Utsjöskepparintyg och kanalintyg

Det är intensiva tider och jag hinner knappt blogga – eller duscha. Jag har ännu inte hittat någon dusch i Hinsholmen, eller någon bra rutin för hur jag ska sköta hygienen på min nya boplats.

I onsdags hann jag dock med att bli godkänd Utsjöskeppare och Kanalfarare. Utsjöskepparkursen var matnyttig. Nu försår jag, åtminstone i teorin, hur tidvatten fungerar och jag har lärt mig några saker som jag inte ens visste att jag behövde kunna. Det var en bra kurs.

Kanalintyget är mest en formalitet som går ut på att man ska lära sig hitta i den lilla röriga boken Euroregs for Inland Waterways. Den ska finnas ombord tillsammans med kanalintyget om man vill åka kanal genom Europa. Jag ger den ett ankare.

I veckan var jag även på audition för TV-programmet Robinson. Det ska spelas in i höst och kommer att sändas under nästa vår. Om jag kommer med, så är det bra på flera sätt. Vinst där skulle innebära en skön buffert inför resan. Vid en eventuell förlust kommer jag åtminstone lära mig hur man överlever på en öde ö, vilket är bra i händelse av skeppsbrott. Dessutom är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet i jakten på sponsorer till Global Circumnavigation. Nästa vecka ska även Kerstin på intervju, vilket fördubblar chanserna för projektets uppmärksamhet i media. Om vi kommer med båda två föreslår jag en pakt.

Inatt sov jag på hotell och unnade mig veckans första dusch. Måndag till torsdag blev det endast ansiktstvätt, raggardusch och våttorkning av skrev morgon och kväll. Visserligen bra träning inför Robinson, men det är ingen långsiktig lösning. Nästa vecka ska jag etablera en ny vana – att duscha på jobbet.

Alla sa vi skulle dö

Med ideala förutsättningar kan en nöjessegling runt jorden se ut så här. Då är det inte så mycket snack om saken. Med begränsad erfarenhet, minimal budget och tveksam båt, däremot, möts världsomseglaraspiranten av en massa invändningar. Alla sa vi skulle dö är titeln på den senaste boken jag läst, och vad de tre Umestudenterna Danjel, Kajsa och Jonatan hörde när de gav sig ut på världshaven i sin gamla Vega, Sally Blue.

Deras hemsida är första Google-träffen på ”Segla jorden runt” och var således på ett sätt starten även för Global Circumnavigation. Historien ingöt hopp. Det är möjligt att komma iväg – och överleva – utan helt ideala förutsättningar. Norrlänningarna tog sig hela vägen runt jorden på knappt två år, med en total budget på 110 000 kronor per person, i en 40 år gammal Vega utan toalett och med krånglande motor.

Boken, som jag fick i present av Jungman C, är berättelsen om detta stora äventyr. Den innehåller några spännande seglingsscener. En natt seglar de över ett vulkanutbrott. Vid ett annat tillfälle tätar de en läckande genomföring med en morot.

Den största behållningen för mig var dock de psykosociala aspekterna av långsegling under enkla förhållanden. På Sally Blue blev det lite kinkigt emellanåt, vilket de åtgärdade med dialogfrämjande teambuilding-övningar. Det visade sig att deras självbilder inte stämde överens med rollen de hade i gruppen, eller nåt åt det hållet.

Detta är någonting vi måste förbereda oss på inför vår egen segling. Till exempel är det viktigt med definierade ansvarsområden för varje besättningsmedlem. Man måste våga lita på varandra och acceptera sin roll som en del av helheten ombord. På Sally Blue upprättades det formella kontrakt om vad som gällde inför seglingen. Det är nog viktigt att alla ombord åtminstone har någorlunda matchande förväntningar på vad resan kommer att innebära – ekonomiskt, tidsmässigt och geografiskt.

Jag imponeras av det mod och den målmedvetenhet som besättningen på Sally Blue har uppvisat. Det är tydligt att resan inte bara var en dans på rosor. Jag hoppas att stämningen ombord på Birka kommer att kunna vara lika konstruktiv och trevlig, även då vi utsätts för prövningar. När allt kommer omkring ska vi ju faktiskt sitta i samma båt.


Ölsaldo: 2382 kr

Manikyr

När man mekar med båtmotorn blir man smutsig, oundvikligen. Det överlägset bästa sättet att tvätta händerna på, är att tillverka en scrub på Yes och strösocker. Frottera händerna tills all olja och smuts löst sig och skölj sedan med ljummet färskvatten!

Segelkanot

Min erfarenhet av kanoter sträcker sig till en klassresa till Dalsland och några regniga dygn i Västerviks skärgård i förfjol. Det är fina minnen, även om paddling inte är min främsta passion. Någonting som verkar lite mer fartfyllt, är att segla kanot. Det går fortare än att segla L28, och man kan till och med ta sig över oceanerna i segelkanot.

Jag har ärvt läggningen att snöa in på saker från min far. Hans senaste intresse är just segelkanoter, vilket naturligtvis uppmuntras. Han borde bygga en kanot. En till. Här susar han fram i en D-kanot utanför Långedrag. Visst ser det läckert ut!

Bränslefilter

Närmast dieseltanken sitter ett grovfilter med vattenavskiljare. Idag bytte jag det. Tanken sitter upphängd under relingen med ett rör undertill, som bränsle rinner ner genom, till grovfiltret. På så sätt rinner allt vatten, som samlas i botten av dieseltanken, förhoppningsvis ner till vattenavskiljaren. Problemet som kan uppstå i en dieseltank som det samlas vatten i, är bakterietillväxt. Bakterierna, som trivs i ytskiktet mellan vatten och diesel, bildar ett slem som ser ut såhär. Det vill man inte få in i motorn.



Mellan grovfiltret och insprutningspumpen sitter ett finfilter. Det är enkelt att byta, om man har en filteravtagare till sin hjälp. Och rätt filter. Till en Volvo Penta MD7A passar finfilter med artikelnummmer 3840335. Inte 829913, som de trodde på Sjösport.

Pimp my Boat: Part 9

Att grilla är, liksom att segla, nödvändigt. Jag funderade ett tag på en sådan här, som hängs på pushpit och som gör det möjligt att grilla den nyfångade tonfisken direkt. Det känns dock lite nervöst att ens ha möjligheten att tända en grill ombord på en plastbåt. Och att grilla med gas är ju ungefär lika charmigt som att ta sig fram på havet med diesel. Så det fick bli en sån här:


En portabel liten kvalitetsgrill med det för Projektet mycket passande namnet Go-Anywhere. 695 kronor på Clas Ohlson.


Till grillat smakar det gott med ett glas eldigt Rioja. Trots den smarta vinglasupphängaren ovanför köket, har det vid ett flertal tillfällen hamnat vassa glasskärvor på durken. På Clas Ohlson finns vinglas av plast för tio kronor styck - ett givet köp för oss som gillar att segla barfota. Det blev fyra vanliga och fyra lite högre, för särskilt festliga tillfällen. De passade perfekt i vinglashängaren.


Igår testade vi grillen. Korv från Saluhallen med bröd från Pour Bon. Det blev en trevlig tillställning, där det även gavs tillfälle att testa vinglasen. De klarade sig hela kvällen, trots flitigt bruk och dans i Kajutan frampå småtimmarna.


Av motormekar-Stig fick jag tipset att pulversläckare bör omfylllas med jämna mellanrum. Åtminstone bör man vända på dem då och då, och banka med en träklubba i botten. Annars packas pulvret i botten, och släckaren kan bli obrukbar, trots att manometern står på grönt. För ett tag sedan ringde jag Kidde och samtalade kring min gamla 2,5-kilos Tempus. Den satt i båten när jag köpte den. Det blir billigare att köpa ny än att fylla om den, så igår passade vi på att träna eldsläckning också. Go-Anywhere slocknade på några sekunder och Lützen-dimman låg tät över Hinsholmskilen igår natt.

Surfa till havs

Igår på utsjöskepparn pratade vi lite om grib-filer, vilket är ett smidigt sätt att hålla koll på vädret. Det kräver dock att man har en dator och tillgång till Internet ombord. Hittills har jag bara använt det kustnära, med 3G-dongle. Jag har ju inte seglat längre. Fördelen med grib-filer är att de är så små. Med satellittellefon behöver det inte bli så dyrt, och med kortvågsradio tar det inte hela dagen att få ner en prognos. Här kan man ladda ner Ugrib gratis, som man sedan kan ladda ner väderfiler med. Upp till sju dagars prognos, som är häpnadsväckande träffsäker. Vindhastighet, vindriktning, lufttryck och nederbörd. Man kan till och med göra fräcka animationer, där man ser hur vädret utvecklar sig de kommande dygnen.



Eniro har börjat med sjökort. Det är visserligen inget longitud/latitud-nät, men i övrigt tycker jag att det ser ganska bra ut. Nu väntar vi bara på att sjökort ska dyka upp i Google Earth, med long/lat, stöd för GPS och utan texten ”får ej användas för navigering”.

Lilla Bommen – Hinsholmen 30 M

Sjökortet kommer från Fugawi, men det röda strecket kommer från MS Paint. Jag känner mig ännu inte helt bekväm med elektroniken, och använder fortfarande papperssjökort. Plotter/PC-navigering står på att göra-listan.

På förmiddagen den 1 maj tog vi farväl av Lilla Bommen. Hamnen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Vid rodret satt jag själv, och på fördäck virvlade Kikki omkring bland fenderts och tågvirke. Det var vackert väder, sol och svag västlig vind. Första stoppet blev Klippan, på fastlandet strax innanför Älvsborgsbron, där Carin och Kaj mönstrade på. Kaj hade med sig äppeldryck och några halv special, som vi åt till frukost. På grund av Carins sjösjuka blev leg två kort. Vi gick in i Långedrag, tackade för korven och släppte av dem igen.

Därefter satte vi segel och kryssade genom ett smalt sund vid Svinholmarna, för att Kikki skulle lära sig att skota hem ordentligt. Det gick bra. Vi fortsatte ut genom den södra farleden mot Vinga, som vi stilfullt angjorde västerifrån.


Bilden föreställer Vinga, söderifrån på långt avstånd genom mobilkamera. Tills Jungman C hittar ombord blir det inte bättre bilder än såhär.

Vinga markerar slutet på Göteborgs skärgård med sin välbekanta fyr och båk. Evert Taube föddes där. Det var nästan fullt i hamnen, som det kostar 140 kronor att ligga i. Om man inte är medlem i Winga Vänner. Då kostar det 120 kronor. Ett livslångt medlemskap kostar 1200 kronor. Som medlem får man en flagga att sätta under spridaren, och efter sextio besök på ön nås break even.

Vi gjorde hamburgare och tittade på solnedgången och Ebbe the Movie via SVT Play. Nästa dag blåste en frisk bris. Med god fart seglade vi hem igen, via Snobbrännan längs Styrsös norra strand. Hem igen, fast till en ny plats, nämligen Hinsholmskilens småbåtshamn. Birka har alltså förflyttats ytterligare några sjömil i rätt riktning, västerut. Nu har jag längre till jobbet, men närmre till havet. Det känns helrätt.