJ begreppen ”styrbord” och ”babord”, som används så flitigt inom sjöfarten?

Genom att byta ut "avstigning sker till höger i tågets färdriktning" till "avstigning åt styrbord", skulle ombordpersonalens jobb förenklas, och avbrotten i de tysta kupéernas lugn skulle förkortas väsentligt.

Visst, under en övergångsperiod skulle folk säkert bli lite förvirrade. Men, efter bara några resor skulle styrbord och babord kännas lika naturligt som att man idag hälsas välkommen ”ombord” på tåget.

Med vänliga hälsningar
Kapten H

Besättning

2009-03-15T22:22:00.003+01:00

Pratade även med Jungman C i telefon idag. Han är en äventyrare, både på land och till havs, och nu börjar flera av Sveriges dagstidningar erkänna hans bravader. Jag är mycket glad att Jungman ska följa med på Global Circumnavigation. Jag tror att vi kommer att kunna stå ut med varandra. Dessutom är han begåvad med en lust att upptäcka, en känsla för vad som är värt att berättas och ett ord som inte går av för hackor.

Att bara få ge sig ut på ett äventyr är roligt. För det behöver man till exempel kunna lufta en motor. Att kunna dela med sig till andra av äventyret är ännu roligare. För det behövs en besättning. Jungman är särskilt lämplig i det avseendet. Med snart bara ett år kvar till avgång börjar besättningsfrågan bli aktuell. Förutom Jungman och Kerstin finns ett fåtal mer eller mindre hugade kandidater. Under hösten tänker jag formalisera påmönstringsprocessen på något sätt. Tills dess uppmuntrar jag alla mina nuvarande och framtida vänner att ta sig en funderare på om ni vill följa med.

Lilla Bommen - Göta Älv 0,86 M

2009-03-15T21:50:00.006+01:00

Idag kom faktiskt våren på riktigt. Det var soligt och varmt och Birka gjorde årets första seglats. Först ville motorn inte starta. Men tack vare de nyförskansade mekarkunskaperna kunde jag lufta bränslesystemet. Jag lokaliserade matarpumpen, luftade finfiltret och insprutningspumpen och lossade på muttrarna vid insprutningsrören. Det skvätte dieselolja i ansiktet, men det var det värt. Jag fick igång motorn. Det kändes oerhört tillfredsställande.

Kikki, som hade mönstrat på för premiärturen, var lite nervös, så vi tog det säkra före det osäkra och stävade uppströms, in under Göta Älv-bron och förbi Gullbergs Kaj. Där såg vi staden ur ett nytt perspektiv och sedan vände vi tillbaka. Gullbergs Kaj kallas i folkmun för Drömmarnas Kaj, för där bor det folk i mer eller mindre färdigrenoverade båtar. Jag antar att de drömmer om att få ordning på sina båtar och ge sig ut på storslagna äventyr.

Kikki tackade för sig och jag passade på att fylla på vatten. Grannbåten, en ketchriggad Hallberg Rassy, hade rullat ut vattenslangen, så jag passade på jag med. Det är annars ett fasligt bestyr. Birkas tank är på hundra liter, vilket räcker i ungefär en månad för mig i hamn. Under vintersäsongen är kranarna på bryggan avstängda, så man måste hala ut en lång och tung slang hela vägen från land. Rättare sagt, man måste skarva ihop ett antal långa och tunga slangar, och i dag saknades en bit. Jag fick lossa på förspringet för att slangen skulle nå hela vägen fram.

Därefter värmde på lite bolognese, fiskade upp en tvååtta ur kölsvinet och satte mig i sittbrunn och njöt av den varma eftermiddagssolen.

På kvällskvisten ringde en man och erbjöd sin båtplats i Hinsholmen. Brygga J. Granne med mor och far alltså. Det blir en havsnära sommar med låg hyra. Helt perfekt. Det hade suttit många lappar därute, sa han, men bara en med en glad streckgubbe på.

Vår?

2009-03-12T22:00:00.001+01:00

Isvatten

2009-03-12T21:58:00.002+01:00

Tidvatten

2009-03-12T21:42:00.005+01:00

På utsjöskepparn igår serverades Tidvattenlära. Det var komplicerat men intressant. Tidvatten orsakas av de centrifugal- och gravitationskrafter som råder mellan jorden, månen och solen. På ett ställe i Kanada är skillnaden mellan hög- och lågvatten hela 24 meter. Men i övrigt är det typ som värst utanför Europas västkust. I Medelhavet, till exempel, finns inga tidvattenvariationer alls. Hur kommer sig det?

Jo, det är bara hav av lagom storlek som drabbas av tidvatten. Lagom storlek betyder att tidvattenvågen hinner så pass långt under en tidvattencykel (som bestäms de olika himlakropparnas regelbundna rörelser) att det uppstår resonans i vattenmassan.

På grund av Coriolis-effekten snurrar tidvattenvågen runt, runt, istället för att bara vandra fram och tillbaka. Mittpunkten kallas amfidromipunkten. Där är det inget tidvatten alls. Längst ut från denna punkt går vågen som snabbast, och där det grundar upp eller smalnar av blir den som högst.

Nästa gång ska vi träna på att navigera i tidvatten. Tidvattenvariationerna är väl kartlagda i till exempel Reeds Nautical Almanac. Den bör alltså finnas ombord vid segling på vattenmassor i resonans.

Värmedyna bortskänkes

2009-03-11T22:57:00.004+01:00

Brand ombord är något av det värsta man kan råka ut för. Båten är av plast, som brinner bra, och släcker man inte fort så gör havet det när båten sjunker. Under de kallaste vinternätterna hade jag en elektrisk värmedyna i sängen. Jag slutade använda den när jag kände att det pirrade skönt och det började blixtra under täcket. På varningslappen står det att man absolut inte ska använda den under fuktiga omständigheter. Efter att ha läst dagens DN har jag beslutat att göra mig av med dödsfällan för gott.

Vårkänslorna bekräftade

2009-03-09T19:28:00.003+01:00

1 mars proklamerade jag vårens ankomst här på bloggen.

I dagens GP bekräftar en meteorolog: "Alltså har det redan sedan 1 mars varit vår i hela Västsverige..."

Meteorologen heter Laurin.

Grodmän

2009-03-08T22:28:00.002+01:00

Lilla Bommen är, som sagt, oftast lugnt och skönt. Men i morse var det full aktivitet här utanför. Grodmän från räddningstjänsten klafsade omkring på bryggan, och jag fick en klump i magen. Nu har väl någon av de lokala ölentusiasterna tagit ett snedsteg, tänkte jag. Men det var bara en övning. Jag påpekade att i dag var det väl onödigt att dyka för att bli blöt. Grodmännen höll med och tyckte att det är mycket bättre där nere, under ytan. Jag förstår vad de menar, men skulle aldrig vilja krafsa omkring i en halvmeters sikt och leta lik.

Letar båtplats

2009-03-08T22:05:00.004+01:00

Lilla Bommen kan verkligen rekommenderas som vinterhamn. Trevlig personal, fina faciliteter, bra läge och faktiskt helt tyst och lugnt om kvällarna. Den 1 maj börjar dock sommarsäsongen och med den kommer gästande båtar, dyrare taxa och mer tjo och tjim om kvällarna.

Därför har jag börjat se mig om efter något annat. I torsdags var jag och hälsade på Grefab på kontoret på Norra Hamngatan. Det är ingen nyhet att det finns fler båtar än platser i Göteborg. Det är heller ingen nyhet att varje gång det finns en kö, så finns det sätt att komma före i kön. Gästlistan på uteställen, singelkön till skidliften, novischförturen till studentbostad, privat vårdförsäkring, dålig moral, kontakter, etc, etc. Grefab-personalens jobb är väl till viss del att upprätthålla ködisciplinen, och de gjorde ett gott jobb även i torsdags, när jag var och hälsade på dem. Nästa gång får jag väl råka glömma en ask Merci i receptionen.

Men det finns fler hamnar än Grefabs. Igår var jag runt och rekade i några av stadens andra marinor. Josef var snäll nog att ställa upp som chaufför och sällskap. Vi besökte Saltholmen, Långedrag, Hinsholmen, Tångudden, Nya Varvet och Klippan. Sommar inbjuder till segling, och vill man segla är det inte fel att ligga lite längre västerut. Vi satte upp lappar, och Josef, som är psykolog, kom på den briljanta idén att göra lapparna lite mer personliga. Med tanke på regnet idag borde vi även ha plastat in dem. Det borde kanske ingenjören i sällskapet tänkt på?

Jeffreys

2009-03-07T11:11:00.000+01:00

Tropical Cruising Handbook

2009-03-05T20:59:00.006+01:00

Sjömanskapet som förmedlas i utsjöskepparkursen räcker bara ned till Kanarieöarna. Oceanskepparkursen känns lite overkill, men i tisdags lånade jag iallafall en liten pocketbok med undertiteln How to Cross a Big Ocean in a Small Sailboat. Den får räcka för Atlantöverfarten.

Därefter blir det tropisk segling. Just det. Tropisk segling. Mark Smaalders och Kim des Rochers har stor erfarenhet av det. Det märks i deras bok Tropical Cruising Handbook, som jag haft som kvällslektyr de senaste veckorna. Den verkar täcka varje aspekt av segling på låga latituder. Bland annat förklaras Coriolis-effekten och jag har äntligen förstått vad ett lågtryck egentligen är.

Bokens stora bidrag är dock författarnas genuina erfarenhet av segling, som förmedlas genom en uppsjö av konkreta tips. Till exempel hur man bäst sköter tvätten. De förklarar även hur man navigerar, seglar och ankrar bland korallrev. Ibland kan sjökorten visa fel på hundratals meter. Därför är det bra att ha en gubbe uppe i masten som håller utkik. Korallrev syns bäst dagtid, uppifrån. Nästa vinter mastar jag av och monterar maststeg.

Det är lämpligt att kunna reva under alla bogar. Som det är nu måste jag gå upp i vind för att ha en rimlig chans att få ner storen, och även då är det bökigt. Jag funderar på en bättre lösning, vilken antagligen kommer att inkludera en till vinsch någonstans.

Birka är utrustad med två ankare, en Brucekopia och ett Danforth. De ska tydligen funka bra där nere i tropikerna, men jag måste skaffa ordentligt med kätting. Detta föranleder funderingar kring ett ankarspel och hur kättingen ska stuvas. Tropical Cruising Handbook får fyra ankare.

Betyg:
Ölsaldo: 1899 kr

Båtmat

2009-03-04T20:57:00.004+01:00

Matlagningsintresserade hänvisas hit. Om du bara vill bli mätt utan att behöva diska mer än en kastrull kan du fortsätta läsa. Detta är ett enkelt recept som funkar bra i båt. Räcker till två pers, eller dig själv och en matlåda.

2/3 paket pasta
En burk räkor i lake
Saft från en halv citron (bra mot skörbjugg)
Två dl riven parmesan
Olivolja
Sugarsnaps
Körsbärstomat

Koka pastan enligt instruktionerna på paketet, häll av vattnet och blanda i de andra ingredienserna. Voila!

Min kropp fungerar så, att om jag inte tränar regelbundet och äter ordentligt, så fullkomligt rasar kilona av mig. Trettio graders värme, lätt sjösjuka och stillasittande kommer att göra mig trådsmal. Därför grundar jag så mycket jag kan redan nu. Gainomax Recovery är bra för att gå upp i vikt. De kostar 20 spänn på gymmet och innehåller 20 gram protein och 40 gram snabba kolhydrater. T-Livs på Andra långgatan säljer dem för 11,90/st. Jag köpte ett helt lock och fick ner priset till en tia styck. De är väldigt goda, särskilt Vanilj. Smakar precis som smält glass. Rent näringsmässigt går det inte att äta billigare, om man vill slippa diska.

Shit happens

2009-03-02T23:13:00.005+01:00

Snart är bajskorvar som flyter omkring i skärgården ett minne blott. Det ska nämligen bli förbjudet att tömma båttoaletten till havs, står det på text-TV idag. Med tanke på att Östersjön är ett mycket sjukt hav, låter väl detta spontant som en god idé.

Jag tycker dock att det luktar gammal septiktank lång väg. Detta är inget annat än ett populistiskt utspel för att vinna cred hos den numera miljömedvetna Svensson. Sånt här kallas för branding.

Jag antar att det är Andreas Carlgren som ligger bakom det här. Redan när regeringen tillsattes var han noga med att profilera sig som Östersjöns skyddshelgon. Men jag undrar om han verkligen har tänkt igenom detta? Hur ska kontrollapparaten isåfall se ut? Eller är han kanske bara skenhelig?

Jaja, nu kommer väl potträning att bli ett obligatoriskt moment för båtkörkortet som snart införs. Nu räcker det inte med att reparera Birkas toalett. Nu måste jag dra om slangar och borra ännu ett hål genom skrovet. Eller också röstar jag med arslet.

Genom att sila mygg och svälja kameler (jag tänker på våra grannar i öst som bokstavligen skiter i vårt gemensamma innanhav) flyttar alliansen nu fokus från vad som verkligen påverkar våra framtida båtsemestrar. Statliga Vattenfall har, sedan expansionen i Europa inleddes 1999, ökat sina koldioxidutsläpp med 16.600 procent. Mot bakgrund av det är den havspolitiska propositionen om båttoaletterna en piss i havet.

Vår idag

2009-03-01T14:16:00.010+01:00

Idag är det den första mars, alltså är våren äntligen här. Ja, okej, det finns säkert någon meteorologisk definition på våren, men så anal behöver man väl inte vara? Det är vårmånad, isen har smält och det spritter i kroppen. Den första vintern ombord är avklarad och vi är en hel årstid närmre den bästa – sommaren.

Vintern avslutades på bästa sätt. Lördag till trots var jag uppe lika tidigt som solen och bestämde mig snabbt för att ligga kvar i hamn. ”A red morning is a sailor’s warning…”

Körde istället en tvättmaskin och åt en rejäl frukost på Barken Viking. Upptäckte att Tijuca redan avseglat, jag undrar vart?

Därefter hängde jag på låset tills gymmet öppnade och körde ett snabbt rygg- och bicepspass inför beach 2009. Men igår var det ju fortfarande vinter så jag och Kaj fick bada inomhus, på Valhalla . Det var mycket länge sedan jag upplevde den där lite speciella badhuskänslan. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om badhus egentligen. Tyvärr ville de inte öppna hopptornet, så vi satte oss i basun istället.

Kajjan lagade som vanligt en utsökt middag medan jag inspekterade snödropparna som blommade i rabatten. Gjorde ett halvhjärtat försök att titta på melodifestivalen. Tog därefter ett glas Crémant hos Jonathan, för att fira vårens ankomst. Fortsatte ner till stan och tittade in på Push. Träffade en gammal kärlek som påminde mig om svunna tider. Blev lite nostalgisk. Hon har som de flesta nuförtiden blivit vuxen och köpt hus i Mölndal. Jag försökte chockera med mitt alternativa leverne, men hon blev inte det minsta förvånad över att jag bor i en båt. ”Du har ju alltid varit lite spartansk” sa hon.

Om exakt två månader måste jag ha en ny båtplats. Skulle helst ligga i Nya Varvet eller Långedrag. Mitt könummer hos Grefab är 52938, så det känns ganska hopplöst. Alla tips om båtplats inför sommarsäsongen mottages tacksamt!

Utsjöskepparn

2009-02-25T22:24:00.004+01:00

Är just hemkommen från första utsjöskepparkurstillfället. Idag stod långfärdsbåten och skeppsbiblioteket på agendan. Erik, läraren, tycker att långkölat är bäst och att man bör ha ordning på pappren ombord. Pass, visum, registreringsbevis, passagerarlistor, loggbok, certifikat och försäkringar är viktigt att kunna visa upp för myndighetspersoner i främmande land. Vi tittade i Reeds Nautical Almanac, tidvattenatlaser och sjökortskataloger över Nordsjön och Medelhavet. Fyrlistor är inte så dumt att ha ombord och i Admiralty Maritime Communications får man reda på när väderleksrapporten kommer.

Förutom en snart avseglande pensionär var samtliga kursdeltagare verksamma i IT-branschen. Det kan bara inte vara en slump. För oss som spenderar dagarna i kontorsmiljö och ”jobbar med data”, kanske havets frihet och seglingens mer praktiska utmaningar är särskilt lockande. Men idag har jag förstått att även långfärdssegling innebär en hel del pappersarbete.

Storfrämmande

2009-02-24T22:26:00.005+01:00

Idag var hela motorgänget i Stigs svärsons verkstad och kollade på spridare, kolvar, lager, kamaxlar, bränslepumpar och oljefilter. Nu börjar jag förstå hur de olika komponenterna fungerar, men jag har ännu inte fått någon övergripande förståelsen för motorn. Jag hoppas att pusselbitarna faller på plats under de kommande veckorna.

Imorgon börjar utsjöskepparkursen, vilket jag ser fram emot. Det ska bli roligt att lära känna de andra kursdeltagarna. Antagligen är det fler på kursen som har långseglarambitioner. Under utsjöskepparen ska vi lära oss att planera segling utmed kontinenter och i kanaler, enligt kursbeskrivningen.

Just nu ligger ett mycket stort fartyg i Frihamnen tvärs över älven. Det är Wallenius Wilhelmsens Tijuca, en nätt 760-fotare som blockerar utsikten över Hisingen. Utan last väger hon 10 000 gånger Birka. Det är någonting fascinerande med stora båtar.

Global Circumnavigation Warming

2009-02-18T21:44:00.008+01:00

Den nya värmefläkten på två kilowatt, oljeelementet på femhundra watt och två fotogenlyktor åstadkommer tillsammans tjugo plusgrader i kajutan vid tio minus ute. Elen på bryggan är grön, men det känns ändå inte helt klimatsmart. Dessutom är det inte gratis. Därför använder jag även laptopen som värmekälla. Jag laddar den på jobbet, sen kör jag på batteri här i båten. För att maxa processortemperaturen och lätta mitt samvete låter jag datorns lediga kraft hjälpa till att bota cancer, bekämpa AIDS och forska fram koldioxidfri energi. Jag vet inte hur mycket värme datorn genererar, men jag gissar på ett par hundra watt i alla fall. Och batterierna räcker i två timmar. Alltid något i kampen mot klimathotet, både det globala och det lokala här i ruffen.

Ny fläkt

2009-02-17T22:45:00.003+01:00

Nu är det minus tio ute men varmare än på länge här inne. Jag har efter lång och dum envishet skaffat en ny, fetare värmefläkt. Defa Termini 1350 är ett riktigt kvalitetshantverk tillverkad i Norge (!) och var så dyr att det kändes fånigt att uppgradera. Men den långt utdragna vargavintern övervann tillslut dumsnålheten så idag tog jag en sväng förbi CO på väg till motorkursen. Eligent för endast 149 kronor (men utan avsändarland) visade sig snabbt överträffa Defa, både i uppvärmningskapacitet och i tysthetsgrad. Dessutom har den termostat.

Jag trodde att det jag eftersträvade i en värmefläkt var kompakt storlek och driftsäkerhet. Nu har det snabbt visat sig att fler watt, låg bullernivå och termostat var vad jag egentligen behövde. Hela detta projekt känns lite så. Jag suger i mig information om olika sorters gadgets och metoder inför seglingen och försöker lära mig på förhand hur jag ska få allt att fungera. Egentligen förstår man nog ingenting förrän man provat på riktigt. Jag tror att det är viktigt att våga lita på sig själv och lära sig av misstagen. Nästa vecka ska vi till verkstaden med båtmekaniker-Stig och skruva på motorer. Jag hoppas att det kan bli en liknande aha-upplevelse.

Båtmekanikern

2009-02-11T22:17:00.002+01:00

Igår började Båtmekanikerkursen. Åtta män i blandade åldrar lyssnade intresserat på när Stig från Medborgarskolan berättade om kursens innehåll och mål. Under de kommande elva veckorna ska vi få lära oss allt om motorer, bränsle-, el-, tänd-, och kylsystem, kraftöverföring och båt-VVS. Stig verkar mycket kunnig. Vi jämförde en tvåtaktsmotor med en fyrtaktare och om två veckor ska vi till en verkstad och meka med en marindiesel på riktigt. Perfekt. Detta är precis vad jag behöver.

Jag gjorde en snabb undersökning bland kursdeltagarna. Två av dem, liksom jag själv, var Volvo Penta MD7-ägare, två hade varken båt eller motor och tre gav otydliga svar. Jag föreslog att kursens fokus borde ligga på just MD7:an, eftersom jag framförallt vill förstå mig på min egen motor. Stig svarade att det var helt fel inställning och att man ska lära sig alla olika typer av motorer. Alla motorer fungerar på samma sätt, det är samma princip överallt, sa han.

Igår, idag, imorgon

2009-02-03T22:47:00.003+01:00

Igår var jag på Nautiska Magasinet och införskaffade litteraturen till Utsjöskepparkursen som börjar om tre veckor. Det verkar vara lite mer substans i utsjöskepparen jämfört med tidigare kurser, så jag vill vara väl förberedd. Det jag framför allt ser fram emot att lära mig är tidvattenberäkningar. Nautiska Magasinet har sjökort över hela världen och mycket nautisk litteratur. Jag förväntade mig att det skulle råda genuin sjöbusestämning i butiken. De marinblå rugbytröjorna från Boomerang och alla presentartiklar i mässing gav dock ett helt annat intryck. Men det är klart, det är väl sådant som säljer.

Idag scannade jag av Blocket och upptäckte att Göran Cederström kränger av delar av sin utrustning. Jag undrar om han lagt seglingen på hyllan? Göran var den första svensken att ensamsegla jorden runt. Året var 1977 och båten var en L28. Jag funderar på att lägga ett bud på hans Navtex. Det finns så många olika fabrikat och varianter av de apparater jag behöver inför seglingen. Navtex är ett exempel. Eftersom jag aldrig har använt en Navtex, har jag svårt att välja rätt genom att läsa de tekniska specifikationerna. Jag resonerar som så, att om en ICS NAV6 Plus var god nog åt Tua Tua, så ska den nog duga åt Birka. Jag kanske slår till på radarn också.

Imorgon ska jag till Båtmässan. Kryssarklubben ska hålla ett föredrag om hur man gör sin båt säker. Jag ska även höra mig för i Pantaenius monter vad en världsomseglarförsäkring kan gå på för en båt under 30 fot med en kapten under 30 år.

Segling kontra camping

2009-01-27T20:29:00.004+01:00

Jag kom att tänka på det här med segelbåt kontra husvagn. Det är nästan samma sak. Vad skiljer egentligen en gästhamn i Bohuslän från en gräsplan utanför Skara? De enda väsentliga skillnaderna jag kan komma på är vatten/mark och att segling har större status. För segling är coolare än camping. Det är töntigt att campa. Det skulle kunna vara lika töntigt med båtsemester. Det är lika mainstream. Det är inte lyxigare. Likväl får man mer cred för det. Varför? För att det är sportigare? Är det pga den friska havsluften? Jag kan sätta ett storsegel på att segling är ett vanligare intresse än husvagnscamping under t ex anställningsintervjuer. Är det en kompetens att ha segling som intresse? Om jag hade bott i husvagn istället för båt hade jag haft det bekvämare, men folk skulle tycka att jag vore ännu skabbigare än vad jag redan är. Det är bara riktigt skumma typer som kommer undan med att bo i husvagn.

Lite skoj

2009-01-27T20:07:00.004+01:00

Det följde med två olika bruksanvisningar till Sanitator. Det gjorde min kväll.

Användning i båt
Ta av locket och placera burken på durken i ruffen. Luckor, skåp och förvaringsutrymmen ska vara öppna så att den verksamma ångan från Hygienic Sanitator når in överallt. Håll ruffdörren stängd så att ångan inte vädras ut.

Använding i husvagn
Ta av locket och placera burken centralt på golvet. Skåp, dörrar och förvaringsutrymmen ska vara öppna så att den verksamma ångan från Hygienic Sanitator når in överallt. Håll ytterdörr och fönster stängda så att ångan inte vädras ut.

Sanitator

2009-01-26T19:49:00.001+01:00

Många, i dessa dagar, verkar lite småkrassliga. I mitt fall kan det bero på min livssituation. Häromdagen tittade jag bakom säkringspanelen. En teakskiva därbakom var allvarligt angripen av mögel. Jag torkade bort möglet med varmt vatten och Yes, och fick mig en tankeställare. Det är inte nyttigt att sova bland mögelsporer. Så idag fick Conrad och torrbollarna förstärkning i kampen för ett friskare inombordsklimat:

Det är en Tea Tree Oil-baserad gel som ska avdunsta och döda mögelsporer. Den går att använda i såväl båt som husvagn och doftar friskt av eukalyptus, såvida man inte är tät i näsan, förstås.

Status quo, nästan

2009-01-20T21:34:00.005+01:00

Ja, det var länge sedan bloggen uppdaterades. Men jag vill försäkra er om att allt viktigt som rör projektet kommer att publiceras. Det är bara det att på senaste tiden har det inte hänt så mycket.

Dessutom är dygnets timmar på dessa latituder orättvist fördelade mellan natt och dag. Det är något som framförallt märks såhär års. Jag pallar inte med att jobba, ta hand om mig själv och dessutom skriva på bloggen varje dag, i evigt mörker och regn. Folk med småbarn och karriär måste ha det mycket stressigt.

Så vad har hänt sen sist?

Jag skrev i förra inlägget – lite halvt på skämt – om risken för skeppsbrott vid bryggsegling i minusgrader. Sedan fick jag hjärtat i halsgropen när jag läste att just detta faktiskt händer.

Jag skrev även om min oro för motorn. Oro beror ofta på okunskap, så jag bokade in mig på Medborgarskolans kurs till Båtmekanikerintyg som börjar om några veckor. Jag har även bokat in mig på Folkuniversitetets kurs Utsjöskepparintyg och Kanalintyg. Jag kommer att vara upptagen varje tisdag- och onsdagskväll i 10 veckor. Hoppas det går att kombinera med jobb och att ta hand om sig själv.

Den levande legenden Lars Hässler hörde även av sig och tipsade om sin bok Yrke: Världsomseglare. Den läste jag för något år sedan, före det att jag kom på idén att världsomsegla. Nu när mitt vanliga corporate lifestyle-jobb kommit igång ordentligt igen efter julledigheten har jag blivit inspirerad att läsa om den, lite mer koncentrerat och på större allvar den här gången. Som sagt, jag lovar att redogöra för hur det här utveckla sig.