fredag 24 juli 2009

Citizen Aqualand Promaster II

Förr i tiden, innan man lyckats konstruera pålitliga urverk, var det endast möjligt att ta ut sin latitud när land var utom sikte. Genom att mäta vinkeln till solen går det att räkna ut hur långt från ekvatorn man är. Men för att kunna veta hur långt västerut man kommit, måste man först veta vad klockan är. Uret är alltså ett viktigt navigationsinstrument. Dessutom är det en av de få tillåtna accessoarerna för fåfänga män.

Nyligen skaffade jag en robust och vattentätt dykarklocka med en massa roliga funktioner. Bland annat aktiveras undervattensläget automatiskt då man hoppar i vattnet. Då börjar den mäta tid, djup och temperatur. Den piper om man råkar stiga upp för snabbt, vilket är bra vid apparatdykning. Och den lyser i mörkret. Sprillans ny på ebay kostade den en bråkdel av priset här i Sverige.

tisdag 21 juli 2009

Handbok i splitsning

Jag har fortfarande inte skaffat ordentliga förtöjningstampar till båten. Det har inte blivit av. Istället ligger jag fastknuten med pålstekar i bryggan. Det är lite slappt, men å andra sidan uppskattar jag symboliken i att inte vara alltför hårt fjättrad vid bryggan.

Fördelen med knopar är att de går att knyta upp. Nackdelen är att de minskar linans styrka med ungefär 50 procent. Därför är det ibland lämpligt att istället göra en splits, som inte har någon nämnvärd effekt på linans hållfasthet.

Idag lärde jag mig detta hantverk. Boken tar upp lite olika varianter av splitsning och jag började med den lättaste: Ögonsplits på treslagen lina.




Ölsaldo: 2450 kr

torsdag 16 juli 2009

Att leva är livsfarligt

Igår firades mormor, som uppnått den aktningsvärda åldern av 85 år. Det är trevligt att träffa släkten emellanåt. Vi åt fisk och sjöng. Det stundande äventyret kom såklart på tal. Det är roligt när folk visar intresse, men samtidigt börjar det bli lite tröttsamt att svara på samma frågor om och om igen. Och efter några glas mousserande kom olyckskorparna igång. Temat var det vanliga: Pirater och förlisning. Det är väl ganska naturligt att den äldre generationen oroar sig över avkomman, men ändå. Ungefär som att jag inte fattar att det finns faror där ute på havet. Det finns det överallt.

Påväg till kalaset körde vi i sjuttio knyck bredvid ett smalt vitt streck. På andra sidan strecket kom det ett flertal bilar i motsatt riktning. Sådär håller vi på dagligen, utan att ens överväga riskerna det innebär. Vi cyklar utan hjälm och vi röker. En gång kröp en geting ner i min Colaburk. Lägenhetsbalkonger rasar. Glasbitar i kyckling. HIV och svininfluensa. Alkohol och akrylamid. Mord, stress, magsår och mobbing. Våta badrumsgolv. Terrorister. You name it. Trots alla faror, har mormor hittills lyckats hålla sig vid liv i 85 år. Isolerad från de flesta av dem, planerar jag att överleva världsomseglingen.

måndag 6 juli 2009

En till skön helg


Eskaderseglingen började med att bryggrannen Martin, med sin vackra Winga 25:a, majestätiskt tuffade förbi oss i stiltjen.


Därefter kom någonting ännu bekvämare - en bastubåt från Bo på Havet.


En sjömil senare fastnade sjögräs i backslagskylningen. Efter en pinsam och helt onödig bogsering hamnade vi på Köpstadsö, där vi tillslut hittade en ledig plats.


På Kössö grillade vi och drack Hot Shots.


Eftermiddagen därpå fick vi en fin slör till Små Lyngskär, där vi fick ligga alldeles ensamma.