Det är riskfyllt att ge sig ut på ett stort hav i en liten båt. Man kan få bommen i huvudet, ramla överbord och drunkna. Masten kan knäckas och göra hål i skrovet. Man kan få tandvärk, blindtarmsinfektion eller hudcancer. Det kan börja brinna. Man kan bli ovänner. Rodret kan lossna. Pirater. Och så vidare. De flesta riskerna går att eliminera helt, eller åtminstone minimera. Annars skulle jag inte ge mig ut på havet. Men det är inte alla risker som går att hantera.
Vid hårt väder till havs är det vågorna, snarare än vinden, som är den största faran. Inte bara storleken, utan även formen på vågorna har betydelse för hur allvarliga de är. Vågor som bryter är betydligt värre än jämna, långa, stora och fina vågor. Om en brytande våg träffar båten från sidan, så räcker det med att den är hälften så hög som båtens längd för att båten ska slås omkull. Sådana vågor får man undvika genom att segla aktivt. I riktigt hårt väder går det emellertid inte alltid att segla. Det är därför ett drivankare finns med på utrustningslistan. Med tillräckligt sjörum går det att rida ut en storm genom att ta ner seglen och låta drivankaret hålla båtens ena ände upp mot vinden och de brytande vågorna. Då ska det mycket till för att båten ska slå runt. Till exempel en monstervåg.
Genom tiderna har historier om trettio meter höga monstervågor avfärdats som osanningar. Man har nämligen haft en linjär modell som utgångspunkt för att förklara vågrörelser. Enligt denna modell är en trettio meter hög våg i princip omöjlig. Det var inte förrän nyårsdagen 1995, då man på en oljeplattform i Nordsjön faktiskt dokumenterade en monstervåg, som vetenskapsmännen började tänka om. Sedan dess har man med hjälp av satelliter kunnat upptäcka monstervågor lite här och var. Nu har man med kvantmekanikens hjälp kunnat förklara varför de dyker upp. Förklaringen är inte särskilt betryggande.
Monstervågor är av en helt annan natur än vanliga vågor. Om de vanliga vågorna under ett oväder är en sisådär 10 meter höga, kan det helt plötsligt från ingenstans dyka upp en enstaka monstervåg på 30 meter. Som bryter. Vi snackar en vägg av vatten. Ett tryck på hundra ton per kvadratmeter. Det räcker för att knäcka ett stålfartyg på mitten. Då spelar det ingen roll att Birkas ventiler är av polykarbonat. Då spelar det ingen roll att det finns ett drivankare. Då är det kört.
Vad passar bättre, såhär till Halloween, än en riktig skräckfilm? Jag kan rekommendera en BBC-dokumentären Freak Wave. Den finns på YouTube, uppdelad i fem delar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar