Tålamod och viljestyrka

Känslan efter snacket med chefen är positiv. Rent formellt har vi inte kommit fram till någon lösning än, men hur det än slutar så blir jag nöjd. "Synd för oss att du sticker, men coolt att du gör det" är väl den bästa tänkbara responsen egentligen. De återstående månaderna på ska jag jobba duktigt så att jag blir välkommen tillbaka igen, efter seglingen. Så finner jag motivation.



Nätdejting är inte min grej. Att gå över ån efter vatten för att köpa grisen i säcken går fetbort. Tak över huvudet har jag istället löst genom att flytta in hos mor och far. Det är bekvämt med tillgång till dusch, ett riktigt kök, tvättmaskin och lite förvaringsutrymme. De är snälla som ställer upp. Förhoppningsvis står vi ut med varandra fram till våren. Ibland känns det trångt och repetitivt här. Ett ypperligt sätt att träna på de psykosociala aspekterna av långsegling, alltså.



Idag gav jag mig an gamla Bettan. Jag började med att byta kylvattnet i färskvattenkylningen. Det tog lång tid för mig att hitta dräneringshålet, som sitter väl synligt där den blåa slangen går in.



Därefter skulle jag skölja ur sjövattenkretsen, men efter mycket om och men sket det sig. Jag hängde upp en spann under avgasröret och kopplade insuget till en vattenkanna med färskvatten/glykolmix. Allt enligt handboken. Motorn startade snällt, men den ville inte suga in något kylvatten. Sen föll skymningen. Det är väl impellern, skulle jag tro.

Ibland känns det som om någon osynlig kraft motarbetar mig. Den testar tålamodet och viljestyrkan. Gång på gång försöker den få mig att ge upp. Men den är god, den osynliga kraften. Framtiden bär på värre prövningar, och då kommer tålamod och viljestyrka att komma väl till pass. Till helgen fortsätter jag med impellern.