Stål och bomull

Igår var jag nere hos Riggarna och inspekterade masten. De har satt i maststeg och ett fäste för kutterstaget samt gjort lite småreparationer här och var. Nu sitter jag här med nya vant, stag och vantskruvar (av brons, fint ska det va) samt en räkning som egentligen är alldeles för dyr för mig, men rättvis det fina jobb de utfört.

Lika viktig som riggen är för båtens framfart, är gardinerna för trivseln ombord. De gamla gardinerna såg lite löjliga ut, så jag har beställt nya av Kicki. Idag kom följande tygprover i ett diskret kuvert på posten. Nu är det upp till er bloggläsare att rösta fram bästa gardintyget. Rösta genom att lämna en kommentar till detta inlägg!

Det är mycket nu

Igår kom Stig förbi och svetsade lite på pushpiten. Den börjar arta sig. I veckan ska jag köpa rostfria T-kopplingar, sen ska Stig kapa till två eller kanske fyra rör. Sen är den klar.

Windpilot sålde slut de sista vindroderkugghjulen för 25 år sedan. Jag har skickat offertförfrågningar till tolv olika mekaniska verkstäder för tillverkning av kugghjul. Det vinnande budet ser ut att gå till Glembrings i Mölndal, de enda som faktiskt bemödade sig med att svara och lämna prisuppgift.

Sjösättning är bokad till 15 juni. Då gäller det att allt under vattenlinjen är klart. Båten två platser innanför Birka har visat sig tillhöra Mattias, som seglade till Australien i en L28 för fem år sedan. Resan finns föredömligt dokumenterad här, och har varit en inspirationskälla för det här projektet. Mattias tyckte att jag borde sätta på en targabåge över rufftaket. Ingen dum idé. Stig, om du blir sysslolös nu när vindroderfästet börjar bli klart, så har vi en lösning på det problemet.

Idag åt jag en god middag med Calle och hans far Erik. Han möter upp oss i Västindien och seglar med en bit. Apropå det så har besättningssammansättningen börjat utkristallisera sig. Från Göteborg till Kanarieöarna finns en plats ledig. Därefter är båten fullbemannad fram till Panama, vilket är jätteroligt. Kerstin och Kicki har första tjing på Stilla Havet så beroende på dem är vi fullbemannade hela vägen till Australien. Därefter finns i nuläget två lediga platser ombord. Först till kvarn.

Angående resvägen genom Karibien så har Ivan satt griller i huvudet på mig. Jag har hela tiden tänkt mig kortaste vägen från Tobago till Panama.

Ivan menar att det är onödigt att stressa och istället cruisa runt bland de Små Antillerna, upp mot Kuba och sedan ner mot Panama. Det blir väl ungefär dubbelt så långt att segla men/och då slipper man piraterna utanför Venezuelas kust. Det är ett delikat problem som det börjar bli läge att lösa detta då vi har tre inplanerade besättningsbyten i Karibien.

Påskpyssel

På skärtorsdagen införskaffades en oscillerande slipmaskin av märket ”Fix It” för 199 kronor. Under långfredagen och påskafton hjälpte Kerstin till att slipa botten. Vi använde 120-papper. I höstas skrapade vi bort bottenfärgen för hand. Nu ser man gelcoaten och bara ett tunt lager primer på vissa ställen. Det som återstår nu är att spackla igen några hål och ojämnheter och därefter kleta på ordentligt med epoxi över hela botten.

Kerstin och Fix It gjorde ett bra jobb. Kicki, som ska med och segla i Stilla Havet, räknade kvickt ut att Birkas undervattensyta är 30 kvadratmeter stor. Hon hjälpte även till att mäta masten. Det kommer att behövas femton stycken maststeg för att kunna klättra hela vägen upp till toppen. Hennes nästa uppdrag blir att sy nya gardiner och en ny toalettdörr.

Stig kom förbi och vi provhängde fästena för vindrodret. Det är mycket roligare att se en ställning av rostfritt ta form, än att slipa botten. På Stigs inrådan har jag kontaktat Windpilot i Tyskland för att se om de har reservdelar till rodret. Modellen slutade tillverkas i mitten av 80-talet. Jag hoppas de har några extra kugghjul på lager.