Vi drejar bi

Det kommer att råda stiltje här på hemsidan i några dygn nu. Efter några dagar av hårt jobb har vi nu långhelg framför oss som ska firas med både sill och öl i goda vänners lag på Öland, några distansminuter öster om Birkas position på kartan här till höger. Förhoppningsvis hinner jag pipa förbi och åtminstone titta på skönheten. Men datorn ska vara i hopfällt läge under helgen så därför önskar jag er en trevlig helg så hörs vi igen på måndag!

Vakna!

Vid långfärdssegling är kollision med ett annat fartyg en av de största och allvarligaste riskerna, varför gott sjömanskap bl a innebär ständig uppsikt horisonten runt. I en liten båt som inte sticker upp så högt mellan vågorna kan detta bli extra avgörande och med en liten besättning där vaktpassen kan bli både långa och ensamma är det viktigt att kunna hålla sig vaken.

Om man stoppar in typiska värden i en ekvation som innehåller jordytans krökning, sin egen och ett lastfartygs höjd över vattenytan samt lastfartygets marschfart så kommer man fram till att det kan ta så lite som tjugo minuter från det att lastfartyget sticker upp över horisonten till det att man har dess bulb i skrovsidan.

Hur klarar sig då ensamseglare under månadslånga överfarter när katastrofen kan komma när som helst och med så kort varsel? Olle Landsell som seglade sin sexmeters havsfidra över Atlanten hade med sig en äggklocka som ringde var tjugonde minut. Andra kanske väljer en rutt där risken för möte är minimal. Det finns hjälpmedel såsom radarvarnare och AIS men frågan är hur gott man sover om tekniken är ens enda vakt.

Tanken att segla ensam över en ocean är hissnande men jag tycker ofta att det är plågsamt att gå upp på morgonen även efter några timmars sömn, vilket är en av anledningarna till att jag vill ha sällskap ombord. Men risken finns att folk hoppar av (förhoppningsvis inte i bokstavlig mening) och därför tränar jag nu på att vara vaken medan jag förbereder en jobbgrej som ska presenteras imorgon och som jag verkligen borde ägna mig åt istället för att blogga.

Soundtrack Part II – Cubana

I en segelbåt till havs kan elektricitet bli en bristvara, så det är tur att det finns akustiska instrument. Gitarren följer med, liksom ett stort lager gitarrsträngar från www.gitarrstrangen.se. Nu sökes såväl gastar som medmusikanter för expeditionen. Sjöben och musiköra är av underordnad betydelse för vi kommer att ha gott om tid att lära oss både segla och musicera. Vore det inte trevligt att spela några bitar som anknyter till de länder som ska besökas? Om vindarna för oss till Kuba så vet jag ett fint stycke musik som säkert skulle göra succé där. Det kräver två gitarrer och lite fingerfärdighet, så om du har lust att följa med kan du börja öva in en av stämmorna redan nu. Birka är egentligen inget piratskepp och jag hoppas spanska gitarrcentret kan se mellan fingrarna om arrangemanget råkar vara deras.

En lördag i Malmös hamnar och segelklubbar

I och runt Malmö finns flera fina småbåtshamnar som idag besöktes i hopp om att finna en bas inför avseglingen. Det blev en fin dag i solen men tyvärr inget definitivt besked om båtplats. Däremot fick vi en chans att andas havsluft, titta på vackra båtar och träffa några riktiga båtentusiaster som gav oss hopp om att det nog ska gå att få tag på en plats ändå, på ett eller annat sätt.

Klagshamns hamn är belägen en bit söder om Malmö längst ut på Klagshamnsudden. Läget är inte idealt, men atmosfären kändes rätt. Utanför klubbstugan förbereddes kvällens grillning och båtklubbens representanter var ivriga att förklara hur det fungerar att ha båt där. Det är en andelshamn vilket innebär att medlemmarna köper sin båtplats och alltså en del i hamnen. Några platser har sjöbodar, eller "hoddor", som de benämns på skånemål. Möjligheten att hyra plats säsongsvis ska undersökas närmare med hamnföreningens kansli. Ett stockankare prydde klubbstugans entré:

Nästa stopp blev Limhamns småbåtshamn som ligger närmre Malmös centrum och är en betydligt större hamn med mer folk och kommers. Där avnjöts en lunch på Malmö Segelsällskaps soldäck vars utsikt avslöjade att det faktiskt finns tomma båtplatser i Limhamn:

Detta betyder dock inte att de är lediga, utan snarare att Malmöborna inte hunnit få sina båtar i vattnet så här tidigt på säsongen. Vissa kanske stannar på landbacken längre än andra:

Småbåtshamnens kontor var stängt, men efter lunchen träffade vi ordföranden i Limhamns Segelsällskap som tipsade om fiskehamnen. Även där var det liv och rörelse men för att få tillgång till några bryggmeter krävs nog en viss dos social engineering som det tyvärr inte fanns tid för idag.

Istället jäktade vi vidare till Lagunen, hemmahamn för de inte så mesiga killarna bakom Escape to Danger. Även där var kansliet stängt och i övrigt var det inte så mycket action så vi nöjde oss med att lämna en lapp i brevlådan och körde vidare.

Efter att ha passerat Zlatans anspråkslösa boning vid Ribersborg var vi framme i Västra Hamnen som ligger vid landmärket Turning Torso. Där slog vi oss i slang med en tillmötesgående och i djonkriggad stålbåt åretruntboende arborist som erbjöd sig att flytta sitt hem några meter akteröver eller kanske till och med segla till Gotland för att ge rum åt Birka. Vi sa att vi skulle höras igen.

På hemvägen passerades Dockan, Lommabuktens Seglarklubb och Bjärred. I Bjärred ska det enligt uppgift finnas en båtklubb, men någon hamn kunde vi inte hitta. Om någon kan bekräfta att det finns en småbåtshamn i Bjärred så mottages en vägbeskrivning dit tacksamt!

Laurinkoster 28

Arvid Laurin var båtkonstruktörernas båtkonstruktör. Under sitt 97-åriga liv konstruerade han många segelbåtar, varav L28 är den mest kända. Från början byggdes båten i trä och det krävdes noggranna beräkningar och analyser innan Arvid anammade nymodigheten plast.

L28:ans rundade valdäck och den för kostrar typiska spetsgattade formen utstrålar styrka och sjöduglighet snarare än fart och lekfullhet. 1957 vann visserligen en L28 överlägset Gotland Runt, men sedan dess har mycket hänt på båtfronten och för racing rekommenderas idag lättare båtar med mindre lateralplan. Den långa ingjutna blykölen erbjuder istället ett bättre skydd vid grundstötning och en kursstabilitet som uppskattas av djuphavsseglare. Denna skrovform klarar även brytande sjö bättre än fenkölade båtar och när den väl kapsejsar så rätar den snart upp sig på rätt köl igen, givet att det fortsätter att skvalpa lite. Invändigt är L28:an överraskande rymlig och jag upplever ståhöjden som några centimeter för liten, fullt jämförbart med den större kostern Allegro 33.

Flera spektakulära seglatser har genomförts med båttypen. Göran Cederström ensamseglade som förste svensk jorden runt för trettio år sedan med en L28. På senare tid har båttypen använts för liknande resor, läs till exempel om Aurora eller Don Quijote. Själv har jag aldrig seglat en L28 men förväntningarna inför premiären till sommaren är på topp. Enligt uppgift gör sig båten bäst i frisk vind på öppet vatten och därför planeras första etappen av världsomseglingen från Kalmar via Bornholm och vidare till var vi nu kan hitta en lämplig hemmahamn till en båt med dessa mått:

Längd över allt: 8,34 m
Längd i vattenlinjen: 7,32 m
Bredd: 2,50 m
Djupgående: 1,35 m
Deplacement: 3,3 ton
Kölvikt: 1,6 ton
Segelarea: 33 kvm
Masthöjd över däck: 10,90m

För mer information, besök Laurinkostersällskapet. Verkar vara ett trevligt gäng som jag ser fram emot att stifta bekantskap med. För bilder på min L28, se kategorin Birka.

Livskarriär

Att segla jorden runt kommer att ta en sisådär två till tre år. Efter att ha investerat fem år på en utbildning som syftar till en klassiskt landbaserad karriär kan det tyckas ostrategiskt att överge konferensrummen och datorn för havet och fjärran öar. Under utbildningen fick jag lära mig innebörden av många trebokstavsförkortningar och även begreppet alternativkostnad. För världsomseglingen är alternativkostnaden vad jag skulle ha tjänat om jag istället hållit mig i konferensrummet och diskuterat ekonomimodeller under de två till tre åren. En icke oansenlig summa pengar alltså. Jag beräknar att vara luspank vid hemkomsten. Dessutom är det ovisst hur min fortsatta yrkesbana kommer att påverkas efter att ha guppat omkring på böljan den blå under så lång tid istället för att ha samlat CV-poäng. Global Circumnavigation kan bli en CLM, a Career Limiting Move.

På högskolan läste jag en kurs i optimering. Med hjälp av komplicerad matematik går det att räkna ut hur man maximerar nyttan av begränsade resurser. Eftersom vår tid här på jorden är begränsad måste väl livets mening vara att optimera den tid vi faktiskt har. För mig känns inte konferensrummet som den bästa lösningen. Jag har iochförsig inte räknat på detta. Kanske visar det sig att livet under och efter världsomseglingen kommer att bli så helvetiskt att det hade varit bättre att stanna hemma. Den som lever får se. Om världsomseglingen däremot blir bra och kanske rentav utvecklas till någonting som jag kan leva på så får väl de fem åren på högskolan betraktas som en s.k. ”sunk cost”, ett annat begrepp jag fick med mig därifrån.

Nina Jansdotter är duktig på detta med liv och karriär och hon förmedlar ett budskap som hon kallar för livskarriär. I korthet går det ut på att man ska skriva en lista på allt man tycker är roligt, hitta en röd tråd och därefter forma sitt liv och sin karriär efter detta. På så sätt kommer man få en framgångsrik karriär och ett lyckligt liv. Enkelt och bra. Min lista såg ut ungefär såhär:

• Frihet
• Resa
• Utmaningar
• Sommar
• Oberoende
• Äventyr
• Umgänge
• God mat
• Musik
• Naturupplevelser
• Fridykning
• Att imponera på andra
• Segling
• Att slippa stress
  

Den röda tråden blev för mig en världsomsegling. Har du hittat din livskarriär?

m/s Beluga Skysails

I ett tidigare inlägg finns en film med en kille som flyger drake från båten. Den här artikeln berättar om ett 10 000 ton tungt lastfartyg som kitesurfat över Atlanten på liknande sätt.