Tidvatten

På utsjöskepparn igår serverades Tidvattenlära. Det var komplicerat men intressant. Tidvatten orsakas av de centrifugal- och gravitationskrafter som råder mellan jorden, månen och solen. På ett ställe i Kanada är skillnaden mellan hög- och lågvatten hela 24 meter. Men i övrigt är det typ som värst utanför Europas västkust. I Medelhavet, till exempel, finns inga tidvattenvariationer alls. Hur kommer sig det?

Jo, det är bara hav av lagom storlek som drabbas av tidvatten. Lagom storlek betyder att tidvattenvågen hinner så pass långt under en tidvattencykel (som bestäms de olika himlakropparnas regelbundna rörelser) att det uppstår resonans i vattenmassan.

På grund av Coriolis-effekten snurrar tidvattenvågen runt, runt, istället för att bara vandra fram och tillbaka. Mittpunkten kallas amfidromipunkten. Där är det inget tidvatten alls. Längst ut från denna punkt går vågen som snabbast, och där det grundar upp eller smalnar av blir den som högst.

Nästa gång ska vi träna på att navigera i tidvatten. Tidvattenvariationerna är väl kartlagda i till exempel Reeds Nautical Almanac. Den bör alltså finnas ombord vid segling på vattenmassor i resonans.