There Be No Dragons

På den gamla goda tiden, innan man kartlagt hela världen, slutade sjökorten en bit ut till havs med en streckad linje och texten Beyond here there be dragons. Det bidrog säkert till att många valde att hålla sig kvar på land.

Idag finns det sjökort över hela världen, och Reese Palley ser ingen anledning till att stanna kvar på land längre. Däremot tycker han att det finns alldeles för mycket information nuförtiden, och att detta överflöd snarare förstärker bilden av drakarna bortom horisonten. Om man ska förbereda sig för allt, kommer man aldrig iväg.

Därför har han skrivit en mycket kortfattad sammanfattning av det absoluta minimum som krävs för att ge sig iväg över ett stort hav med en liten segelbåt. Tillräckligt, men inte mer, för att läsaren själv ska våga ge sig ut på havet, där det verkliga lärandet kan ta plats.

Boken är matnyttig men framför allt väldigt roligt skriven. Den är rättfram, respektlös och utgör en skarp kontrast till utsjöskepparkursen. Jag är glad att jag hittade den. Samtidigt är jag glad att det inte var den första boken jag hittade på ämnet.

Reese, som seglade jorden runt under tjugo år, ger många filosofiska infallsvinklar på vad det innebär att segla. Genom att acceptera en obekväm tillvaro och ett fullständigt ansvar för sig själv, ges livet en större mening. Men fullärd ska man inte räkna med att bli.

”A sailor is never really finished like a piece of toast or a steak. A sailor is always in the living process of becoming, a condition described by Plato as life itself.”

Betyg:
Ölsaldo: 2188 kr

Elsystem

1. Generator
2. Plats för batteri
3. Huvudströmbrytare
4. Huvudsäkring
5. Laddningslampa
6. Startkontakt
7. Oljelampa
8. Startmotor
9. Säkringspanel
10. Tändsystem (finns ej på dieselmotorer)
11. Lanterna
12. Oljetrycksgivare

Hemkomst

I Malmö blev det avstigning på ”höger” sida. Där träffade jag HR-chefen på företaget där jag jobbar. Egentligen borde jag kanske ha passat på att berätta om mina planer. Men tillfället kändes inte rätt. Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska lägga fram det. Nu är jag hemma på båten igen.

Jag har hela tiden utgått från att jag kommer att behöva säga upp mig för att kunna genomföra detta. Men den senaste tiden har jag börjat fundera på om det kanske kan finnas en möjlighet att få tjänstledigt. Det skulle vara ganska nice att ha ett jobb att komma hem till, efter seglingen.

Min största rädsla kring hela det här projektet handlar nog om att komma hem igen. Låt säga att det tar två år. De flesta kompisarna kommer att ha hus, barn, äkta makar, feta jobb, vänner och schemalagda liv, föreställer jag mig. Jag kommer att ha en massa minnen som ingen kan relatera till, och en väldigt sliten båt. Luspank, utan lägenhet, kvinna eller jobb. Risken finns att det då känns tungt att komma igång igen.

Å andra sidan, med tjänstledighet skulle det inte bli lika mycket av ett äventyr. Det skulle nog kännas mer som en lång semester. Just detta att inte ha någonting speciellt att komma hem till (förutom släkt och vänner) skulle nog vara en häftig känsla. Det skulle vara skönt att inte behöva ha någon tid att passa.

Jag vet inte hur jag kommer att påverkas. Kanske ger havets vidder ett perspektiv på livet jag lever här. Kanske kommer jag att bli riktigt sugen på att komma hem och börja jobba igen och göra rätt för mig. Seglingen kommer kanske att lära mig ta ansvar och fatta beslut och förbättra min arbetsmoral. Isåfall kommer det inte vara några problem att hitta ett nytt jobb. Men det kan lika gärna bli tvärtom. Efter att ha suttit och tittat på horisonten veckor i sträck, kanske det känns helt fel att stressa fram och tillbaka till ett jobb varje dag.

Jaja, den som lever får se. Vad som är säkert är i alla fall att två år går väldigt fort nuförtiden. Åtminstone på hemmaplan.

Fråga lokföraren

Jag åker ofta tåg. Det är ett trevligt och miljövänligt sätt att resa, precis som segling. Under tågresorna uppskattar jag den alerta och adekvata informationen från ombordpersonalen. När det är dags att kliva av får man i god tid information om att tåget närmar sig stationen och på vilken sida avstigning sker. Men varför anammar inte SJ begreppen ”styrbord” och ”babord”, som används så flitigt inom sjöfarten?

Genom att byta ut "avstigning sker till höger i tågets färdriktning" till "avstigning åt styrbord", skulle ombordpersonalens jobb förenklas, och avbrotten i de tysta kupéernas lugn skulle förkortas väsentligt.

Visst, under en övergångsperiod skulle folk säkert bli lite förvirrade. Men, efter bara några resor skulle styrbord och babord kännas lika naturligt som att man idag hälsas välkommen ”ombord” på tåget.

Med vänliga hälsningar
Kapten H

Besättning

Pratade även med Jungman C i telefon idag. Han är en äventyrare, både på land och till havs, och nu börjar flera av Sveriges dagstidningar erkänna hans bravader. Jag är mycket glad att Jungman ska följa med på Global Circumnavigation. Jag tror att vi kommer att kunna stå ut med varandra. Dessutom är han begåvad med en lust att upptäcka, en känsla för vad som är värt att berättas och ett ord som inte går av för hackor.

Att bara få ge sig ut på ett äventyr är roligt. För det behöver man till exempel kunna lufta en motor. Att kunna dela med sig till andra av äventyret är ännu roligare. För det behövs en besättning. Jungman är särskilt lämplig i det avseendet. Med snart bara ett år kvar till avgång börjar besättningsfrågan bli aktuell. Förutom Jungman och Kerstin finns ett fåtal mer eller mindre hugade kandidater. Under hösten tänker jag formalisera påmönstringsprocessen på något sätt. Tills dess uppmuntrar jag alla mina nuvarande och framtida vänner att ta sig en funderare på om ni vill följa med.

Lilla Bommen - Göta Älv 0,86 M

Idag kom faktiskt våren på riktigt. Det var soligt och varmt och Birka gjorde årets första seglats. Först ville motorn inte starta. Men tack vare de nyförskansade mekarkunskaperna kunde jag lufta bränslesystemet. Jag lokaliserade matarpumpen, luftade finfiltret och insprutningspumpen och lossade på muttrarna vid insprutningsrören. Det skvätte dieselolja i ansiktet, men det var det värt. Jag fick igång motorn. Det kändes oerhört tillfredsställande.

Kikki, som hade mönstrat på för premiärturen, var lite nervös, så vi tog det säkra före det osäkra och stävade uppströms, in under Göta Älv-bron och förbi Gullbergs Kaj. Där såg vi staden ur ett nytt perspektiv och sedan vände vi tillbaka. Gullbergs Kaj kallas i folkmun för Drömmarnas Kaj, för där bor det folk i mer eller mindre färdigrenoverade båtar. Jag antar att de drömmer om att få ordning på sina båtar och ge sig ut på storslagna äventyr.



Kikki tackade för sig och jag passade på att fylla på vatten. Grannbåten, en ketchriggad Hallberg Rassy, hade rullat ut vattenslangen, så jag passade på jag med. Det är annars ett fasligt bestyr. Birkas tank är på hundra liter, vilket räcker i ungefär en månad för mig i hamn. Under vintersäsongen är kranarna på bryggan avstängda, så man måste hala ut en lång och tung slang hela vägen från land. Rättare sagt, man måste skarva ihop ett antal långa och tunga slangar, och i dag saknades en bit. Jag fick lossa på förspringet för att slangen skulle nå hela vägen fram.



Därefter värmde på lite bolognese, fiskade upp en tvååtta ur kölsvinet och satte mig i sittbrunn och njöt av den varma eftermiddagssolen.

På kvällskvisten ringde en man och erbjöd sin båtplats i Hinsholmen. Brygga J. Granne med mor och far alltså. Det blir en havsnära sommar med låg hyra. Helt perfekt. Det hade suttit många lappar därute, sa han, men bara en med en glad streckgubbe på.

Vår?

Isvatten

Tidvatten

På utsjöskepparn igår serverades Tidvattenlära. Det var komplicerat men intressant. Tidvatten orsakas av de centrifugal- och gravitationskrafter som råder mellan jorden, månen och solen. På ett ställe i Kanada är skillnaden mellan hög- och lågvatten hela 24 meter. Men i övrigt är det typ som värst utanför Europas västkust. I Medelhavet, till exempel, finns inga tidvattenvariationer alls. Hur kommer sig det?

Jo, det är bara hav av lagom storlek som drabbas av tidvatten. Lagom storlek betyder att tidvattenvågen hinner så pass långt under en tidvattencykel (som bestäms de olika himlakropparnas regelbundna rörelser) att det uppstår resonans i vattenmassan.

På grund av Coriolis-effekten snurrar tidvattenvågen runt, runt, istället för att bara vandra fram och tillbaka. Mittpunkten kallas amfidromipunkten. Där är det inget tidvatten alls. Längst ut från denna punkt går vågen som snabbast, och där det grundar upp eller smalnar av blir den som högst.

Nästa gång ska vi träna på att navigera i tidvatten. Tidvattenvariationerna är väl kartlagda i till exempel Reeds Nautical Almanac. Den bör alltså finnas ombord vid segling på vattenmassor i resonans.

Värmedyna bortskänkes

Brand ombord är något av det värsta man kan råka ut för. Båten är av plast, som brinner bra, och släcker man inte fort så gör havet det när båten sjunker. Under de kallaste vinternätterna hade jag en elektrisk värmedyna i sängen. Jag slutade använda den när jag kände att det pirrade skönt och det började blixtra under täcket. På varningslappen står det att man absolut inte ska använda den under fuktiga omständigheter. Efter att ha läst dagens DN har jag beslutat att göra mig av med dödsfällan för gott.

Vårkänslorna bekräftade

1 mars proklamerade jag vårens ankomst här på bloggen.

I dagens GP bekräftar en meteorolog: "Alltså har det redan sedan 1 mars varit vår i hela Västsverige..."

Meteorologen heter Laurin.

Grodmän

Lilla Bommen är, som sagt, oftast lugnt och skönt. Men i morse var det full aktivitet här utanför. Grodmän från räddningstjänsten klafsade omkring på bryggan, och jag fick en klump i magen. Nu har väl någon av de lokala ölentusiasterna tagit ett snedsteg, tänkte jag. Men det var bara en övning. Jag påpekade att i dag var det väl onödigt att dyka för att bli blöt. Grodmännen höll med och tyckte att det är mycket bättre där nere, under ytan. Jag förstår vad de menar, men skulle aldrig vilja krafsa omkring i en halvmeters sikt och leta lik.

Letar båtplats

Lilla Bommen kan verkligen rekommenderas som vinterhamn. Trevlig personal, fina faciliteter, bra läge och faktiskt helt tyst och lugnt om kvällarna. Den 1 maj börjar dock sommarsäsongen och med den kommer gästande båtar, dyrare taxa och mer tjo och tjim om kvällarna.

Därför har jag börjat se mig om efter något annat. I torsdags var jag och hälsade på Grefab på kontoret på Norra Hamngatan. Det är ingen nyhet att det finns fler båtar än platser i Göteborg. Det är heller ingen nyhet att varje gång det finns en kö, så finns det sätt att komma före i kön. Gästlistan på uteställen, singelkön till skidliften, novischförturen till studentbostad, privat vårdförsäkring, dålig moral, kontakter, etc, etc. Grefab-personalens jobb är väl till viss del att upprätthålla ködisciplinen, och de gjorde ett gott jobb även i torsdags, när jag var och hälsade på dem. Nästa gång får jag väl råka glömma en ask Merci i receptionen.

Men det finns fler hamnar än Grefabs. Igår var jag runt och rekade i några av stadens andra marinor. Josef var snäll nog att ställa upp som chaufför och sällskap. Vi besökte Saltholmen, Långedrag, Hinsholmen, Tångudden, Nya Varvet och Klippan. Sommar inbjuder till segling, och vill man segla är det inte fel att ligga lite längre västerut. Vi satte upp lappar, och Josef, som är psykolog, kom på den briljanta idén att göra lapparna lite mer personliga. Med tanke på regnet idag borde vi även ha plastat in dem. Det borde kanske ingenjören i sällskapet tänkt på?

Jeffreys

Tropical Cruising Handbook

Sjömanskapet som förmedlas i utsjöskepparkursen räcker bara ned till Kanarieöarna. Oceanskepparkursen känns lite overkill, men i tisdags lånade jag iallafall en liten pocketbok med undertiteln How to Cross a Big Ocean in a Small Sailboat. Den får räcka för Atlantöverfarten.

Därefter blir det tropisk segling. Just det. Tropisk segling. Mark Smaalders och Kim des Rochers har stor erfarenhet av det. Det märks i deras bok Tropical Cruising Handbook, som jag haft som kvällslektyr de senaste veckorna. Den verkar täcka varje aspekt av segling på låga latituder. Bland annat förklaras Coriolis-effekten och jag har äntligen förstått vad ett lågtryck egentligen är.

Bokens stora bidrag är dock författarnas genuina erfarenhet av segling, som förmedlas genom en uppsjö av konkreta tips. Till exempel hur man bäst sköter tvätten. De förklarar även hur man navigerar, seglar och ankrar bland korallrev. Ibland kan sjökorten visa fel på hundratals meter. Därför är det bra att ha en gubbe uppe i masten som håller utkik. Korallrev syns bäst dagtid, uppifrån. Nästa vinter mastar jag av och monterar maststeg.

Det är lämpligt att kunna reva under alla bogar. Som det är nu måste jag gå upp i vind för att ha en rimlig chans att få ner storen, och även då är det bökigt. Jag funderar på en bättre lösning, vilken antagligen kommer att inkludera en till vinsch någonstans.

Birka är utrustad med två ankare, en Brucekopia och ett Danforth. De ska tydligen funka bra där nere i tropikerna, men jag måste skaffa ordentligt med kätting. Detta föranleder funderingar kring ett ankarspel och hur kättingen ska stuvas. Tropical Cruising Handbook får fyra ankare.

Betyg:
Ölsaldo: 1899 kr

Båtmat

Matlagningsintresserade hänvisas hit. Om du bara vill bli mätt utan att behöva diska mer än en kastrull kan du fortsätta läsa. Detta är ett enkelt recept som funkar bra i båt. Räcker till två pers, eller dig själv och en matlåda.

2/3 paket pasta
En burk räkor i lake
Saft från en halv citron (bra mot skörbjugg)
Två dl riven parmesan
Olivolja
Sugarsnaps
Körsbärstomat

Koka pastan enligt instruktionerna på paketet, häll av vattnet och blanda i de andra ingredienserna. Voila!



Min kropp fungerar så, att om jag inte tränar regelbundet och äter ordentligt, så fullkomligt rasar kilona av mig. Trettio graders värme, lätt sjösjuka och stillasittande kommer att göra mig trådsmal. Därför grundar jag så mycket jag kan redan nu. Gainomax Recovery är bra för att gå upp i vikt. De kostar 20 spänn på gymmet och innehåller 20 gram protein och 40 gram snabba kolhydrater. T-Livs på Andra långgatan säljer dem för 11,90/st. Jag köpte ett helt lock och fick ner priset till en tia styck. De är väldigt goda, särskilt Vanilj. Smakar precis som smält glass. Rent näringsmässigt går det inte att äta billigare, om man vill slippa diska.

Shit happens

Snart är bajskorvar som flyter omkring i skärgården ett minne blott. Det ska nämligen bli förbjudet att tömma båttoaletten till havs, står det på text-TV idag. Med tanke på att Östersjön är ett mycket sjukt hav, låter väl detta spontant som en god idé.

Jag tycker dock att det luktar gammal septiktank lång väg. Detta är inget annat än ett populistiskt utspel för att vinna cred hos den numera miljömedvetna Svensson. Sånt här kallas för branding.

Jag antar att det är Andreas Carlgren som ligger bakom det här. Redan när regeringen tillsattes var han noga med att profilera sig som Östersjöns skyddshelgon. Men jag undrar om han verkligen har tänkt igenom detta? Hur ska kontrollapparaten isåfall se ut? Eller är han kanske bara skenhelig?

Jaja, nu kommer väl potträning att bli ett obligatoriskt moment för båtkörkortet som snart införs. Nu räcker det inte med att reparera Birkas toalett. Nu måste jag dra om slangar och borra ännu ett hål genom skrovet. Eller också röstar jag med arslet.

Genom att sila mygg och svälja kameler (jag tänker på våra grannar i öst som bokstavligen skiter i vårt gemensamma innanhav) flyttar alliansen nu fokus från vad som verkligen påverkar våra framtida båtsemestrar. Statliga Vattenfall har, sedan expansionen i Europa inleddes 1999, ökat sina koldioxidutsläpp med 16.600 procent. Mot bakgrund av det är den havspolitiska propositionen om båttoaletterna en piss i havet.

Vår idag

Idag är det den första mars, alltså är våren äntligen här. Ja, okej, det finns säkert någon meteorologisk definition på våren, men så anal behöver man väl inte vara? Det är vårmånad, isen har smält och det spritter i kroppen. Den första vintern ombord är avklarad och vi är en hel årstid närmre den bästa – sommaren.


Vintern avslutades på bästa sätt. Lördag till trots var jag uppe lika tidigt som solen och bestämde mig snabbt för att ligga kvar i hamn. ”A red morning is a sailor’s warning…”


Körde istället en tvättmaskin och åt en rejäl frukost på Barken Viking. Upptäckte att Tijuca redan avseglat, jag undrar vart?



Därefter hängde jag på låset tills gymmet öppnade och körde ett snabbt rygg- och bicepspass inför beach 2009. Men igår var det ju fortfarande vinter så jag och Kaj fick bada inomhus, på Valhalla . Det var mycket länge sedan jag upplevde den där lite speciella badhuskänslan. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om badhus egentligen. Tyvärr ville de inte öppna hopptornet, så vi satte oss i basun istället.

Kajjan lagade som vanligt en utsökt middag medan jag inspekterade snödropparna som blommade i rabatten. Gjorde ett halvhjärtat försök att titta på melodifestivalen. Tog därefter ett glas Crémant hos Jonathan, för att fira vårens ankomst. Fortsatte ner till stan och tittade in på Push. Träffade en gammal kärlek som påminde mig om svunna tider. Blev lite nostalgisk. Hon har som de flesta nuförtiden blivit vuxen och köpt hus i Mölndal. Jag försökte chockera med mitt alternativa leverne, men hon blev inte det minsta förvånad över att jag bor i en båt. ”Du har ju alltid varit lite spartansk” sa hon.

Om exakt två månader måste jag ha en ny båtplats. Skulle helst ligga i Nya Varvet eller Långedrag. Mitt könummer hos Grefab är 52938, så det känns ganska hopplöst. Alla tips om båtplats inför sommarsäsongen mottages tacksamt!