Flyt

Du som tycker det suger att bli äldre, betänk alternativet! För ett tag sedan fyllde jag 29 och det var länge sedan en födelsedag blev så firad. Tack för alla finfina presenter!

Av Kerstin fick jag en keps av det föga båtvänliga materialet näver. Ännu gladare blev jag då jag hälsade på mor och far och mottog en handhållen och vattentät VHF-radio. Det sitter redan en fast monterad i Birka, men det känns bra att ha en i reserv också. Framförallt eftersom den har ett batteri som kommer att fungera även om resten av elen ombord pajar. Det verkar som om de börjar acceptera hela det här circumnavigationsprojektet. Det betyder mer än radion.

Av Daniel fick jag en portabel version av det mycket trevliga sällskapsspelet Settlers of Catan. Perfekt att ha med på resan. Han lovade även att ordna catering till festen i Göteborg inför avseglingen nästa sommar. Det kommer att bli en hejdundrande tillställning. Trettioårsdagen kommer att firas utomlands någonstans, antagligen under lugnare former.

Better Safe than Sorry

Inför seglingen över Nordsjön kittades Birka med diverse säkerhetsutrustning.


Om båten skulle sjunka (Gud förbjude!) kan det nog kännas bra att ha någonstans att ta vägen. Strax före avfärd införskaffades en livflotte av typ Plastimo Cruiser från Viking Yachting. Förpackad i en låda på rufftaket, är den redo att blåsas upp på ett ögonblick. På grund av stöldrisken är den nu (liksom allt annat av värde) magasinerad inomhus. Kanske var det dumsnålt att satsa på plastfästen istället för rostfritt. Det vore ju snopet om en våg tog med sig flotten strax före undergången.


När man väl sitter där i flotten är hjälp utifrån den enda långsiktiga lösningen. Därför skaffade jag även en EPIRB (Emergency Position Indicating Radio Beacon). När den aktiveras sänds Birkas MMSI-nummer och position via satelliter till sjöräddningsstationer runt om i världen. Bara att trycka på knappen och vänta, alltså.

Calle hjälpte mig att hänga upp en radarreflektor i akterstaget. Den är mittemellanstor och bättre än inget, antar jag. Åtminstone kunde Lerwick Harbour se oss när det inte var några vågor och vi passerade så nära att vi kunde se deras radarantenn. På bild fastnade den dock inte.


För att undvika decimering av besättningen monterades jackstays som löper från för till akter på båda sidor. Det är band (typ Ankarolina) som man hakar fast säkerhetsselen i. Praktiskt, då man kan springa runt på däck utan att behöva koppla om linan till selen hela tiden. Jack stays är bättre än vanliga tampar. Man kan trampa på dem utan att rulla iväg. Vad man ska tänka på är att infästningen bör tåla upp till två tons belastning. Jag hoppas att röstjärnet till förstaget och pushpiten (med åtta fästpunkter) sitter tillräckligt. De är känsliga för UV-strålning. Nu, då seglingssäsongen verkar ta slut, tog jag in dem.

Göteborg - Skagen - Farsund - Lerwick - Göteborg

Shetlandsöarna ligger i höjd med Gävle, en grad väst om Greenwich. Ögruppen är kanske mest känd för shetlandsponnyn, lunnefågeln och det faktum att vikingarna brukade hålla till där. Dit seglade jag och Calle under semestern. En dag hyrde vi bil för att titta på lunnefåglarna, men de hade redan gett sig av till havs. Resten av tiden drack vi bärs och spelade biljard. I övrigt finns det inte så mycket att göra där. Men det känns väldigt bra att ha seglat dit.

På vår väg mot Lerwick på Shetland Mainland stannade vi till i Skagen. Där blev vi besvikna på hamnen, som är dyr och skitig. Bättre är det i Farsund, som ligger vackert på några små öar omgivna av höga berg på norska sydkusten. Angöringen var en mäktig upplevelse. Hamnkaptenen, iförd norsk folkdräkt, knackade på. Istället för att kräva oss på pengar fick vi dagens tidning och varsin fralla. Därefter unnade vi oss Norges nationalrätt pizza á 200 norska.

Från Farsund satte vi kurs 300 grader i 270 sjömil. Vinden var svag till måttlig och vågorna skvalpade från alla håll. Efter tre dygn kom vi fram. Det är ganska häftigt det där. Man seglar och seglar och seglar utan att se land. Sen plötsligt dyker ön upp där framme, rakt i fören. Det mest sevärda ute på Nordsjön är alla sällskapliga fåglar, och oljeplattformarna. De är sjukt stora. Förutom några trålare såg vi knappt en enda båt därute.


Tre dagar räcker gott för att göra Shetlandsöarna. Vi gled ur hamnen med tidvattnetoch började segla hemåt igen. I träningssyfte valde vi att segla non stop till Göteborg. Det blev en verklig prövning för Birka med besättning.

Vi möttes av ett lågtryck ungefär tolv timmar tidigare än idealt, och fick kryssa med dubbelrevad stor söderut längs Norges kust. Vindskydden på mantågen blåste sönder. Allt blev vått. I brist på stormfock kryssade vi med en liten bit av genuan utrullad. Det funkade inte så bra - avdriften var ungefär 20 grader. På morgonen tilltog vinden till styv kuling samtidigt som den vred mot väst, och det var med lättnad vi kunde falla av. Under ett dygn länsade vi över hundra sjömil österut för endast riggen och en kvadratmeter försegel.


Efter fem dygns oavbruten segling fick vi landkänning i bokstavlig betydelse. Klockan halv två på natten gick vi på grund på Plankorna några hundra meter utanför Hinsholmen. Där fastnade vi. Femton minuter efter vårt samtal var Sjöräddningen på plats. Det kändes löjligt att bli bogserad sista biten, men i övrigt var det en fin segling. Den gav mersmak.

Citizen Aqualand Promaster II

Förr i tiden, innan man lyckats konstruera pålitliga urverk, var det endast möjligt att ta ut sin latitud när land var utom sikte. Genom att mäta vinkeln till solen går det att räkna ut hur långt från ekvatorn man är. Men för att kunna veta hur långt västerut man kommit, måste man först veta vad klockan är. Uret är alltså ett viktigt navigationsinstrument. Dessutom är det en av de få tillåtna accessoarerna för fåfänga män.

Nyligen skaffade jag en robust och vattentätt dykarklocka med en massa roliga funktioner. Bland annat aktiveras undervattensläget automatiskt då man hoppar i vattnet. Då börjar den mäta tid, djup och temperatur. Den piper om man råkar stiga upp för snabbt, vilket är bra vid apparatdykning. Och den lyser i mörkret. Sprillans ny på ebay kostade den en bråkdel av priset här i Sverige.

Uppdatering 2018: Den här artikeln skrevs uppenbarligen innan Arlington Watches grundades i London 2015. Arlington Watches är en webshop där man kan handla vintageklockor och begagnade klockor online. Faktum är att dykarklockan som detta inlägget handlar om var en av de första klockorna som Arlington Watches sålde. Klicka på bilden så får du se!

Update 2018: This post was obviously written before Arlington Watches was founded in London in 2015. Arlington watches is an online shop for pre-owned and vintage wristwatches which offers worldwide delivery and one year warranty on all timepieces. The Citizen in this post was in fact one of the very first watches that they ever sold (click on the image to see for yourself!), but since then Arlington Watches has sold vintage omega watches, vintage rolex and also a selection of vintage Russian watches. 

Handbok i splitsning

Jag har fortfarande inte skaffat ordentliga förtöjningstampar till båten. Det har inte blivit av. Istället ligger jag fastknuten med pålstekar i bryggan. Det är lite slappt, men å andra sidan uppskattar jag symboliken i att inte vara alltför hårt fjättrad vid bryggan.

Fördelen med knopar är att de går att knyta upp. Nackdelen är att de minskar linans styrka med ungefär 50 procent. Därför är det ibland lämpligt att istället göra en splits, som inte har någon nämnvärd effekt på linans hållfasthet.

Idag lärde jag mig detta hantverk. Boken tar upp lite olika varianter av splitsning och jag började med den lättaste: Ögonsplits på treslagen lina.




Ölsaldo: 2450 kr

Att leva är livsfarligt

Igår firades mormor, som uppnått den aktningsvärda åldern av 85 år. Det är trevligt att träffa släkten emellanåt. Vi åt fisk och sjöng. Det stundande äventyret kom såklart på tal. Det är roligt när folk visar intresse, men samtidigt börjar det bli lite tröttsamt att svara på samma frågor om och om igen. Och efter några glas mousserande kom olyckskorparna igång. Temat var det vanliga: Pirater och förlisning. Det är väl ganska naturligt att den äldre generationen oroar sig över avkomman, men ändå. Ungefär som att jag inte fattar att det finns faror där ute på havet. Det finns det överallt.

Påväg till kalaset körde vi i sjuttio knyck bredvid ett smalt vitt streck. På andra sidan strecket kom det ett flertal bilar i motsatt riktning. Sådär håller vi på dagligen, utan att ens överväga riskerna det innebär. Vi cyklar utan hjälm och vi röker. En gång kröp en geting ner i min Colaburk. Lägenhetsbalkonger rasar. Glasbitar i kyckling. HIV och svininfluensa. Alkohol och akrylamid. Mord, stress, magsår och mobbing. Våta badrumsgolv. Terrorister. You name it. Trots alla faror, har mormor hittills lyckats hålla sig vid liv i 85 år. Isolerad från de flesta av dem, planerar jag att överleva världsomseglingen.

En till skön helg

Eskaderseglingen började med att bryggrannen Martin, med sin vackra Winga 25:a, majestätiskt tuffade förbi oss i stiltjen.


Därefter kom någonting ännu bekvämare - en bastubåt från Bo på Havet.


En sjömil senare fastnade sjögräs i backslagskylningen. Efter en pinsam och helt onödig bogsering hamnade vi på Köpstadsö, där vi tillslut hittade en ledig plats.


På Kössö grillade vi och drack Hot Shots.

Eftermiddagen därpå fick vi en fin slör till Små Lyngskär, där vi fick ligga alldeles ensamma.