Likt en snigel tog jag med mig min lilla bostad och flyttade till Göteborg. Det gick bra. Min nautiskt kompetenta men tidvis trötta syster och jag turades om att styra, så vi kunde avverka hela sträckan utan att mellanlanda.
Precis när vi skulle göra loss i Limhamn upptäckte vi att generatorremmen gått av. Man borde alltid ha en extra i reserv. Vår avgång blev fem timmar försenad på grund av detta, men sen kunde vi gå för motor i bleke hela vägen upp till Helsingborg. Där möttes vi av en frisk västan som tog oss runt Kullen och slutligen hela vägen till Göteborg.
I höjd med Varberg gick jag upp på däck för att reva storseglet. Då inträffade katastrofen. En man-över-bord-situation är något av det värsta som kan hända på öppet hav, och något man borde öva på oftare. Det fick vi tillfälle att göra när min nya mössa plötsligt åkte i spat. Båtshaken touchade, men jag fick inget grepp om den. Sen förlorade vi den ur sikte. Havet ger och havet tar, men jag har redan köpt en ny mössa, likadan som den förlorade.
Det vemod jag kände när vi stävade ut ur Limhamns hamn förbyttes efter trettio timmars seglats mot glädjen av att vara tillbaka i min gamla hemstad. Göteborg är den stad som mest av alla städer i Sverige präglas av sjöfart och båtliv. Jag ska göra mitt yttersta för att förstärka den bilden av Göteborg medan jag bor här. Till att börja med ska jag isolera förpiksluckan med ett liggunderlag.