Freak Wave

Det är riskfyllt att ge sig ut på ett stort hav i en liten båt. Man kan få bommen i huvudet, ramla överbord och drunkna. Masten kan knäckas och göra hål i skrovet. Man kan få tandvärk, blindtarmsinfektion eller hudcancer. Det kan börja brinna. Man kan bli ovänner. Rodret kan lossna. Pirater. Och så vidare. De flesta riskerna går att eliminera helt, eller åtminstone minimera. Annars skulle jag inte ge mig ut på havet. Men det är inte alla risker som går att hantera.

Vid hårt väder till havs är det vågorna, snarare än vinden, som är den största faran. Inte bara storleken, utan även formen på vågorna har betydelse för hur allvarliga de är. Vågor som bryter är betydligt värre än jämna, långa, stora och fina vågor. Om en brytande våg träffar båten från sidan, så räcker det med att den är hälften så hög som båtens längd för att båten ska slås omkull. Sådana vågor får man undvika genom att segla aktivt. I riktigt hårt väder går det emellertid inte alltid att segla. Det är därför ett drivankare finns med på utrustningslistan. Med tillräckligt sjörum går det att rida ut en storm genom att ta ner seglen och låta drivankaret hålla båtens ena ände upp mot vinden och de brytande vågorna. Då ska det mycket till för att båten ska slå runt. Till exempel en monstervåg.

Genom tiderna har historier om trettio meter höga monstervågor avfärdats som osanningar. Man har nämligen haft en linjär modell som utgångspunkt för att förklara vågrörelser. Enligt denna modell är en trettio meter hög våg i princip omöjlig. Det var inte förrän nyårsdagen 1995, då man på en oljeplattform i Nordsjön faktiskt dokumenterade en monstervåg, som vetenskapsmännen började tänka om. Sedan dess har man med hjälp av satelliter kunnat upptäcka monstervågor lite här och var. Nu har man med kvantmekanikens hjälp kunnat förklara varför de dyker upp. Förklaringen är inte särskilt betryggande.

Monstervågor är av en helt annan natur än vanliga vågor. Om de vanliga vågorna under ett oväder är en sisådär 10 meter höga, kan det helt plötsligt från ingenstans dyka upp en enstaka monstervåg på 30 meter. Som bryter. Vi snackar en vägg av vatten. Ett tryck på hundra ton per kvadratmeter. Det räcker för att knäcka ett stålfartyg på mitten. Då spelar det ingen roll att Birkas ventiler är av polykarbonat. Då spelar det ingen roll att det finns ett drivankare. Då är det kört.

Vad passar bättre, såhär till Halloween, än en riktig skräckfilm? Jag kan rekommendera en BBC-dokumentären Freak Wave. Den finns på YouTube, uppdelad i fem delar.

Bryggsegling

Idag var det vackert väder och halvdag, så jag passade på att ta ner genuan. Därmed är seglingssäsongen definitivt över.


Kaj hjälpte mig att vika ihop den. Jag fick skälla lite på honom för han gjorde fel hela tiden. Han hämnades genom att tycka att det luktar "fränt" i min båt.

Lunch

Enligt principerna "äta bör man" och "många bäckar små" tar jag numera med mig matlåda till jobbet. Idag åt jag fiskpinnar. En lunch ute kostar 70-80 kronor. Mina matlådor kostar max en tjuga styck. Om man bortser från att tid är pengar sparar jag minst 250 kronor i veckan. Genom att fortsätta såhär fram till avsegling kan jag finansiera en livflotte. Lunchen är som livet i stort - det gäller att prioritera.

Torrbollen

Häromdagen var jag över hos min nya granne Patrik och spanade in hans 37-fots IOR-klassade Summerun. Jämfört med henne ser Birka ganska snäll ut. Det är inspirerande att se hur andra har löst saker och ting, och Patrik verkar ha koll. I hans båt var det lite mer inomhuskänsla, kanske tack vare god isolering, vattenburen värme och en elektrisk avfuktare. Idag tog jag en sväng till Clas Ohlson (igen) på jakt efter en liknande avfuktare. Där fanns en gigantisk sak för 1500 spänn, och Torrbollen. Keep it simple, stupid!

Köpes:

De senaste dagarna har jag gått och tänkt mycket på utrustning, med blandade känslor. Å ena sidan krävs det viss utrustning för att kunna segla någorlunda säkert på öppet hav. Dessutom är det väldigt roligt att shoppa grejer till båten. Å andra sidan räknar jag kostnaden för utrustning i tiotusenkronorslappar. Och ju fler grejer, desto större risk att något går sönder. Det finns en uppsjö av olika varianter av varje utrustningsdetalj, så det är svårt att välja rätt. Ju mer jag tänker på det, desto närmre kommer jag principen KISS - Keep it simple, stupid.

Jag scannar dagligen av Blocket, för att kunna hugga fyndet när det kommer. Om du en bra deal på något av följande, hör av dig! Ledorden är säkerhet, enkelhet och ekonomi.

Dinge
Laptop
USB-GPS
SSB/Väderfax/Navtex-mottagare
Barometer
Ekolod
Radarreflektor
Radar
AIS-transceiver
Vindroder
Vindkraftverk/släpgenerator
Autopilot
Drivankare
Nödroder
Manuell länspump
Träpluggar i olika diameter
Stor bultsax
Livflotte
EPIRB
Handhållen GPS
Handhållen VHF
Manuell watermaker
Fiskeutrustning

Regn

På en del segelbåtar står masten på rufftaket, på andra går de hela vägen ner till kölsvinet. Meningarna går isär kring vad som egentligen är bäst. En nackdel med att ha genomgående mast i Göteborg är att regn rinner in genom mastens likskena och ner i hålet som masten står i. Lite då och då tar jag fram en svamp och suger upp ungefär en liter vatten därur.

I helgen regnade det dock ovanligt mycket, och det blev blötare än vanligt även inombords. Under kylskåpet hade en pöl bildats. Kanske en halv liter vatten. Jag kan inte förstå hur det hamnat där. Borde man kanske borra ett hål, så att vattnet rinner ner i kölsvinet istället? Risken finns att det blir ännu blötare om man börjar borra under vattenlinjen.

Även ovanför köket började det droppa litegrann. Två av de genomgående skruvarna som håller fast grabblisten på insidan är lösa. I väntan på bättre väder tätade jag med lite silvertejp.

Det ska bli skönt att segla till varmare och soligare breddgrader. Men inför en så lång seglats är det bra att hitta och täta alla ställen där det kan komma in vatten. Och för det kan jag inte tänka mig en bättre plats och tid än här och nu, i Göteborg på hösten.

Vad var det jag sa?

Pang! Vad var det? Alldeles nyss smällde det till rejält utanför båten. Jag rusade upp och noterade direkt att akterförtöjningen gått av. Tur i oturen är att jag redan igår förutsåg att detta skulle ske, och fendrade av lite extra på styrbord som nu ligger dikt an pontonbryggan och gnisslar.

För några dagar sedan kom en stor ful motorbåt och la sig vid min babordssida. Jag påpekade för både båtägaren och hamnkapten att den var dåligt förtöjd, eftersom den vid västlig vind pendlade ner och skavde mot min lina. Ingenting hände. Här i Lilla Bommen är (var) det fast akterförtöjning som går ner till botten. Jag räknar med att någon dyker ner och fixar en ny förtöjning, för jag tänker då inte flytta på mig. Jag hatar att säga det, men vad var det jag sa?

Radar i rader

Har just varit över en sväng på grannbåten S/S Marieholm och träffat JRSK-gänget för första gången. De anordnade en demokväll med Furuno, mycket passande med tanke på mitt nyfunna intresse för radar. Vi tog en öl medan en glad Furuno-kille från Stockholm presenterade deras nya allt-i-ett-produkt NAVnet 3D. Det tog lång tid att rigga och kalibrera arrangemanget, men senare när Älvsnabben körde förbi utanför så syntes den klart och tydligt där på skärmen. Fantastiskt. Jag skaffar något billigare.

Kvällens största utdelning var dock att få småprata med de andra JRSK:arna. Bosse mittemot mig berättade bland mycket annat om sitt roderhaveri i Biscaya. En annan beskrev passionerat hur kortvågsradio fungerar. Ordförande Anita förklarade lite kring klubbens organisation: 2-4-åringarna kallas den grupp av medlemmar som sticker iväg inom två till fyra år. De brukar träffas lite mer intensivt för temakvällar och pep-talk. Anita välkomnade mig till 2-4-åringarna, trots att jag inte riktigt har så lång tid kvar. Just nu är gruppen dåligt organiserad, så jag ska se till att styra upp någon aktivitet framöver. En vindroderkväll, kanske.

Volvo Ocean Race

Just nu, medan förberedelserna för Global Circumnavigation går för högvarv, pågår en lite mer spektakulär världsomsegling; Volvo Ocean Race. Till skillnad från hur GC planeras, går VOR fort och motsols. Hittills har de åtta båtarna kommit ungefär halvvägs genom första delsträckan från Alicante till Kapstaden. Havskappsegling är ingen publiksport, men här går det ändå att nästan i realtid se hur det går för den nordiska besättningen ombord på Ericsson 3.

För mig är segling ingen sport. Om jag någonsin får chansen att kappsegla en 70-fots surfbräda av kolfiber genom ”the furious fifties” kanske jag ändrar uppfattning.

Radar och navigatorer

Under det senaste kvartsseklet har det hänt mycket inom elektronisk navigering. Nuförtiden kan en båt bli till ett trådlöst nätverk med apparater som kommunicerar kors och tvärs i 100 Mbit. Till exempel går det att visa sjökort, ekolod, radarbild, väderkarta och andra båtars AIS-signaler på en och samma skärm. Även TV ska gå att få in.

TV behöver inte jag, men en sak som skulle sitta fint på Birka är en radar. Jag har aldrig använt radar, men förstår mycket väl poängen med att ha en. Särskilt nu, efter att ha läst ytterligare en halv bok av "Båtsveriges mest lästa författare" Jonas Ekblad. Båtmanövrering imponerade stort på mig, så jag blev mycket glad när jag hittade Radar och navigatorer på bibblan.

Boken är daterad 1990 och är inte särskilt aktuell, med tanke på den senaste tidens teknikgenombrott. Delen om navigatorer brydde jag mig inte ens om att läsa. Radar, däremot, är i grund och botten en analog teknik och en stor del av bokens innehåll verkar fortfarande relevant. Till exempel kunde en åttiotalsradar se ungefär sju procent längre än ett mänskligt öga, i dagsljus och klart väder. Det stämmer än idag, hur konstigt det än låter.

Återigen imponeras jag av Jonas Ekblads pedagogiska och lättlästa skrivsätt. Jag hoppas att han snart ger ut en uppdaterad version av boken, så att vi lika enkelt kan förstå vad den digitala revolutionen har inneburit till sjöss.

Betyg:
Ölsaldo: 1523 kr

TV

En gång i tiden slängde jag ut en TV från Jungman C:s balkong på tredje våningen. Vi pluggade i Lund och det var en tidig söndagsmorgon, som gjord för att leka rockstar. Det smäller väldigt häftigt när en tjock-TV imploderar. Då var det bara ett oskyldigt bus, men nu i efterhand har jag insett symbolvärdet i handlingen.

I veckan har jag bott i ett stort och fint hotellrum med badkar, golvvärme och full ståhöjd. Sängen var lika bred som den var lång. Allting var tyst, varmt, stilla, stort och torrt. Jämfört med min båt var det väldigt bekvämt.

Jag låg på sängen och försökte titta lite på TV, men gav snart upp, och bestämde mig för att inte köpa en TV till båten, vilket jag tidigare funderat på att göra. Det är alltid samma skit på TV, till och med nyheterna går igen. TV är förrädiskt. Jag tror att under en typisk TV-kväll ägnar man mer tid framför reklam än riktiga program. När man zappar är det oftast reklam på de andra kanalerna. Om det inte är reklam så hamnar man framför något hjärndött smygreklamfinansierat inredningsprogram, och zappar vidare. Till reklamen. Förutom SVT är även själva programmen inget annat än marknadskanaler. Det är ingen som vill säga någonting i sitt program. Enda syftet är att attrahera en publik som även kommer att titta på reklamavbrotten.

Nej, jag vill inte bli förförd på det sättet. Imorgon går jag till Stadsbiblioteket och kvitterar ut ett nytt lånekort istället. Jag har börjat spåna på en uppvärmningskryssning till sommaren och behöver lära mig hur radar och tidvatten fungerar. Pengarna för TV:n kan jag istället lägga på en radarskärm som jag kan titta på om andan skulle falla på.

Men, ibland kan man faktiskt ha turen att pricka in ett sevärt TV-program. Jag missade Ensamseglaren när den gick, men såg den på YouTube häromdagen. Det är en smärtsamt bra parodi på sådana som mig själv, antar jag. Det känns som att mitt ställningstagande mot TV-tittande för mig ännu närmre den bittre och samhällsfrånvände Jan Linette. Vi får hoppas att Global Circumnavigation slutar bättre än Ensamseglaren.

Misslyckat motorfix

Tills jag skaffade båt har jag haft varken orsak eller vilja att lära mig någonting om motorer. Varje fel som uppstår blir därför en ny och värdefull lektion. Idag fick jag IG.


Båtens motor är en tvåcylindrig Volvo Penta MD7A från 1981 som börjat gå lite ojämnt på sista tiden. Den har varit svårstartad och krävt ”det rätta knycket” vid växling eftersom den haft en tendens att dö under tomgång. Jag kunde lokalisera felet, men misslyckades när jag skulle åtgärda det.

När man väl har fått igång åbäket och det blir dags att stänga av, så drar man här:

Jag tror att den kallas ”stoppen”. En vajer från handtaget går ner till motorn, där den är fäst vid en spak som öppnar en ventil så att trycket i cylindrarna minskar. Då stannar motorn. Innan man startar igen är det viktigt att trycka ner stoppen ordentligt så att vajern trycker tillbaka spaken som stänger ventilen och möjliggör att tryck kan byggas upp i cylindrarna.

Vajern löper genom ett hölje av plast som ska fixeras i motorn med en sådan här. Detta är en originaldel från Volvo Penta.

På min båt satt vajerhöljet fast med dem här, som inte är original.

När jag tidigare har tryckt ner stoppen har vajerhöljet glidit ur klämman. Istället för att vajern då har tryckts fram ur höljet, så har vajern, med hölje och allt, rört sig bakåt. Ungefär som när handbromsen på en cykel slutar fungera. Anledningen till att motorn krånglat är alltså att stoppventilen inte varit helt stängd.

För att kunna ersätta de illa fungerande klämmorna var jag tvungen att skruva loss själva vajern. Den sitter där det inte går att se den och en skruvmejsel knappt kommer åt. Jag låg obekvämt på sidan i över två timmar innan jag fick loss de här fyra skruvarna:

Sen satte jag fast den nya originaldelen och ägnade ytterligare två timmar till att skruva fast de fyra små skruvarna igen. När jag provkörde motorn fungerade den utmärkt. Jag blev mycket nöjd och belåten. Men efter några drag i stoppen lossnade vajerhöljet igen. Jag var tillbaka på ruta ett.

Uppenbarligen lyckades jag inte skruva fast vajerhöljet ordentligt in i den nya delen. Jag antar att gängorna där inne ska skära sig in i plasten. Eftersom det saknas två millimeter plast på vajerhöljet har den väl inte fått tillräckligt grepp. Lektion två får blir att skala av yttersta delen av höljet och försöka på nytt.

Äta bör man

I går hälsade jag på mor och far och åt middag. Mor uttryckte sin oro över mig i allmänhet och mitt matintag i synnerhet. Eftersom hon inte lyssnar på vad jag säger, försöker jag istället med bildbevis.

Köket är ett Electrolux Origo 3000 som eldas med sprit. Det är kardanupphängt, vilket möjliggör matlagning även under gång. Genialiskt enkel konstruktion. Enda nackdelen är att kokkärlen blir sotiga på undersidan, men det går att leva med. Idag tog jag vad jag hade och gjorde en variant av pasta rosso:

Vitlök
Gul lök
Körsbärstomater på burk
En nypa socker
Fullkornsspaghetti
Olivolja
Parmesanost
Svartpeppar
Alligatorpäron

Det blev riktigt gott. Förutom den extra tillpiffningen alligatorpäronet är det mycket hållbara råvaror. Löken har hållit sig ända sedan Pimp my Boat: Part 1. Denna enkla anrättning går alltså bra att avnjuta även efter flera veckor till havs.

Jorden Runt Seglar Klubben

Idag försvann en massa pengar på världens börser. Dessutom försvann åttahundra kronor när jag hämtade ut cykeln från verkstaden. Åttahundra kronor är vad jag räknar med att fyra dagar till havs kommer att kosta, så det sved ordentligt i plånboken. Rättare sagt: Åttahundra kronor är vad fyra dagar till havs får kosta, om budgeten ska hålla.

Denna månad betalade jag ett halvårs hyra plus förskott på elen, så just nu är Global Circumnavigation i samma likviditetskris som den övriga världsekonomin. Då gäller det att dra åt svångremmen och prioritera utgifterna. Alldeles nyss investerade jag 250 kronor i JRSK – Jorden Runt Seglar Klubben. Det är en ideell förening för folk som är intresserade av jorden-runt-segling (no shit) och som ”arbetar för att medlemmarna skall utbyta erfarenheter, få större kunskaper om långsegling och ta steget att kasta loss.” De verkar anordna många matnyttiga och trevliga aktiviteter som jag ser fram emot att ta del av.

I tider av finansoro väljer jag att sitta still i båten och rida ut stormen. Idag bytte jag ut förtöjningslinorna mot helt knarrfria dito, så nu ska jag nog även kunna sova gott om nätterna.

Mardrömmar

Inatt gungade och knarrade det mer än vanligt när årets första höststorm blåste förbi. Jag sov oroligt. Trots att båten ligger i en väl skyddad hamn och jag kollade förtöjningarna innan jag gick till kojs, så fick jag för mig att båten när som helst skulle slita sig och dunka in mot någonting vasst på bryggan.

Två gånger har jag drömt om skeppsbrott medan båten legat förtöjd. En gång kom en kapsejsad Maxi 77:a drivande med en våldsam fart och spetsade Birka med masten. Den penetrerade skrovet, gick rakt igenom motorn, fortsatte genom kylskåpet och ut på andra sidan. Båten med innehåll blev till en hög flisor som spolades i land och jag blev mycket förtvivlad och arg på den herrelösa Maxin.

En annan gång vaknade jag upp i båten och märkte att den var ovanligt rank. När jag tittade ner i vattnet såg jag att kölen lossnat och sjunkit ner till botten. Jag gick omkring på båten som krängde okontrollerat. Efter en stund snurrade den runt helt och sjönk sakta till botten. Jag blev ledsen och kände mig lurad, eftersom någon sagt till mig att ingjutna kölar inte lossnar hur som helst.

Jag undrar om de här drömmarna kanske har någon djupare symbolisk innebörd.

Pimp my Boat: Part 5

Många undrar om det inte är kallt att sova i båten. Mitt svar är att det finns inga kalla nätter, bara dåligt isolerade båtar. Idag gick jag loss med saxen på ett liggunderlag från Clas Ohlson. Förpiksluckan av genomskinlig polykarbonat sitter ovanför huvudkudden och har tidigare läckt både ljus och värme. Nu är den täckt av femton millimeter svart skumplast.

Jag isolerade huvudentrén på samma sätt.

Övriga delar av båtens överbyggnad är av sandwich-konstruktion vilket i sig har en viss värmeisolerande effekt. Skrovet, däremot, är av enkellaminat. Båten ligger delvis under vatten, som är kallt. Vatten leder värme 23 gånger effektivare än luft och därför är det bra att isolera insidan av skrovsidorna. Annars kan det bli kallt och fuktigt av kondens. I garderoben fanns ingen isolering, så jag klädde insidan där på liknande sätt med liggunderlaget. När jag ändå var i farten monterade jag en stång att hänga galgar på.

Om detta inte visar sig tillräckligt så har jag helgarderat med en kupévärmare, även den från Clas Ohlson. Den är mindre än ett paket Yoghurt och levererar hela 1350 Watt och ett fasligt oljud.

Som grädde på moset har jag dessutom en elektrisk värmedyna i sängen.

Efter allt isoleringsarbete blev jag dock så varm att jag fick öppna luckorna på vid gavel och svalka ner mig i den friska oktobernatten.

Pimp my Boat: Part 4

Nu när jag bor mitt i city blir det en enkel sak att ge sig ut på galej under veckosluten. Avenyns nattklubbar är en bara några kabellängder bort, men vill man festa är det numera Lilla Bommen och Klubb Birka som gäller. Ljudsystemet ombord har uppgraderats med en subwoofer som sätter dansdurken i svängning och får vattnet runt skrovet att krusa sig.