Lugn och fin nu

Kaminmannen är en rolig historia om en man som inte kan sluta att elda i sin kamin. Jag börjar känna mig lite som kaminmannen, fast med en båt och en slipmaskin istället. Ikväll smet jag ner till båten några timmar efter jobbet. Det blir nog en snabbis imorgon kväll igen.

Kanske är det på grund av detta smått maniska drag som jag blir så besviken när andra inte känner samma engagemang för att arbeta. Idag ringde jag till mekaniska verkstaden. I förra veckan skulle de ha varit klara med mitt roderbeslag:

"Nej, nu har vi fått så jäkla mycket att göra vet du, så vi har inte börjat med det än. Andra kunder, som vi haft väldigt länge, vill att vi ska bli klara med deras grejer först. Han som sa att vi skulle leverera till dig på två veckor har åkt till Gotland. Nej, jag kan inte svara på när vi kan vara klara med din grej. Vi ringer när den är klar."

Klart som korvspad att jag borde haft bättre marginal när jag beställer ett sådant här jobb, men ändå. Jag fattar inte hur man kan bete sig såhär. Var är yrkesstoltheten? Var är kompetensen? Var är moralen? På mitt eget jobb skulle ett sådant beteende gå fetbort. Men sen har jag ju världens bästa jobb också. Idag blev jag avtackad av mina kollegor, fastän jag har två veckor kvar. Jag fick ett par diskret sportiga polariserande solglasögon och ett presentkort på Sjösport. Polariserande glas är the shit på havet. Stort tack!

Das Handy

Om 22 minuter är auktionen på eBay slut och det ser ut som att en bättre begagnad satellittelefon är på väg. Iridium 9555. Nu ska vi inte ropa hej förrän vi kan göra det genom telefonen, men det är spännande. Med Iridium har man täckning överallt på hela jordklotet och man kan koppla ihop den med datorn och skicka mail och ladda ner väderkartor, etc. Det går att skicka sms till telefonen gratis via Iridiums hemsida, men i övrigt är all användning ganska kostsam. Återkommer med telefonnummer.

Veva slipa slipa

Senast Calle var över hade han med sig en väldigt praktisk grej. En vevdriven mackapär som ger både el och en slankare midja. Den laddar upp ett kombinerat batteri/lampa som har en massa olika uttag, eller så kör man in en sladd rakt in i båtens laddningsregulator. Om någon är intresserad så kan Calle nog svara på var han fick tag på den.


Birka har två 1¼-tums självlänsar i sittbrunn. Slangarna går i kors därunder och sitter väldigt oåtkomligt till. För att stänga kranen vid genomföringen måste man öppna motorrumsluckan och kravla sig ner över motorn. I helgen upptäckte jag dessutom att ena kulventilen inte alls gick att stänga. En allvarlig säkerhetsbrist. Jag satte en plugg från utsidan och hällde matolja i självlänsen, men den satt ändå som berget. Med vinkelslipen tog jag bort mässingsflänsen från utsidan och drog loss hela paketet inifrån. Ett tips till alla båtägare är att öppna och stänga de där kulventilerna lite då och då, så att de inte ärgar igen.


Kicki hjälpte mig slipa rodret, som har en primer i vackert turkos färg. Det blev väldigt dammigt och vi borde naturligtvis haft handskar på oss. Jag ska förstärka rodret vid det översta beslaget med några extra lager glasfiberväv. Sen ska jag hämta två specialtillverkade beslag på verkstaden, epoximåla rodret och hänga fast det innan vi sjösätter 15 juni. Allt tar längre tid än man tror och det börjar bli lite stressigt nu.

Bultsax

Häromdagen var jag på Jula för att köpa en slang att trä runt antennkabeln i masten. Det fanns ingen lämplig slang, så istället köpte jag någonting jag hoppas slippa använda ombord: En bultsax.

Förutom att någon i besättningen ramlar i spat eller att båten sjunker, så är ett mastbrott ungefär det värsta som kan hända när man befinner sig långt från land. Uppenbart blir det svårare att segla utan mast, och en knäckt mast kan i sig själv utgöra en fara för båt och besättning. Masten sitter fast i 10 stycken 6-millimeters stålvajrar och ett antal linor som löper upp och ner, kors och tvärs. Så om den faller kommer den dingla omkring, kanske smälla till någon i huvudet, dras ner i vattnet och punktera skrovet.

Någon JRSK:are, som varit med om inte mindre än sex mastbrott, berättade att när en aluminiummast väl knäcks, så faller den långsamt, på grund av materialets seghet. Det är en viss tröst. Att Birkas stag och vant är nytillverkade är också betryggande. Men om det ändå skulle ske, gäller det att handla snabbt för att få ordning på situationen. Då kan bultsaxen komma väl till pass. Plan A är att rädda masten och bygga någon form av nödrigg av det som återstår. Plan B är att klippa loss masten helt och avlägsna den från båten.

Fest 2 juli

Kristiflygarehelgen bjöd på vackert väder, perfekt för plastarbete och grillfest. Kerstin hjälpte till med både plast och matinköp, tack för det! Flera av projektets huvudpersoner var på plats och vi hade riktigt trevligt. Syftet med kvällen var att ”känna lite på varandra”, s.k. team building. Jag tror att besättningen blivit lite mer sammansvetsad nu.

Apropå fest så har vi hittat en väldigt bra plats för avseglingsparty kombinerat med avsegling. Festen äger rum mitt i Göteborg fredagen 2 juli och avsegling sker dagen därpå från samma ställe. Så tillsvidare ber jag er reservera datumet! Mer info kommer inom kort.

En fot till

Nu är vindrodret på plats. Ska bli kul att se hur det funkar i praktiken. Det känns helt rätt att ha en 29-fotare.

Mera sjökort

I veckan var det pubkväll med JRSK. Öl till självkostnadspris och rövarhistorier från de sju haven. Martin och jag fastnade i kopieringsrummet där vi noggrant inspekterade ett gäng sjökort över öarna i Söderhavet. Tydligen är det ganska vanligt bland långseglare, att man kopierar varandras sjökort. Vi har visserligen hela världens sjökort i datorn (MaxSea) men jag föredrar ändå papper.

Sjökort

Idag kom Kapten O förbi med en trave sjökort och pilotböcker. Kaledoniska kanalen och Irländska sjön, med hemleverans till kompispris. Nu har vi papperskort hela vägen ner till Scilly-öarna sydväst Storbritannien, och jag har kvällslektyr den närmsta tiden. Sjökorten kommer från Victory Too, som navigerat genom nämnda farvatten, och längre därtill.