Lägesrapport från inlandet

I ett tidigare inlägg skrev jag att tiden inte alltid räcker till. Den senaste tiden har inte riktigt gjort det, vilket uppdateringsfrekvensen här skvallrat om. Dessutom har Per Stenborg skött sitt jobb ovanligt bra den sista tiden. Men skrivandet är som havet, det går i vågor. Och det kommer mera, var så säker! Sedan senast har mycket hänt, t ex:

• Nya bud om båtplats, dock ingenting jag tar på allvar.
• Bokat tid för VHF-examination. Det ska bli jätteroligt att prata i radion, men det är mycket att tänka på. Till exempel måste man kunna den (coolare) engelska varianten av Adam, Bertil, Ceasar, nämligen: Alfa, Bravo, Charlie, Delta, Echo, Foxtrot, Golf, Hotel, India, Juliett, Kilo, Lima, Mike, November, Oscar, Papa, Quebec, Romeo, Sierra, Tango, Uniform, Victor, Whiskey, X-ray, Yankee, Zulu. Nu kan vi den.
• Läst på här om olika sorters värmare och det verkar luta åt en sådan här. Ganska varm, men framför allt verkar den enkel och bra. Förhoppningsvis går den att installera även med tummen mitt i handen.
• Kommit halvvägs genom ett nytt, riktigt spännande äventyr. Snart kommer alltså en ny bokrecension.

Just nu sitter jag på ett hotellrum mitt i Sverige, alldeles för långt från kusten. Den lokala frutti di mare-pizzan var en klen tröst, men jag ser fram emot helgen. Då ska Stockholms skärgård besökas, och om Per fortsätter i samma goda stil, ja då åker badbyxorna garanterat på.

Väderlek

Tills en naken kvinna hittar ombord är vädret oförutsägbart, och vi får istället lita till meteorologiska observationer och prognoser. Med hjälp av en kortvågsradio och ett modem går det att ladda ner aktuella väderkartor från Internet, var man än befinner sig. Men sen gäller det att kunna tolka dem också. Jag brukar träna när jag tittar på vädret på TV. Lågtryck snurrar moturs och högtryck medurs. Vid en lågtryckspassage kommer först en varmfront, sen en kallfront. Min absoluta favoritmeteorolog på TV är Per Stenborg, vars bild hänger på skottet. Förhoppningsvis lugnar även Pers avslappnade pose havet.

Grattis på mors dag!

Maritimt skrock

I förra inlägget skrev jag lite om Gud ur ett privatekonomiskt perspektiv. Religion hänger även ihop med havet på något sätt. Till exempel verkar folk som bor på öar i allmänhet vara mer religiösa än de som bor på fastlandet. Kanske är det för att havets tillsynes oändliga storlek påminner människan om sin litenhet. Sjöfarare har i alla tider sökt tröst och styrka i högre makter. Utan att börja klyva hårstrån kan man väl sammanfatta följande gamla hävder som vidskepelse snarare än religion:

• Kasta inte sten i havet, för då kan det bli storm.
• Byt inte namn på båten, för då kan det bli storm.
• Undvik rödhåriga människor, annars kan det bli storm.
• Kliv ombord med höger fot först, annars kan det bli storm.
• Ta inte med en präst ombord, för då kan det bli storm.
• Vissla aldrig ombord, för då kan det bli storm.
• En naken kvinna bör finnas ombord, för hon lugnar havet.
  

För att ta det säkra före det osäkra är det väl lika bra att följa dessa regler under seglingen. Finns det fler regler att tänka på till havs?

Girighet är en dödssynd

Global Circumnavigation är ett ganska så politiskt och religiöst obundet projekt. För att få delta spelar det inte så stor roll om du tror på Gud, Mona Sahlin eller Barack Obama. Själv bangar jag sällan en politisk diskussion, men bön klarar jag mig utan.

Som det mesta nuförtiden är resan mer beroende av pengar än av Gud. Därför försöker jag spara så mycket pengar som möjligt fram till avfärd och för att även du ska ha råd att följa med delar jag med mig av mina sparknep här på bloggen. Till exempel är jag inte med i Svenska Kyrkan. Eftersom jag är född i Sverige före år 1996 e.Kr. var jag det per automatik. Men eftersom jag inte tror på den apostoliska trosbekännelsen lämnade jag klubben som gör det. För inte så länge sedan kom deklarationen och det var med en ogudaktig snåljåps belåtenhet jag konstaterade att jag sparat in en hel procentenhet av min största enskilda utgiftspost, skatt.

Jag respekterar dem som av olika skäl tycker det är värt tusentals kronor om året att stanna kvar i Svenska Kyrkan. Samtidigt tycker jag det är fel att det krävs en aktiv åtgärd för att gå ur, borde det inte vara tvärtom? Nåväl, om du vill följa med en hedning på de sju haven kan du läsa här hur även du kan bättra på skeppskassan.

Lätt fånget, lätt förgånget

Lita aldrig på en hamnfogde. Det gjorde jag och nu har ytterligare en bit av min blåögdhet förbytts till cynism och misstro. Han lovade en båtplats vid en flytbrygga i Malmö och att kontraktet skulle skickas samma dag. Men det kom aldrig. Häromdagen ringde jag och frågade hur det gick och då visade det sig att han sålt sina flytbryggor. Nu är de på väg till Luleå. Anledningen till att jag inte fått reda på detta var att han hade haft mycket att göra. Hamnfogdejobbet måste vara mycket stressigt för han hade inte ens haft tid att svara på mina mail.

Nya tips om båtplats mottages alltså tacksamt. Men tro inte att jag kommer ta någonting på allvar förrän båten verkligen ligger där och guppar.

Båtfix med ruffkänsla

Precis hela helgen ägnades åt målning, vaxnig och provboende i båt. Resultatet blev över förväntan på alla punkter, mycket tack vare trevligt och arbetsamt sällskap. Hela botten rollades med en lagom giftig och svart färg. Skrovsidor, ruff och sittbrunn är polishade och vaxade och i rätt vinkel går det nästan att spegla sig i gelcoaten. Matlagningen var ett nöje och pullmankojen fungerade utmärkt att sova i, åtminstone efter hårt kroppsarbete och en liten whisky i kajutan. Det enda som återstår inför premiärseglatsen är en vattenlinje, lite antihalkfärg på däcket och några extra penseldrag under stöttorna och kölen. Och en rigg.

Men det är nog som båtfolket brukar säga, man blir aldrig helt färdig med sin båt. Sovklimatet skulle kunna bättras på genom att installera en värmare, eller genom att segla söderöver. På kort sikt är en värmare den lämpligaste lösningen. För att segla söderöver tillkommer ytterligare installationer och modifieringar. Till exempel ett vindroder, extra grabbräcken, ett större nät för lök, en extra länspump, mer elektronik, en äggklocka och säkert många fler små projekt. Sysslolös oroar jag mig inte för att bli de närmsta två åren, men om det fortsätter lika bra som den här helgen så ska det nog gå vägen.

Fyrar – från Falsterbo till Færder

En man som seglat såväl optimistjolle i västergötländska Lönnesjön som Ostindiefararen Götheborg i sjörövarhavet Adenviken är Ulf Sveningson. För att han ska ge sig ut på havet krävs två saker: Att båten är av trä och att och att reservoarpennan följer med ombord. Ulf är nämligen en mästerlig tecknare och passionerad träbåtsfetischist. Antagligen är han även duktig på mörkernavigering, han har i alla fall stenkoll på västkustens alla fyrar.

Fyrar – från Falsterbo till Færder är en utförlig dokumentation av fyrar i svenska, danska och norska farvatten med text av Gert Malmberg och Illustrationer av Ulf Sveningson. Tack Uffe, för detta fina stycke kulturhistoria och trevliga bidrag till skeppsbiblioteket!

Betyg:

The Pirate Bay

Gulf of Aden är det engelska namnet på Adenviken, eller den vattenmassa mellan Somalia och Yemen som förbinder Röda havet med Indiska oceanen. Om det är någonstans jag egentligen inte vill segla så är det här. Det händer nämligen att nöjesseglare blir attackerade av pirater i dessa farvatten. Statistiskt sett är risken ungefär en procent. Det är sju gånger mer sannolikt än att vinna ett belopp större än 100 kr på en trisslott. Frågan är om risken är värd att ta för att slippa segla runt en hel kontinent?

Det var inte förrän jag såg den här hemska dokumentären på SVT som jag insåg allvaret i hotet. I filmen visas hur somaliska flyktingar blir smugglade över havet till Yemen. För fyrtio dollar och med livet som insats får de en riktig helvetesfärd. 130 människor trängs på en båt avsedd för tio, och under tre dygn i gassande sol får de varken mat eller vatten. De blir ständigt misshandlade av vakterna och några blir kastade över bord för att de andra ska sitta still. Det är antagligen dessa samvetslösa människosmugglare som även ligger bakom de piratöverfall som sker i området. För dem är värdet av föremål och kontanter ombord på en västerländsk nöjesbåt betydligt högre än några människoliv, så det gäller att akta sig.

På www.noonsite.com rapporteras sjöröveri från all världens hav och här finns även information om hur riskerna kan hanteras. Klaus Müller, en före detta säkerhetsagent, livvakt, militär och seglare ger följande tips:

Om man blir bordad ska man inte räkna med att få se land igen så det bästa är att försöka ta sig förbi obemärkt. Det bästa är att segla (och inte gå för motor) i skydd av nattens mörker med all elektronik avstängd och alla ljus släckta. Radarreflektorn och all onödig metall ska plockas ner från masten och vinscharna ska användas sparsamt. Jollen ska hänga på släp en bit bakom båten packad med vatten, bra åror och en handburen VHF. Om pirater närmar sig ska man spraya dem och resten av båten med tårgas av typ CS för att därefter hoppa i vattnet, simma till jollen, skära av linan och paddla snabbt som attan medan hjälp anropas på kanal 16.

Fast i lånefällan

Idag när jag var på biblioteket för att låna en bok om VHF-radiokommunikation blev jag inlåst. Mitt lånekort fungerade inte i maskinen (kanske pga en obetald skuld, ölsaldot kan komma att behöva justeras) och innan jag hunnit be om hjälp hade klockan hunnit slå sju. För bibliotekarierna innebär det klockslaget omedelbar hemgång. Innan jag hunnit ställa tillbaka boken på dess rätta plats var lokalen tom och entrédörrarna låsta. Efter lite nervöst letande hittade jag tillslut en bakdörr som det gick att slinka ut genom. Nu blir det ingen kvällslektyr, men värre saker kan hända. Till exempel kan man bli överfallen av pirater. Det är bland annat därför jag vill lära mig hur man använder en VHF.

Navigare necesse est

I helgen besökte jag som en förberedelse inför världsomseglingen Sveriges Seglarhuvudstad Göteborg. Där gavs det tillfälle att finslipa tekniken för både sjösättning och mastkransklättring när familjens IF åkte i plurret. Att segla fanns det inte tid för, men det kändes fint att åtminstone få färdas över en liten bit vatten, sittandes på fördäck medan pater noster höll kursen och järngenuan förde oss mot mastkranen.

Det var många som passade på att rigga sina båtar denna vackra dag. Snedseglarna i maxin framför oss i kön till mastkranen fick emellertid en kort säsong. Efter en grundstötning på säsongspremiären lyfte de istället av masten för att kunna ta upp båten på land och inspektera kölen. Det är alltså, som man säger, nödvändigt att navigera.

En händig man

I ett tidigare inlägg står det om Sebastian Näslund som byggde en båt. En kanske inte lika extrem, men väl så hängiven båtbyggare är min far. Han finslipar i detta nu sin senaste skapelse:

Den är av ungefär samma längd som Sebastians båt, men med mindre deplacement och blygsammare bredd. Den kommer nog inte ta honom hela vägen till Amerika men antagligen blir det några fina turer runt kobbar och skär på västkusten i sommar. Ritningar från Internet, några furuplankor, lite glasfiber, epoxi och ganska många timmar i verkstaden var allt som behövdes. Nu återstår bara den sista finishen, en paddel och en välpackad matsäck för premiärturen. Längtan till havet har jag kanske ärvt från min far, men tyvärr inte hans händighet.

Tid

Någonting som jag hoppas få uppleva under seglingen är tid. Tid finns jämt, men hemma är det ibland så stressigt att det känns som att tiden inte räcker till, paradoxalt nog. Det tar ungefär en månad att segla över Atlanten och jag tror att en sådan månad känns annorlunda än en månad hemma. Förhoppningsvis längre, för månaderna går i vanliga fall alldeles för fort. Under en månad till havs hinner man nog med allt man ska, och kanske lite till. Som att spela alfapet, till exempel. Det är ett riktigt trevligt tidsfördriv.

Urban Circumnavigation

Om man tycker världen är för stor så kan man ju alltid nöja sig med Malmö. Men idag hade inte så många vågat sig ut på ens detta, trots perfekta väderförhållanden:

På den ”anrika sightseeingbåten” Rundans hemsida presenteras konceptet, som påminner om det Paddan kör i Göteborg: Flerspråkig cityguidning från platt båt. Efter lite grävande journalistik kom jag fram till att Rundan egentligen bara är 61 år anrik, medan Paddan erbjuder ”Rundtursightseeing med båt i Göteborgs hamn, kanaler och vallgrav ifrån 1600 talet”. Heja Göteborg! Dit är jag på väg nu för att mjukstarta seglingssäsongen i hemmavatten, dock inte i vallgraven.

Ensam med havet

Vilka galenskaper man än hittar på så finns det alltid någon som gör något ännu värre. Till exempel Sebastian Näslund. Det är en företagsam och lite märklig man. Bland mycket annat har han byggt om en fyra meter lång livbåt till oceankryssare och seglat fram och tillbaka till Amerika med den.

Ensam med havet handlar om det äventyret. Boken är personligt skriven och det är framförallt de spirituella inslagen som jag uppskattar. Beskrivningarna av de länder och människor han möter känns mer som ett klassiskt resereportage, vilket åtminstone jag tyckte blev lite långrandigt. Jag ville främst läsa om seglingen och eftersom Sebastian ser sig själv mer som resenär än seglare så är det naturligt att boken inte blev någon fullträff för mig. Sebastians mål med resan var att uppleva total självständighet, och seglingen var mest ett verktyg för att uppnå detta mål. Ensam med havet lärde han sig också att förstå sig på själv. Själv fascineras jag av Sebastians mod och handlingskraft, men jag förstår mig fortfarande inte riktigt på honom.

Betyg:
Ölsaldo: 1127 kr Vad betyder ölsaldot?

Omotiverat om motivation

I över ett år har jag tänkt flytta från studentlägenheten jag bor i, men inte riktigt fått tummen ur. Eftersom lägenheter och boende är ett ständigt återkommande samtalsämne börjar det bli lite pinsamt att tala om att jag fortfarande bor kvar i studentlyan. Jag har ju pratat om att flytta så länge, men bara gjort några halvdana försök att hitta något annat. Snart får jag inte bo kvar och ändå har jag inte känt mig tillräckligt motiverad att ta mig härifrån.

Däremot, efter bara några veckors sökande har jag redan hittat en båtplats. Det är visserligen inte samma sak som med en lägenhet, men visar ändå en viss skillnad i motivation hos mig. Det är tydligen viktigare att driva världsomseglingsprojektet än att ha tak över huvudet.

Bör jag vara orolig eller glad över detta? Jag tänker såhär: Tak över huvudet utgör första eller andra trappsteget i Maslows behovstrappa och världsomseglingar borde väl ligga på fjärde eller femte nivån. Siktar jag för högt? Kan trappan rasa ihop? Eller borde jag vara glad och tacksam över att de övre nivåerna motiverar mig? Det kanske tyder på att allt det där grundläggande egentligen redan är fixat. Eller också kanske det går bra att hoppa omkring lite mellan stegen lite som man själv behagar? Är teorin ens tillämplig på en bortskämd åttiotalist i dagens Sverige?

Båtplats funnen

Tack för all hjälp i sökandet efter båtplats! Nu verkar det som att det löst sig, åtminstone för den här säsongen. I den nyanlagda marinan Dockan i Malmö finns några meter flytbrygga lediga längst ute vid hamninloppet. Själva platsen hade gärna fått vara bättre skyddad mot vädrets makter, men enligt en blivande båtgranne är sjöhävningen inte så farlig. Och eftersom Birka är sjöduglig ska det nog fungera, tills vidare. Tyvärr får man inte bo ombord på båten här.

Varm öl är kallare än god

Kall öl är gott och något som i alla fall jag associerar till sommar, sol och salta bad. Har du sett den där ölreklamen med brunbrända killar som hissar upp en back öl ur vattnet till de törstiga badbrudarnas förtjusning? Visst ser det läckert ut och den marina känslan är tilltalande, men riktigt god öl är faktiskt jordkyld öl. Något besvärligare, men väl värt mödan. Det fick vi ett bevis på under helgen då Valborg traditionsenligt sköljdes ner med öl ur en lagom djup grop:

Detta är en lyx som vi inte kommer att kunna njuta av ute till havs. Ölkylningen kan rentav bli ett problem. Kylskåpskall öl är inte alls samma sak och på tropiska latituder är havsvattnet för varmt även på stora djup. En metod som jag ännu inte testat men som sägs fungera är följande:

1. Vira in ölflaskan i vattenabsorberande ljus textil.
2. Hissa upp ölen i masttoppen där det blåser friskt.
3. Vänta ett slag.
4. Hala ölen som nu ska vara kall och redo för servering.

Det ska bli kul att se om detta verkligen fungerar. Någon som vet? Finns det fler sätt att kyla öl på?

Pengar i sjön?

På DN:s hemsida står det idag att Sveriges fritidsbåtägare köper båtprylar för 15 miljarder kronor varje år. Det blir dryga tjugotusen kronor per fritidsbåtägarskalle och säsong. Eftersom min båt var begagnad vet jag inte riktigt hur det påverkar statistiken, men jag gissar att projektet Global Circumnavigation kommer att bidra till en höjning av snittet de kommande säsongerna. Efter en lång, trevlig och avslappnande helg är det om nio timmar dags att infinna sig på kontoret igen, men istället för att ha söndagsångest är jag tacksam att jag har ett jobb att gå till och därav en möjlighet att kunna finansiera resan.

One Night in Birka

Av en slump fick jag i onsdags kväll en timme att döda i Kalmar, så jag passade på att titta till båten. Det var mörkt och kallt men jag blev varm i hjärtat ändå. Hon stod stadigt och väl skyddad under sitt kapell och det krävdes inte många försök med mobilen för att inse att en ordentlig kamera är nästa investering.

Taxichauffören tittade lite konstigt på mig när jag ville bli avsläppt här.

De nya polykarbonatfönsterrutorna håller på att sättas upp.

Musikhörnan

Hemlighuset är utrustat med en sån där luktagott-spray.

Birka seglar under svensk flagg.