Skeppspapper

För att undvika trubbel med myndigheter i främmande hamn gäller det att ha pappren i ordning. Följande handlingar är nu fixade, med stämplar och underskrifter:

Certificate of Registration och Nationalitetsbevis
Transportstyrelsen har tagit över Sjöfartsverkets tidigare ansvar för Sjöfartsregistret. När man registrerar båten där, får man dessa två dokument som visar att båten är svensk, vem som äger den, samt hur lång och bred är. I och med registreringen fick jag en ny anropssignal. Birka svarar numera på SFC-9205.

VHF-radiolicens
I och med att Transportstyrelsen gav mig en ny anropssignal fick jag kontakta Post- och telestyrelsen, som skickade över ett uppdaterat ”tillstånd att använda radiosändare ombord på fartyg”.

Internationellt certifikat för fritidsfartyg
Sjösportens samarbetsdelegation, dvs Svenska Båtunionen, Svenska Seglarförbundet och Svenska Kryssarklubben, utfärdar internationella certifkat för fritidsfartyg. Innehåller bland annat uppgifter om deplacement, motor, tillhörighet i båtklubb, befälhavare ombord, etc.

Pass
För att ge mig det internationella certifikatet för fritidsfartyg ville de ha mitt passnummer. Eftersom mitt gamla pass bara gällde till 2011, begav jag mig till polisen och fixade nytt.

Köpekontrakt
Det finns historier om seglare som råkat i trubbel utomlands då de inte kunnat bevisa att momsen på båten är betald. Det kan jag inte bevisa, men med köpekontraktet går det åtminstone att visa att själva båten är betald.

Besiktningsprotokoll
När jag köpte båten såg jag till att få den besiktigad. Lika bra att ta med den lappen också.

Kompetensbevis
Den blå intygsboken ser nästan lika officiell ut som passet. Det viktigaste är att den innehåller kanalintyget, vilket ger behörighet att färdas på de europeiska inre vattenvägarna.

Gult vaccinationshäfte
Gula febern, tyfoid, hepatit A och B, difteri, stelkramp och polio.

Dykcertifikat
Bra att ha om man vill hyra dykutrustning någonstans.

Det som återstår är att teckna båtförsäkring, personlig reseförsäkring och skriva ut en trave besättningslistor. Samt att ta några kopior på allt och scanna in dokumenten lagra dem någonstans på nätet.

Global Organization

Det har redan blivit 2010 - avseglingsåret. Nu är det inte långt kvar. De senaste veckorna har det varit för kallt för att fixa med båten. Istället har fokus riktats mot de mer byråkratiska sidorna av projektet.

På juldagen sammankallades urbesättningen för ett första skeppsmöte, som hölls i land. Urbesättningen är Kerstin, Calle och jag själv, det vill säga vi som är ombord från starten. Under avslappnade former avhandlades frågor kring kommunikation, hemsida, finans, försäkringar, skeppspapper, vaccinationer, med mera. Det är mycket att tänka på. Vi håller på att ta fram former för hur det ska fungera med gästande besättningsmedlemmar. Ni som har anmält intresse kommer att kontaktas igen inom kort.

Jag har frågat efter offerter på båtförsäkringar hos några olika bolag. Med tanke på projektets natur är premierna säkerligen höga, men vi ska åtminstone ha en ansvarsförsäkring för båten och någon typ av reseförsäkring för oss själva. Pantaenius och Gouda är favorittippade.

Imorgon ska jag till Vaccinationsakuten, gå ur facket och gå med i Kryssarklubben.

Tidiga och bra julklappar

Blott en gång har jag, trots dessa tider av ambitiös signalspaning, känt mig nödgad till retroaktiv självcensur här på bloggen. Så fort någon påpekade att harpuner är olagliga, tog jag bort inlägget och gömde vapnet noggrant bredvid en blå segelsäck på adressen jag är skriven. Alltså kommer inte ordningsmakten, trots eventuella röda blinkande lampor hos Försvarets Radioanstalt (shit, vad DDR det låter) kunna lägga sardin på fiskestämningen. Snart är vi ute på internationellt vatten, och då ska det skjutas hejvilt! Men hur ska vi kunna lyfta ombord den tunga fångsten?


Fram tills idag visste jag inte vad en gaff var för något, så jag kan ärligt neka till uppsåt om även detta sportfiskeredskap visar sig vara terroristklassat. Men, nu, efter en kort beskrivning från min goda vän, östkustlots och fiskemästare Cavallius, förstår jag. Först fångar man fisken på vanligt sätt (t ex harpun), sen stoppar man ner kroken (gaffen) hugger till i sidan, och drar upp fiskstackaren sista biten upp över fribordet. Tack för denna finfina julklapp! Jag ser fram emot att torka den ren från blod.


Inte nog med det. Idag hade vi julklappslek på jobbet också. Jag hade turen att få med mig en ficklampa och en pannlampa, båda av variant LED. De ska med ombord. Erfarenheterna hittills säger att man aldrig kan lita fullt ut på elsystemet i båten. Ljus känns som det viktigaste, om allt annat skulle braka ihop.

Väderfax

För ett tag sedan skaffade jag en liten världsradiomottagare, Degen 1103. Med den går det att få in kortvågssignaler och den har någonting som kallas SSB – Single Side Band.

Korta vågor färdas mycket längre än vanliga radiosignaler, vilket är ett skäl gott som något att sända väder på dem. Bland annat skickas det ut väderfax från olika håll och kanter. Här finns en förteckning på vad som sänds ut när och på vilken frekvens.

Tanken är att koppla ihop radion med laptopen och på så sätt kunna ta emot och titta på väderfax. Det finns några olika program där ute på nätet för detta ändamål. Jag laddade ner en demoversion av JVComm, för at testa lite. Programmet verkar bra, men testresultaten är varierande. När man får in rätt frekvens hörs det tydligt när ett fax är i antågande. Då börjar radion kvittra frenetiskt med en rytm på 120 bpm. Bilden nedan är från Deutscher Wetterdienst och visar vädret just nu på norra Atlanten, om man tittar mycket noga.



Det tar ungefär 20 minuter för ett fax att komma fram. Pipandet är enerverande, så nästa steg i radiopejlandet är att skaffa en sladd mellan radions hörlursuttag och datorns mikrofoningång. Förhoppningsvis ger det också bättre bildkvalitet.

Flottan växer

I veckan var jag och hälsade på i Stefans källare och fick med mig en bättre begagnad gummibåt hem. När vi seglar ska den ligga ouppblåst i stickkojen. När vi kastat ankar i en naturhamn, eller strax utanför en dyr marina, pumpar vi upp den och tar oss i land.

För övrigt kan tilläggas att all bottenfärg på Birka äntligen är borta. Idag slutförde jag skitgörat, lagom till årets första snöflingor. Det känns skönt att ha det avklarat. Nästa projekt blir att se över elsystemet.

ARC

Jimmy Cornell har inte bara skrivit böcker. Han är också stamfader till ARC – Atlantic Rally for Cruisers. Det är ett jippo som går av stapeln i november varje år. Lämpligt nog går tävlingen längs en ”world cruising route” – från Gran Canaria till St Lucia. ARC förser nöjesseglare med den extra säkerhet och tävlingsinstinkt som det innebär att vara flera som seglar åt samma håll samtidigt.

I år hejar jag på Victory Too, som just nu kommit längre än halvvägs och ser ut att ligga bra till. Grattis till att ni äntligen fick en fisk också!

En annan båt som just nu är mitt ute på Atlanten är min gamla bryggranne Mare, som (medelst kortvågsradio) rapporterar sin position här. De gav sig iväg samtidigt som ARC, men kör sitt eget race.

Föga förvånande går det fortare att korsa Atlanten i en modern 56-fotare än med en trettio år gammal 28-fotare.

World Cruising Routes

De senaste dagarna har jag suttit och bläddrat i Jimmy Cornells klassiker World Cruising Routes. Det ät en systematisk förteckning över i princip alla möjliga segelvägar kors och tvärs över jordklotet. I grova drag förklaras under vilken tidsperiod man bör segla var, vad för typ av väder man kan vänta sig och vilka sjökort som behövs.

Särskild vikt läggs vid när det är orkansäsong, och var. I den sjätte utgåvan har de säkra tidsfönstren mellan orkanperioderna kortats ned något. Anledningen är den senaste tidens globala uppvärmning, som enligt författaren gjort vädret mer nyckfullt. Jimmy är lite utav en legend inom långseglarkretsar, därför tog jag hjälp av hans bok vid planeringen av rutten nedan.

Boken ska med ombord, alltså inga ölpengar den här gången.