torsdag 19 augusti 2010

Aldrig säga aldrig

På denna blog har jag skrivit om förberedelserna inför en världsomsegling. Förra inlägget skrevs strax före avfärden och var menat som det sista inägget. Det gäller fortfarande, men här kommer ett till ändå. Resten får ni läsa på andra hemsidan.

För snart tre år sedan började jag längta efter att segla iväg, riktigt långt. Detta inlägg skrivs inifrån båten som ligger vid en boj vid Scilly-öarna utanför Storbritaniens sydvästra spets. Om några dagar ska vi segla över Biscaya-bukten, mot Spanien. Spanien. Det är utomlands, det. Jag är hopplöst nöjd över att ha kommit iväg.

Det finns många att tacka, som hjälpt till på olika sätt. Min arbetsgivare Unit4 Agresso gav mig tjänstledigt. Calle och Kerstin och alla andra som hjälpt eller ska hjälpa till att segla. Och våra sponsorer.

På 28fot.se framgår att vi döpt om Birka till Pour Bon. En del tror att det betyder otur att byta namn på båten. För mig och övrig besättning var namnbytet dock en riktig lyckoträff.

Båtens namne är ett cafe i Göteborg, där jag många gånger ätit lunch, och numera världsomseglingens huvudsponsor. Det var några hektiska veckor på slutet innan avseglingen från Göteborg. Take away blev det ofta till lunch. Till avskedskalaset hjälpte de oss också med Catering. Göteborg är mitt hem och det känns helt rätt att avseglingen skedde därifrån. Kalaset blev en succé.

Jul kommer vi att fira i Karibien, långt från Göteborg. Julbord ska vi dock äta, och det tackar jag på förhand att Calles pappa Eric tar med när han ansluter där.

Till Karibien kommer även Kicki och hon hoppas säkert på en bröllopstårta. Göteborg till Aruba är långt att färdas och jag är tacksam att jag hittat en så go tjej som tycker om mig mycket för att vilja trängas i båten så länge.