torsdag 26 november 2009

Rutt

När man seglar har man inga planer, bara intentioner. Men många undrar hur jag har planerat, och kräver svar. Så jag har skissat lite grann. Ingenting är hugget i sten. Det är en mycket lång resa som är omöjlig att detaljplanera. Detta är mer ett underlag för diskussion och ett försök att vänja sig vid tanken på vad som komma skall.

Rutten är uppdelad i elva "legs", och det finns alternativa sträckningar på vissa etapper. Ju längre västerut vi kommer, desto luddigare är planen. Det är medvetet. Den elfte och sista delsträckan sträcker sig över halva jordklotet och går inte ens hela vägen hem. Det är svårt att veta hur omständigheterna kommer att se ut om ettochetthalvt år på andra sidan jordklotet. Vi får ta det som det kommer. Intentionen är dock att ta sig hela vägen runt. På ungefär 24 till 30 månader.

Jag har utgått från "den klassiska rutten" västerut: Kanarieöarna - Panamakanalen - Torres sund - Röda havet - Medelhavet, om man ska fatta sig kort. Klicka på länken för att komma till kartan i Google Maps. Om du har Google Earth installerat, kan du öppna rutten där.


Visa Rutt på en större karta

Lite hur jag tänkt:

Det är nog bekvämare att segla via Skottland än genom Engelska kanalen. Hellre ett sjöodjur i Loch Ness, än motvind, tidvatten och trafikstockning. Dessutom erbjuder Skottland fina möjligheter att bunkra Single Malt.

Om det är hård västlig vind när det är dags att ge sig av, kan vi istället mjukstarta söderut över Kattegatt och åka igenom Kielkanalen. Men isåfall blir det Engelska kanalen, med vilopaus i bland annat Amsterdam.

Scillyöarna vid Storbritanniens sydvästra hörn skulle vara roliga att besöka, och bidrar med sjörum inför Biscaya-överseglingen.

Efter pitstops i Vigo och Lissabon seglar vi, möjligtvis via Madeira, till Kanarieöarna. Därifrån seglar vi antingen raka vägen över Atlanten, eller så tar vi en avstickare till Afrikas västkust och Cape Verde på vägen.

Det är inte bestämt vilken av de Små Antillerna i Västindien vi ska sikta på. Barbados ligger närmst, men klingar inte lika bra som till exempel Tobago. Av ekonomiska skäl är det nog lämpligast att inte cruisa runt för länge i Västindien, utan i stället ta sig vidare mot Panama. Kortaste vägen blir via ABC-öarna (Aruba, Bonaire och Curacao). Om vi tar den vägen vill jag även landstiga i Venezuela och Colombia. Innan vi seglar in i Panamakanalen ska förråden av rom vara välfyllda.

Panamakanalen är point of no return. Första stoppet blir Galapagos, som jag alltid velat besöka. Därefter får vi se. De flesta verkar segla kortaste vägen västerut till Marquesas. Men om moralen är god och vindarna bär, vore det riktigt häftigt att segla längre söderut, till Påskön och Pitcairn. En mer avlägsen plats än Pitcairn finns knappt. Det bor 48 pers där, 1300 sjömil från närmsta flygplats. Tyvärr finns det ingen riktig hamn på Pitcairn, så det gäller att ha tur med vädret. Annars är det bara att segla vidare.

Sen blir det vidare genom Franska Polynesien mot Australien, kanske via Nya Zeeland. Vidare genom Indonesien, Thailand, Andamanerna, Indien, Maldiverna, Röda havet och Medelhavet. Från medelhavet går det att åka kanal upp till Sverige. Om piratsituationen utanför Somalia inte ordnar upp sig kanske det är läge att överväga omvägen runt Afrika istället. Isåfall stannar vi till i Rio. Och då kommer nog resan ta lite längre tid än "planerat".

3 kommentarer:

Per sa...

COOL!

Hatte sa...

Underbart! hittade just din blogg !
/Hatte
http://hurley22sweden.blogspot.com/

Therése sa...

å gyyyd vilken trip!