torsdag 30 april 2009

Händerna fria


Det här är antagligen ett bättre sätt att montera vindrodret på. Alltså att byta ut hela den befintliga pushpiten mot en större. Då går det att klättra omkring i motljus, medan båten seglar sig själv och vågskummet breder ut sig i två spikraka streck akteröver. Tack för tipset, Anton!

tisdag 28 april 2009

Sökes: Svetsare

Idag fick jag en glad överraskning då Helena och Torbjörn la till här bredvid. Jag känner dem från Jordenruntseglarklubben. Om en månad ska de segla till Karibien. Ett sympatiskt ungt par, som gett sig fan på att göra det, så det ska nog gå vägen. Jag är grymt avundsjuk, men samtidigt vet jag att det inte är dags för mig riktigt än. Innan de kastar loss måste jag ta mig ombord och inspektera skutan. I detalj.

Jag skaffade nyligen ett vindroder, men har inte monterat det än. Jag har försökt få tag på Anton, som jag aldrig träffat, men som jag vet monterade ett Windpilot på sin L28. Jag har ringt, men han återkommer aldrig. Istället har jag börjat skissa själv. Jag tänker mig sex stag från pushpiten av rostfria 25 mm rör, med någon typ av klämkoppling runt själva vindrodret i två punkter.



Kommentarer eller idéer kring detta mottages tacksamt, då jag har noll erfarenhet av vindrodermontage. Sedan behöver jag bara få tag på någon som kan hjälpa mig svetsa. Appropå svetsning behöver jag även få till en targabåge, liknande den som sitter på Helenas och Torbjörns båt.

söndag 26 april 2009

Oljebyte till hösten

Ibland blir jag lite stressad över att tiden går utan att jag gör någon framåtsyftande aktivitet för Projektet. Det är visserligen över ett år kvar, men tiden kommer att gå fort och det är mycket som måste ordnas innan avgång. Igår kände jag så. Till exempel skulle jag behöva byta olja i motorn.

För att få lugn i sinnet begav jag mig till Sjösport, som ligger förhållandevis centralt i Göteborg, och köpte oljefilter, oljefilteravtagare, oljebytarpump och fem liter Volvo Penta-dieselmotorolja SAE 15W-40.

Det var prisvärda grejer, förutom oljebytarpumpen. Den består av en plastdunk, en cykelpump och några slangar, och kostade 394 kronor. Oljesumpens avtappningsplugg sitter helt oåtkomligt, så planen är att använda den dyra pumpen till att få ut oljan genom oljemätstickans hål istället. Då detta är ett smutsigt jobb, kanske det visar sig vara välinvesterade pengar ändå.



Oljan bör bytas minst en gång per säsong, för att motorn ska må bra. På motormekarkursen fick jag lära mig att man inte bör använda syntetiska oljor till gamla motorer. Det framgår inte riktigt om Volvo Pentas olja är syntetisk eller inte, men varumärket känns betryggande. Framförallt kändes det ganska rutinerat att snacka mineralolja kontra syntetisk olja med butikspersonalen. SAE-klassen talar om vilken viskositet oljan har, dvs hur trögflytande den är. 15W-40 betyder att det är en multigrade-olja som kan användas när temperaturen ute är ner till minus tio grader. De kompetenta killarna på Sjösport rekommenderade dock att man bör göra oljebytet på hösten, inför uppläggningen. Med tanke på att det inte kommer att bli så många timmars motorgång denna sommar heller, kanske jag lyder deras råd och väntar med oljebytet.

Medan jag funderade på olja spolade jag av Birka med vatten och skrubbade hela däcket med Boat Schampoo från Hempel. Kikki hjälpte till. Hon var oerhört skitig efter en vinter i stadsluft. Båten alltså. Sedan klippte jag sönder en gammal skjorta från Filippa K och gick över all gelcoat ovan gummilisten med polish och vax. Det tog hela dagen, men hela tiden njöt jag av projektets framfart. Jag lärde känna min båt lite bättre.

söndag 19 april 2009

Oväntat besök

Igår blev jag ombordbjuden till mina grannar Christian och Agneta. De sålde huset i våras och köpte ett skepp, en Benetau, som alltså är större än tolv gånger fyra meter. Nu bor de tillsammans med sina två barn ombord på sitt fina skepp. Vi tog ett glas vin i sittbrunnen, som det gick att sitta bekvämt i, och snackade lite hav. Kristian berättade en historia vars sanningshalt jag tvivlar på, men som är värd att återberättas:

En ensamseglare som fastnat i stiltjen mitt ute på Atlanten hör efter flera dygns ensamhet några bestämda knackningar på båtens sida. Över relingen upptäcker han en man, endast iförd badbyxor. “Hello. May I come onboard?” Ensamseglaren, som haft horisonten som enda sällskap under lång tid, blir lite ställd av frågan, men hjälper engelsmannen upp för badstegen. ”What time is it?” frågar engelsmannen. Ensamseglaren svarar att klockan är tre. ”Well, it’s time for tea then, isn’t it?” Medan de dricker te brottas ensamseglaren med faktumet att han just plockat upp en livs levande man ur havet. Eller håller han på att bli tokig? Han kommer inte riktigt på någonting klokt att säga eller fråga sin gäst. “Thank you very much. Now it’s time for me to leave. I’m off”, säger engelsmannen och hoppar tillbaka ner i vattnet. Han försvinner sakta akteröver med ett leende på läpparna. Ensamseglaren blir inte klok på vad som just hänt och förstår inte hur han ska kunna återberätta händelsen utan att framstå som galen. Det måste vara ensamheten där ute på havet som spelat honom ett spratt. Plötsligt ser han hur en gigantisk ubåt från brittiska Royal Navy klyver vattenytan en bit bort. Han hade just blivit utsatt för tidernas practical joke.

lördag 18 april 2009

Radiotjänst

Inte ens på sommaren är det ok att vara folkbokförd på en båt. För ett tag sedan skrev jag mig på mina föräldrars adress. Det kommer att kosta några tusenlappar extra om året i kommunalskatt, jämfört med min förra adress. Å andra sidan slipper jag skaffa ny hemförsäkring (måste dubbelkolla detta) och postgången blir smidigare. Mamma tar hand om posten åt mig.

På grund av flytten fick jag en räkning på drygt tvåtusen kronor från Radiotjänst i Kiruna. Så mycket sparar jag årligen på att inte ha någon TV. Jag har visserligen aldrig kommit ihåg att betala TV-licensen, men ändå. Det vore enklare att komma ihåg om de drog pengarna direkt via skattesedeln. Häromdagen damp det ner en faktura från Post- och telestyrelsen. Den gällde mitt tillstånd att använda radiosändare ombord på fartyg. Det kostar 145 kronor om året. Den ska jag inte glömma bort att betala.

torsdag 16 april 2009

Vindroder

Tog en sväng till Skåne idag och införskaffade det här:







Ett vindroder av typ Windpilot i bruksskick. En beprövad och enkel konstruktion som enligt en säker källa ska funka bra på L28:an.

onsdag 15 april 2009

Lokföraren svarar

Hejsan Kapten H.

Vi brukar säga "avstigning till vänster i tågets färdriktning" så det borde inte betyda att så värst stora problem uppstår. Servicen riktar sig ju till alla, men med en viss extra tanke på synskadade och äldre. Jag förstår din tanke och som marint intresserad skulle du nog få med mig på din "decksida" men med tanke på att vi inte tänker "angöra" stationerna så blir nog dagens utrop kvar. Flyget tog ju den marina vokabulären nästan fullt ut när det utvecklades, men jag tror man skippade just babord/styrbord vid avstigning. Järnvägen har ju utvecklat sitt eget språk och traditioner som du vet. Min din fråga är kul. Tack. Hälsningar Arne

tisdag 14 april 2009

Båtmekanikerintyg

Idag firar vi ytterligare en stämpel i intygsboken. Tio veckors mekande på Medborgarskolan satt helt rätt. Läroplanen var relevant och läraren Stig var mycket kunnig och engagerad. Praktiken i hans verkstad var kursens absoluta höjdpunkter. Nu förstår jag hur motorn fungerar och jag har vunnit självsäkerhet nog att skruva på den. Det enda jag saknar är att det numera inte finns några ursäkter om motorn skulle krångla.

Tack Stig för en bra kurs! Till er andra nybakade båtmekare: Här finns en mycket bättre hemsida än denna om ni vill läsa mer om långfärdssegling.

måndag 13 april 2009

Vackert väder

I höstas hade jag lite problem med stoppvajern. På skärtorsdagen löste det sig. Men inte med den gängade originalgrejen från Volvo Penta. Antagligen skadades gängorna sist jag försökte. Silvertejp och buntband fixade biffen.



På långfredagen kom en Bavaria och la till här bredvid. I utbyte mot några kW el fick jag lite vantskruvsolja. Jag smörjde in vantskruvarna och inspekterade en toggle till förstaget, som såg lite trött ut. Vantskruvsolja skyddar gängorna på de rostfria vantskruvarna. Till stag och vant räcker det nämligen inte med silvertejp och buntband. Det är någonting väldigt härligt med bra glid. Efter att ha fettat in toalettpumpen med vaselin är det en fröjd att spola, t ex.

På påskdagen sattes det segel. Jag och Kikki tog en sväng ut på Rivö Fjord och tillbaka, mest för att det var vackert väder och för att kolla att alla tampar, segel och vantskruvar satt som de skulle. I svag vind och sol gick det att sitta i bara skjortan, till och med under kryss. Det var tur att vi smörjde in oss med solskyddsfaktor. Botten är dock inte i det bästa skicket, för det gick betydligt långsammare än normalt. En bottenmålning skulle ge betydligt bättre glid. Det kändes väldigt skönt att få komma ut på sjön igen, om än bara för några timmar.

tisdag 7 april 2009

Raz de Sein

Imorgon på Utsjöskepparn har jag i uppgift att berätta för de andra kursdeltagarna hur jag ska segla förbi Pointe du Raz, längst ut på spetsen av Finistère i Bretagne, mellan Engelska kanalen och Biscaya-bukten. Till min hjälp har jag Reeds Nautical Almanac och Cruising Association Handbook. Finistère betyder världens ände. Men kanske blir det här, inför Biscaya, som det kommer att kännas som att världsomseglingen verkligen börjar.

Passage av Raz de Sein
Sjökort: British Admiralty 798, 2351; F5252


Raz de Sein är sundet mellan Île de Sein och Pointe du Raz längst ut på Finistère i Bretagne, Frankrike. Öster om Île de Seine står en fyr Le Chat som markerar slutet på ett stort grundområde. På norra sidan av Île de Seine finns en referenshamn till standardhamnen Brest.

Tevennec-platån, 2,9 M NNE om Le Chat består av småöar, grynnor och områden med negativt djup som sträcker sig ungefär fem kabellängder åt alla håll runt fyren. Fyren är vit och står vid ett hus på en rejäl klippa som sticker upp ur vattnet.

Den nordostgående tidvattenströmmen börjar 5 timmar och 50 minuter före HW Brest och har en fart på 6,5 knop. Den sydvästgående ebben börjar 30 minuter efter HW Brest och har en fart på 5,5 knop. Slackt vatten är det 30 till 60 minuter efter HW Brest. Södergående båtar rekommenderas att göra passagen mitt i detta intervall, +/- 15 minuter.

Som regel kan man säga att passagen endast ska göras i slackt vatten, för att den ska bli så ”minst obekväm” som möjligt. Exakt tajming är helt avgörande. Bara en timme mer eller mindre kan ha stor påverkan på sjön. När det blåser friskt är inget annat att tänka på. Då vinden är stark och motriktad strömmen, ska man inte ens överväga att segla genom här.

Vi kommer norrifrån och håller utanför västmärket La Plate, som ligger strax väster om fyren La Vielle, en knapp sjömil utanför Pointe du Raz.

Nattetid är det enligt Reeds bäst att styra 180 grader mot La Vielle, passera nära väster om La Platte tills fyren Tevennec har bäring 328 grader och då gira till 148 grader.

Var noga med att korrigera för avdrift! Se till att tajmingen är rätt! Stationen på Point du Raz övervakar kanal 16 på VHF. Bon passage!