Kustskepparintyg

För att skaffa förarintyg eller kustskepparintyg finns det två olika vägar att gå. Antingen går man en kurs på till exempel Medborgarskolan, Folkuniversitetet eller Sjösportskolan. Eller så lånar man Fritidsskepparen på biblioteket (recension kommer), ringer någon av förhörsförättarna på Nämnden för Båtlivsutbildning, bokar tid för examination, betalar 200 kronor, och så är det klart. För kustskepparintyg krävs även ett trovärdigt intyg på att man praktiskt har framfört en båt. Det hjälpte min granne Patrik mig med.

För två veckor sedan skulle jag ha skrivit provet för kustskepparintyg. Men eftersom jag inte hade haft tid att plugga, ringde jag och sköt upp det, till idag. Tanken var att i lugn och ro kunna sitta någon halvtimme per kväll och långsamt smälta kursinnehållet. Tanken var fin, och så till den grad orealistisk att jag imorse (på en söndag, alltså) fick ställa väckarklockan extra tidigt för att påbörja min kustskepparkurs.

Sju timmar senare satt jag på Sjösportskolan – tillsammans med några stackare som betalat 3477 kronor för sin kurs – och förvånades över hur enkelt provet var. Om det inte vore för att jag ganska nyligen fick mitt förarbevis, så hade jag iochförsig kanske inte upplevt det så. Till exempel krävs det lite övning för att bli flink i fingrarna med navigationsbesticken. Det som är nytt i kustskepparexamen är framförallt strömberäkning, missvisning och deviation, mörkernavigering samt litegrann om säkerhet och första hjälpen.

Med min nya stämpel i intygsboken kvalificerar jag till Utsjöskepparkursen och det efterlängtade kanalintyget, som kan komma till användning i Panama. Utsjöskepparen tänker jag dock inte stressa mig igenom på en söndagsförmiddag, och har därför anmält mig till vårens kurs på Folkuniversitetet.