Nej, det är ingen grönmögelost. Det är (var) min finkostym från J Lindeberg som är lite trött efter sommarens seglingar. Den har hängt snällt i ett kostymfodral i babordsgarderoben hela sommaren. Nästa gång jag mastar på ska jag sätta en krage runt masten så att det inte läcker in så förfärligt genom hålet i rufftaket. Se där, ytterligare ett litet projekt!
tisdag 29 september 2009
måndag 28 september 2009
Att göra
Idag är det ett år sedan jag lämnade Malmö och seglade till Göteborg. Igår mastade vi av. Aktuell position är nu Tånguddens marina, där Birka väntar på att få komma upp på land.

Tiden går fort. Ändå har jag hunnit med mycket på ett år i Göteborg. Jag har lärt mig att bo i båten. Jag har lärt mig motorn (typ). Kustskepparen, utsjöskepparen och kanalintyget. Vindroder, livflotte, jackstays, radarreflektor, Laptop, VHF och EPIRB. Jag har hunnit spara ihop en del pengar. Jag har blivit lite bättre på att segla. Och under seglingen över Nordsjön upptäckte jag och Calle ytterligare en massa saker som måste fixas. Nu ser jag fram emot att omvandla Birka från bostad till arbetsplats under vintern. Nästa gång hon sjösätts ska hon vara redo för oceanerna:
Motorn ska konserveras och målas
Sjövattenfilter
Vindrodret ska monteras
Förbättring av kojerna
Sätta igen en genomföring
Rodret
Montera ekolodsgivare
Epoxibehandling under vattenlinjen
Masttoppen ska målas i någon självlysande färg
Massteg
3-färgs topplanterna LED
Alla lampor ska bytas till LED
Styrbords lanterna
Mantågsstötta som pajat
Ett till lager antihalkfärg på däcket
Fixa spinnakerbommen
Gummilist till motorrumsluckan + ruffluckan
Maststeg
Nya masttrissor
Ny löpande rigg
VHF-antennkableln ska fixeras inuti masten
Furlexen ska höjas 20 cm
Fall för extra försegel
Fall för spinnaker
Kryssfocken
Stormstor
Kätting + lösning för ankare i stäven
Fenderbräda
Fixa länspumpen
Nedgångsluckan
Elsystemet + fixera batterierna bättre
Vattentank
Dieseltank
Dinghy
SSB-radio?
Tiden går fort. Ändå har jag hunnit med mycket på ett år i Göteborg. Jag har lärt mig att bo i båten. Jag har lärt mig motorn (typ). Kustskepparen, utsjöskepparen och kanalintyget. Vindroder, livflotte, jackstays, radarreflektor, Laptop, VHF och EPIRB. Jag har hunnit spara ihop en del pengar. Jag har blivit lite bättre på att segla. Och under seglingen över Nordsjön upptäckte jag och Calle ytterligare en massa saker som måste fixas. Nu ser jag fram emot att omvandla Birka från bostad till arbetsplats under vintern. Nästa gång hon sjösätts ska hon vara redo för oceanerna:
Motorn ska konserveras och målas
Sjövattenfilter
Vindrodret ska monteras
Förbättring av kojerna
Sätta igen en genomföring
Rodret
Montera ekolodsgivare
Epoxibehandling under vattenlinjen
Masttoppen ska målas i någon självlysande färg
Massteg
3-färgs topplanterna LED
Alla lampor ska bytas till LED
Styrbords lanterna
Mantågsstötta som pajat
Ett till lager antihalkfärg på däcket
Fixa spinnakerbommen
Gummilist till motorrumsluckan + ruffluckan
Maststeg
Nya masttrissor
Ny löpande rigg
VHF-antennkableln ska fixeras inuti masten
Furlexen ska höjas 20 cm
Fall för extra försegel
Fall för spinnaker
Kryssfocken
Stormstor
Kätting + lösning för ankare i stäven
Fenderbräda
Fixa länspumpen
Nedgångsluckan
Elsystemet + fixera batterierna bättre
Vattentank
Dieseltank
Dinghy
SSB-radio?
tisdag 15 september 2009
Vinterförvaring
Äldre plastbåtar drabbas förr eller senare av böldpest, som orsakas av att vatten tränger in i skrovet. De första symptomen är små bubblor i gelcoaten vid vattenlinjen. Tillslut delaminerar hela skrovet. För att förebygga detta ska jag måla hela botten med epoxi till våren. En sådan behandling görs lämpligast då båten är absolut torr. Därför ska Birka upp på land redan nu i månadsskiftet, så att hon kan torka ut ordentligt under vintern. Jag hoppas att åtta månader är tillräckligt.
Vinterplatsen blir utomhus på Tånguddens marina. 4700 kronor kostar den. Om någon sitter på en bättre begagnad presenning, så är jag intresserad.
Det känns varken särskilt romantiskt eller praktiskt genomförbart att bo i båten då den står på land. Jag behöver alltså någonstans att övervintra. För att budgeten ska hålla har jag inte råd att betala mer än max 2000 kr i månaden. Om någon vill ha sällskap där hemma i garderoben, så är jag intresserad.
Hittills har jag nämligen inte hittat något. Sista utvägen blir att ro ihop någon form av halvpensionlösning hemma hos mor och far. Men innan vi går så långt ska jag försöka en sista grej. Idag registrerade jag mig på Spray Date (sök på Kapten H) i syfte att hitta någon med för stor lägenhet och för lite spänning i vardagen.
Vinterplatsen blir utomhus på Tånguddens marina. 4700 kronor kostar den. Om någon sitter på en bättre begagnad presenning, så är jag intresserad.
Det känns varken särskilt romantiskt eller praktiskt genomförbart att bo i båten då den står på land. Jag behöver alltså någonstans att övervintra. För att budgeten ska hålla har jag inte råd att betala mer än max 2000 kr i månaden. Om någon vill ha sällskap där hemma i garderoben, så är jag intresserad.
Hittills har jag nämligen inte hittat något. Sista utvägen blir att ro ihop någon form av halvpensionlösning hemma hos mor och far. Men innan vi går så långt ska jag försöka en sista grej. Idag registrerade jag mig på Spray Date (sök på Kapten H) i syfte att hitta någon med för stor lägenhet och för lite spänning i vardagen.
måndag 14 september 2009
Flyt
Du som tycker det suger att bli äldre, betänk alternativet! För ett tag sedan fyllde jag 29 och det var länge sedan en födelsedag blev så firad. Tack för alla finfina presenter!
Av Kerstin fick jag en keps av det föga båtvänliga materialet näver. Ännu gladare blev jag då jag hälsade på mor och far och mottog en handhållen och vattentät VHF-radio. Det sitter redan en fast monterad i Birka, men det känns bra att ha en i reserv också. Framförallt eftersom den har ett batteri som kommer att fungera även om resten av elen ombord pajar. Det verkar som om de börjar acceptera hela det här circumnavigationsprojektet. Det betyder mer än radion.
Av Daniel fick jag en portabel version av det mycket trevliga sällskapsspelet Settlers of Catan. Perfekt att ha med på resan. Han lovade även att ordna catering till festen i Göteborg inför avseglingen nästa sommar. Det kommer att bli en hejdundrande tillställning. Trettioårsdagen kommer att firas utomlands någonstans, antagligen under lugnare former.
Av Kerstin fick jag en keps av det föga båtvänliga materialet näver. Ännu gladare blev jag då jag hälsade på mor och far och mottog en handhållen och vattentät VHF-radio. Det sitter redan en fast monterad i Birka, men det känns bra att ha en i reserv också. Framförallt eftersom den har ett batteri som kommer att fungera även om resten av elen ombord pajar. Det verkar som om de börjar acceptera hela det här circumnavigationsprojektet. Det betyder mer än radion.
Av Daniel fick jag en portabel version av det mycket trevliga sällskapsspelet Settlers of Catan. Perfekt att ha med på resan. Han lovade även att ordna catering till festen i Göteborg inför avseglingen nästa sommar. Det kommer att bli en hejdundrande tillställning. Trettioårsdagen kommer att firas utomlands någonstans, antagligen under lugnare former.
måndag 31 augusti 2009
Better Safe than Sorry
Inför seglingen över Nordsjön kittades Birka med diverse säkerhetsutrustning.

Om båten skulle sjunka (Gud förbjude!) kan det nog kännas bra att ha någonstans att ta vägen. Strax före avfärd införskaffades en livflotte av typ Plastimo Cruiser från Viking Yachting. Förpackad i en låda på rufftaket, är den redo att blåsas upp på ett ögonblick. På grund av stöldrisken är den nu (liksom allt annat av värde) magasinerad inomhus. Kanske var det dumsnålt att satsa på plastfästen istället för rostfritt. Det vore ju snopet om en våg tog med sig flotten strax före undergången.

När man väl sitter där i flotten är hjälp utifrån den enda långsiktiga lösningen. Därför skaffade jag även en EPIRB (Emergency Position Indicating Radio Beacon). När den aktiveras sänds Birkas MMSI-nummer och position via satelliter till sjöräddningsstationer runt om i världen. Bara att trycka på knappen och vänta, alltså.
Calle hjälpte mig att hänga upp en radarreflektor i akterstaget. Den är mittemellanstor och bättre än inget, antar jag. Åtminstone kunde Lerwick Harbour se oss när det inte var några vågor och vi passerade så nära att vi kunde se deras radarantenn. På bild fastnade den dock inte.

För att undvika decimering av besättningen monterades jackstays som löper från för till akter på båda sidor. Det är band (typ Ankarolina) som man hakar fast säkerhetsselen i. Praktiskt, då man kan springa runt på däck utan att behöva koppla om linan till selen hela tiden. Jack stays är bättre än vanliga tampar. Man kan trampa på dem utan att rulla iväg. Vad man ska tänka på är att infästningen bör tåla upp till två tons belastning. Jag hoppas att röstjärnet till förstaget och pushpiten (med åtta fästpunkter) sitter tillräckligt. De är känsliga för UV-strålning. Nu, då seglingssäsongen verkar ta slut, tog jag in dem.
Om båten skulle sjunka (Gud förbjude!) kan det nog kännas bra att ha någonstans att ta vägen. Strax före avfärd införskaffades en livflotte av typ Plastimo Cruiser från Viking Yachting. Förpackad i en låda på rufftaket, är den redo att blåsas upp på ett ögonblick. På grund av stöldrisken är den nu (liksom allt annat av värde) magasinerad inomhus. Kanske var det dumsnålt att satsa på plastfästen istället för rostfritt. Det vore ju snopet om en våg tog med sig flotten strax före undergången.
När man väl sitter där i flotten är hjälp utifrån den enda långsiktiga lösningen. Därför skaffade jag även en EPIRB (Emergency Position Indicating Radio Beacon). När den aktiveras sänds Birkas MMSI-nummer och position via satelliter till sjöräddningsstationer runt om i världen. Bara att trycka på knappen och vänta, alltså.
Calle hjälpte mig att hänga upp en radarreflektor i akterstaget. Den är mittemellanstor och bättre än inget, antar jag. Åtminstone kunde Lerwick Harbour se oss när det inte var några vågor och vi passerade så nära att vi kunde se deras radarantenn. På bild fastnade den dock inte.
För att undvika decimering av besättningen monterades jackstays som löper från för till akter på båda sidor. Det är band (typ Ankarolina) som man hakar fast säkerhetsselen i. Praktiskt, då man kan springa runt på däck utan att behöva koppla om linan till selen hela tiden. Jack stays är bättre än vanliga tampar. Man kan trampa på dem utan att rulla iväg. Vad man ska tänka på är att infästningen bör tåla upp till två tons belastning. Jag hoppas att röstjärnet till förstaget och pushpiten (med åtta fästpunkter) sitter tillräckligt. De är känsliga för UV-strålning. Nu, då seglingssäsongen verkar ta slut, tog jag in dem.
tisdag 25 augusti 2009
Göteborg - Skagen - Farsund - Lerwick - Göteborg

Shetlandsöarna ligger i höjd med Gävle, en grad väst om Greenwich. Ögruppen är kanske mest känd för shetlandsponnyn, lunnefågeln och det faktum att vikingarna brukade hålla till där. Dit seglade jag och Calle under semestern. En dag hyrde vi bil för att titta på lunnefåglarna, men de hade redan gett sig av till havs. Resten av tiden drack vi bärs och spelade biljard. I övrigt finns det inte så mycket att göra där. Men det känns väldigt bra att ha seglat dit.
På vår väg mot Lerwick på Shetland Mainland stannade vi till i Skagen. Där blev vi besvikna på hamnen, som är dyr och skitig. Bättre är det i Farsund, som ligger vackert på några små öar omgivna av höga berg på norska sydkusten. Angöringen var en mäktig upplevelse. Hamnkaptenen, iförd norsk folkdräkt, knackade på. Istället för att kräva oss på pengar fick vi dagens tidning och varsin fralla. Därefter unnade vi oss Norges nationalrätt pizza á 200 norska.
Från Farsund satte vi kurs 300 grader i 270 sjömil. Vinden var svag till måttlig och vågorna skvalpade från alla håll. Efter tre dygn kom vi fram. Det är ganska häftigt det där. Man seglar och seglar och seglar utan att se land. Sen plötsligt dyker ön upp där framme, rakt i fören. Det mest sevärda ute på Nordsjön är alla sällskapliga fåglar, och oljeplattformarna. De är sjukt stora. Förutom några trålare såg vi knappt en enda båt därute.
Tre dagar räcker gott för att göra Shetlandsöarna. Vi gled ur hamnen med tidvattnetoch började segla hemåt igen. I träningssyfte valde vi att segla non stop till Göteborg. Det blev en verklig prövning för Birka med besättning.
Vi möttes av ett lågtryck ungefär tolv timmar tidigare än idealt, och fick kryssa med dubbelrevad stor söderut längs Norges kust. Vindskydden på mantågen blåste sönder. Allt blev vått. I brist på stormfock kryssade vi med en liten bit av genuan utrullad. Det funkade inte så bra - avdriften var ungefär 20 grader. På morgonen tilltog vinden till styv kuling samtidigt som den vred mot väst, och det var med lättnad vi kunde falla av. Under ett dygn länsade vi över hundra sjömil österut för endast riggen och en kvadratmeter försegel.
Efter fem dygns oavbruten segling fick vi landkänning i bokstavlig betydelse. Klockan halv två på natten gick vi på grund på Plankorna några hundra meter utanför Hinsholmen. Där fastnade vi. Femton minuter efter vårt samtal var Sjöräddningen på plats. Det kändes löjligt att bli bogserad sista biten, men i övrigt var det en fin segling. Den gav mersmak.
fredag 24 juli 2009
Citizen Aqualand Promaster II
Förr i tiden, innan man lyckats konstruera pålitliga urverk, var det endast möjligt att ta ut sin latitud när land var utom sikte. Genom att mäta vinkeln till solen går det att räkna ut hur långt från ekvatorn man är. Men för att kunna veta hur långt västerut man kommit, måste man först veta vad klockan är. Uret är alltså ett viktigt navigationsinstrument. Dessutom är det en av de få tillåtna accessoarerna för fåfänga män.
Nyligen skaffade jag en robust och vattentätt dykarklocka med en massa roliga funktioner. Bland annat aktiveras undervattensläget automatiskt då man hoppar i vattnet. Då börjar den mäta tid, djup och temperatur. Den piper om man råkar stiga upp för snabbt, vilket är bra vid apparatdykning. Och den lyser i mörkret. Sprillans ny på ebay kostade den en bråkdel av priset här i Sverige.
Uppdatering 2018: Den här artikeln skrevs uppenbarligen innan Arlington Watches grundades i London 2015. Arlington Watches är en webshop där man kan handla vintageklockor och begagnade klockor online. Faktum är att dykarklockan som detta inlägget handlar om var en av de första klockorna som Arlington Watches sålde. Klicka på bilden så får du se!
Update 2018: This post was obviously written before Arlington Watches was founded in London in 2015. Arlington watches is an online shop for pre-owned and vintage wristwatches which offers worldwide delivery and one year warranty on all timepieces. The Citizen in this post was in fact one of the very first watches that they ever sold (click on the image to see for yourself!), but since then Arlington Watches has sold vintage omega watches, vintage rolex and also a selection of vintage Russian watches.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
