World Cruising Routes

De senaste dagarna har jag suttit och bläddrat i Jimmy Cornells klassiker World Cruising Routes. Det ät en systematisk förteckning över i princip alla möjliga segelvägar kors och tvärs över jordklotet. I grova drag förklaras under vilken tidsperiod man bör segla var, vad för typ av väder man kan vänta sig och vilka sjökort som behövs.

Särskild vikt läggs vid när det är orkansäsong, och var. I den sjätte utgåvan har de säkra tidsfönstren mellan orkanperioderna kortats ned något. Anledningen är den senaste tidens globala uppvärmning, som enligt författaren gjort vädret mer nyckfullt. Jimmy är lite utav en legend inom långseglarkretsar, därför tog jag hjälp av hans bok vid planeringen av rutten nedan.

Boken ska med ombord, alltså inga ölpengar den här gången.

Handbok i splitsning

Jag har fortfarande inte skaffat ordentliga förtöjningstampar till båten. Det har inte blivit av. Istället ligger jag fastknuten med pålstekar i bryggan. Det är lite slappt, men å andra sidan uppskattar jag symboliken i att inte vara alltför hårt fjättrad vid bryggan.

Fördelen med knopar är att de går att knyta upp. Nackdelen är att de minskar linans styrka med ungefär 50 procent. Därför är det ibland lämpligt att istället göra en splits, som inte har någon nämnvärd effekt på linans hållfasthet.

Idag lärde jag mig detta hantverk. Boken tar upp lite olika varianter av splitsning och jag började med den lättaste: Ögonsplits på treslagen lina.




Ölsaldo: 2450 kr

Utsjöskepparintyg och kanalintyg

Det är intensiva tider och jag hinner knappt blogga – eller duscha. Jag har ännu inte hittat någon dusch i Hinsholmen, eller någon bra rutin för hur jag ska sköta hygienen på min nya boplats.

I onsdags hann jag dock med att bli godkänd Utsjöskeppare och Kanalfarare. Utsjöskepparkursen var matnyttig. Nu försår jag, åtminstone i teorin, hur tidvatten fungerar och jag har lärt mig några saker som jag inte ens visste att jag behövde kunna. Det var en bra kurs.

Kanalintyget är mest en formalitet som går ut på att man ska lära sig hitta i den lilla röriga boken Euroregs for Inland Waterways. Den ska finnas ombord tillsammans med kanalintyget om man vill åka kanal genom Europa. Jag ger den ett ankare.

I veckan var jag även på audition för TV-programmet Robinson. Det ska spelas in i höst och kommer att sändas under nästa vår. Om jag kommer med, så är det bra på flera sätt. Vinst där skulle innebära en skön buffert inför resan. Vid en eventuell förlust kommer jag åtminstone lära mig hur man överlever på en öde ö, vilket är bra i händelse av skeppsbrott. Dessutom är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet i jakten på sponsorer till Global Circumnavigation. Nästa vecka ska även Kerstin på intervju, vilket fördubblar chanserna för projektets uppmärksamhet i media. Om vi kommer med båda två föreslår jag en pakt.

Inatt sov jag på hotell och unnade mig veckans första dusch. Måndag till torsdag blev det endast ansiktstvätt, raggardusch och våttorkning av skrev morgon och kväll. Visserligen bra träning inför Robinson, men det är ingen långsiktig lösning. Nästa vecka ska jag etablera en ny vana – att duscha på jobbet.

Alla sa vi skulle dö

Med ideala förutsättningar kan en nöjessegling runt jorden se ut så här. Då är det inte så mycket snack om saken. Med begränsad erfarenhet, minimal budget och tveksam båt, däremot, möts världsomseglaraspiranten av en massa invändningar. Alla sa vi skulle dö är titeln på den senaste boken jag läst, och vad de tre Umestudenterna Danjel, Kajsa och Jonatan hörde när de gav sig ut på världshaven i sin gamla Vega, Sally Blue.

Deras hemsida är första Google-träffen på ”Segla jorden runt” och var således på ett sätt starten även för Global Circumnavigation. Historien ingöt hopp. Det är möjligt att komma iväg – och överleva – utan helt ideala förutsättningar. Norrlänningarna tog sig hela vägen runt jorden på knappt två år, med en total budget på 110 000 kronor per person, i en 40 år gammal Vega utan toalett och med krånglande motor.

Boken, som jag fick i present av Jungman C, är berättelsen om detta stora äventyr. Den innehåller några spännande seglingsscener. En natt seglar de över ett vulkanutbrott. Vid ett annat tillfälle tätar de en läckande genomföring med en morot.

Den största behållningen för mig var dock de psykosociala aspekterna av långsegling under enkla förhållanden. På Sally Blue blev det lite kinkigt emellanåt, vilket de åtgärdade med dialogfrämjande teambuilding-övningar. Det visade sig att deras självbilder inte stämde överens med rollen de hade i gruppen, eller nåt åt det hållet.

Detta är någonting vi måste förbereda oss på inför vår egen segling. Till exempel är det viktigt med definierade ansvarsområden för varje besättningsmedlem. Man måste våga lita på varandra och acceptera sin roll som en del av helheten ombord. På Sally Blue upprättades det formella kontrakt om vad som gällde inför seglingen. Det är nog viktigt att alla ombord åtminstone har någorlunda matchande förväntningar på vad resan kommer att innebära – ekonomiskt, tidsmässigt och geografiskt.

Jag imponeras av det mod och den målmedvetenhet som besättningen på Sally Blue har uppvisat. Det är tydligt att resan inte bara var en dans på rosor. Jag hoppas att stämningen ombord på Birka kommer att kunna vara lika konstruktiv och trevlig, även då vi utsätts för prövningar. När allt kommer omkring ska vi ju faktiskt sitta i samma båt.


Ölsaldo: 2382 kr

Raz de Sein

Imorgon på Utsjöskepparn har jag i uppgift att berätta för de andra kursdeltagarna hur jag ska segla förbi Pointe du Raz, längst ut på spetsen av Finistère i Bretagne, mellan Engelska kanalen och Biscaya-bukten. Till min hjälp har jag Reeds Nautical Almanac och Cruising Association Handbook. Finistère betyder världens ände. Men kanske blir det här, inför Biscaya, som det kommer att kännas som att världsomseglingen verkligen börjar.

Passage av Raz de Sein
Sjökort: British Admiralty 798, 2351; F5252


Raz de Sein är sundet mellan Île de Sein och Pointe du Raz längst ut på Finistère i Bretagne, Frankrike. Öster om Île de Seine står en fyr Le Chat som markerar slutet på ett stort grundområde. På norra sidan av Île de Seine finns en referenshamn till standardhamnen Brest.

Tevennec-platån, 2,9 M NNE om Le Chat består av småöar, grynnor och områden med negativt djup som sträcker sig ungefär fem kabellängder åt alla håll runt fyren. Fyren är vit och står vid ett hus på en rejäl klippa som sticker upp ur vattnet.

Den nordostgående tidvattenströmmen börjar 5 timmar och 50 minuter före HW Brest och har en fart på 6,5 knop. Den sydvästgående ebben börjar 30 minuter efter HW Brest och har en fart på 5,5 knop. Slackt vatten är det 30 till 60 minuter efter HW Brest. Södergående båtar rekommenderas att göra passagen mitt i detta intervall, +/- 15 minuter.

Som regel kan man säga att passagen endast ska göras i slackt vatten, för att den ska bli så ”minst obekväm” som möjligt. Exakt tajming är helt avgörande. Bara en timme mer eller mindre kan ha stor påverkan på sjön. När det blåser friskt är inget annat att tänka på. Då vinden är stark och motriktad strömmen, ska man inte ens överväga att segla genom här.

Vi kommer norrifrån och håller utanför västmärket La Plate, som ligger strax väster om fyren La Vielle, en knapp sjömil utanför Pointe du Raz.

Nattetid är det enligt Reeds bäst att styra 180 grader mot La Vielle, passera nära väster om La Platte tills fyren Tevennec har bäring 328 grader och då gira till 148 grader.

Var noga med att korrigera för avdrift! Se till att tajmingen är rätt! Stationen på Point du Raz övervakar kanal 16 på VHF. Bon passage!

There Be No Dragons

På den gamla goda tiden, innan man kartlagt hela världen, slutade sjökorten en bit ut till havs med en streckad linje och texten Beyond here there be dragons. Det bidrog säkert till att många valde att hålla sig kvar på land.

Idag finns det sjökort över hela världen, och Reese Palley ser ingen anledning till att stanna kvar på land längre. Däremot tycker han att det finns alldeles för mycket information nuförtiden, och att detta överflöd snarare förstärker bilden av drakarna bortom horisonten. Om man ska förbereda sig för allt, kommer man aldrig iväg.

Därför har han skrivit en mycket kortfattad sammanfattning av det absoluta minimum som krävs för att ge sig iväg över ett stort hav med en liten segelbåt. Tillräckligt, men inte mer, för att läsaren själv ska våga ge sig ut på havet, där det verkliga lärandet kan ta plats.

Boken är matnyttig men framför allt väldigt roligt skriven. Den är rättfram, respektlös och utgör en skarp kontrast till utsjöskepparkursen. Jag är glad att jag hittade den. Samtidigt är jag glad att det inte var den första boken jag hittade på ämnet.

Reese, som seglade jorden runt under tjugo år, ger många filosofiska infallsvinklar på vad det innebär att segla. Genom att acceptera en obekväm tillvaro och ett fullständigt ansvar för sig själv, ges livet en större mening. Men fullärd ska man inte räkna med att bli.

”A sailor is never really finished like a piece of toast or a steak. A sailor is always in the living process of becoming, a condition described by Plato as life itself.”

Betyg:
Ölsaldo: 2188 kr

Tropical Cruising Handbook

Sjömanskapet som förmedlas i utsjöskepparkursen räcker bara ned till Kanarieöarna. Oceanskepparkursen känns lite overkill, men i tisdags lånade jag iallafall en liten pocketbok med undertiteln How to Cross a Big Ocean in a Small Sailboat. Den får räcka för Atlantöverfarten.

Därefter blir det tropisk segling. Just det. Tropisk segling. Mark Smaalders och Kim des Rochers har stor erfarenhet av det. Det märks i deras bok Tropical Cruising Handbook, som jag haft som kvällslektyr de senaste veckorna. Den verkar täcka varje aspekt av segling på låga latituder. Bland annat förklaras Coriolis-effekten och jag har äntligen förstått vad ett lågtryck egentligen är.

Bokens stora bidrag är dock författarnas genuina erfarenhet av segling, som förmedlas genom en uppsjö av konkreta tips. Till exempel hur man bäst sköter tvätten. De förklarar även hur man navigerar, seglar och ankrar bland korallrev. Ibland kan sjökorten visa fel på hundratals meter. Därför är det bra att ha en gubbe uppe i masten som håller utkik. Korallrev syns bäst dagtid, uppifrån. Nästa vinter mastar jag av och monterar maststeg.

Det är lämpligt att kunna reva under alla bogar. Som det är nu måste jag gå upp i vind för att ha en rimlig chans att få ner storen, och även då är det bökigt. Jag funderar på en bättre lösning, vilken antagligen kommer att inkludera en till vinsch någonstans.

Birka är utrustad med två ankare, en Brucekopia och ett Danforth. De ska tydligen funka bra där nere i tropikerna, men jag måste skaffa ordentligt med kätting. Detta föranleder funderingar kring ett ankarspel och hur kättingen ska stuvas. Tropical Cruising Handbook får fyra ankare.

Betyg:
Ölsaldo: 1899 kr

Böcker

Är just hemkommen från biblioteket. Lämnade tillbaka en trave böcker, omlånade Essentials of Sea Survival (som jag haft i sex veckor men hittills bara skummat igenom) och fick med mig två nya hem: Den genredanande How to Win Friends and Influence People av Dale Carnegie samt Knop, stek och spits av Pille Repmakar’n. Lustig kombination, men jag tror att båda kan innehålla något nyttigt inför seglingen. Och förgylla julen - tänk så julmysigt att sitta och splitsa och samtidigt få nya kompisar.

Det är mycket läsning nu. Utöver nautika, self help och filspecar på jobbet har jag gått med i Burka VI (nästan Birka) som är en ”politiskt och religiöst obunden” ideell bokklubb. Vi träffas var sjätte vecka över en korvbricka eller nachos och diskuterar tematik. Jag skojar inte. Senast läste vi Naiv. Super. av Erlend Loe. På grund av mitt välfyllda nattygsfack hade jag inte hunnit läsa klart boken, vilket gav mig en varning i protokollet. Om tolv veckor är det min tur att välja bok. Det ser jag fram emot.

Fritidsskepparen

Länge har frågan om ett obligatoriskt båtkörkort malts, i politiken och i media. Det senaste jag hörde var att det kommer att införas 2011. När fler och fler semesterfirare byter husvagnen mot båt måste ordningen längs våra kuster upprätthållas. ”Vi måste lära oss att ta ett större ansvar på sjön” som infrastrukturminister Åsa Torstensson uttrycker det. Idén om ett obligatoriskt båtkörkort är helt uppåt väggarna. I ett annars reglerat och inrutat samhälle är havet frihetens sista utpost. Inga raka vägar, inget Internet, ingen täckning på mobilen. Det är därför båtlivet ökar i Sverige. Till havs ska man få göra lite som man vill, på havets villkor. Frihet under ansvar, helt enkelt. Inte regelverk, kontroll och byråkrati. Båtkörkortet är bara första steget på väg mot någonting osm ingen av oss vill se. Förbjudet att köra utanför farleder. Krav på flytväst och neongul hjälm. Obligatoriskt att rapportera rutten till Verket för Säkerhet till Havs. Båtskatt för att finansiera hela kontrollapparaten. Och så vidare.

Den lilla människan kan dock möta denna utveckling genom att vara ansvarsfull och på eget bevåg formalisera sitt sjövett i form utav ett förarintyg eller kustskepparintyg. Det görs enklast med hjälp av Fritidsskepparen, som innehåller allt det där Åsa Torstensson vill göra obligatoriskt. Till exempel hur man nattetid kan identifiera en minsvepare som inte är sysselsatt med minsvepning, men som bogserar någonting som är längre än 200 meter. De har väldigt många lanternor i olika färger. Men jag vill lära mig det för att jag vill själv.

Betyg:
Ölsaldo: 1776 kr

Radar och navigatorer

Under det senaste kvartsseklet har det hänt mycket inom elektronisk navigering. Nuförtiden kan en båt bli till ett trådlöst nätverk med apparater som kommunicerar kors och tvärs i 100 Mbit. Till exempel går det att visa sjökort, ekolod, radarbild, väderkarta och andra båtars AIS-signaler på en och samma skärm. Även TV ska gå att få in.

TV behöver inte jag, men en sak som skulle sitta fint på Birka är en radar. Jag har aldrig använt radar, men förstår mycket väl poängen med att ha en. Särskilt nu, efter att ha läst ytterligare en halv bok av "Båtsveriges mest lästa författare" Jonas Ekblad. Båtmanövrering imponerade stort på mig, så jag blev mycket glad när jag hittade Radar och navigatorer på bibblan.

Boken är daterad 1990 och är inte särskilt aktuell, med tanke på den senaste tidens teknikgenombrott. Delen om navigatorer brydde jag mig inte ens om att läsa. Radar, däremot, är i grund och botten en analog teknik och en stor del av bokens innehåll verkar fortfarande relevant. Till exempel kunde en åttiotalsradar se ungefär sju procent längre än ett mänskligt öga, i dagsljus och klart väder. Det stämmer än idag, hur konstigt det än låter.

Återigen imponeras jag av Jonas Ekblads pedagogiska och lättlästa skrivsätt. Jag hoppas att han snart ger ut en uppdaterad version av boken, så att vi lika enkelt kan förstå vad den digitala revolutionen har inneburit till sjöss.

Betyg:
Ölsaldo: 1523 kr

Mat för litet kök

Några vänner gav mig i present Mat för litet kök av Jon Hansson. Väldigt passande, med tanke på att mitt kök är litet och sjön suger. Lagom svårighetsnivå och fina bilder renderar fyra av fem ankare. Det enda jag kan hitta att anmärka på är att ett av recepten kräver ugn trots att ugn inte finns med på utrustningslistan. Därför ingen femma för denna annars trevliga lilla kokbok. Tack så mycket och välkomna på avseglingsmiddag torsdag 26 september!

Betyg:

Ström ombord

Elsystemet ombord på båten är ett stort mysterium för mig, fullt jämförbart med motorn. Men eftersom el ska hålla mig varm i vinter ville jag lära mig lite om hur det fungerar och begav mig därför till biblioteket. Det var med stor spänning jag började bläddra i 139 sidor Ström ombord. Inledningsvis lovar författaren Jon Winge att boken ska avmystifiera begreppet. Redan i kapitel två misslyckas detta helt. Det jag lärt mig är att om man gör fel så kan man få bly och syra i ögonen, eller så kan hela båten explodera. Resten förstår jag inte. Det märks visserligen att författaren har stor kunskap om generatorer, regulatorer, isolatorer och transformatorer, men han lyckas inte förmedla den på ett begripligt sätt. Nu är strömmen ombord inte bara mystisk. Nu är jag även rädd.

Betyg:
Ölsaldo: 1458 kr

Båtmanövrering

Med förbättrade ölöppningsmöjligheter tilltar läslustan, och nu är det dags för en ny bokrecension. Jag har fått många frågor angående ölkontot och hänvisar därför hit och hit (i kommentarerna till inlägget diskuteras principen ytterligare).

Båtmanövrering handlar som undertiteln förtydligar ”om konsten att manövrera för motor” och lappar därmed ihop ett tidigare öppet hål i min nautiska kunskapsfilt. Egentligen finns det väl bara ett sätt att lära sig konsten, men lite teoretisk bildning gör det både enklare och roligare. Merparten av de 22 exemplen i boken utgår från en långkölad segelbåt med inombordare, rak axel och vänstergängad propeller. Det är precis en sådan båt jag har. Tidigare blev jag lätt stressad inför tilläggningar, men efter att ha läst Jonas Ekblads pedagogiska, lättlästa och stundtals humoristiska bok ser jag numera fram emot dem. Nu förstår jag hur styrfart och avdrift, skovelhjulseffekt och pivotpunkt hänger ihop, och tilläggningarna blir allt smidigare. Jag rekommenderar boken varmt till alla som vill lära sig att angöra en brygga utan att behöva ”sikta på nåt billigt”.

Betyg:
Ölsaldo: 1336 kr